Direktlänk till inlägg 24 mars 2010
Dagens tema får bli orättvisor.
Jag har vuxit upp med milimeterrättvisa. Ett av mina tidigaste minnen av detta var när jag och mina två yngre kusiner var med vår mormor på en barnoperett med Hans och Greta. I slutet, för att minska skräcken av häxan som bränns i ugnen, kom alla medverkande ut och kastade godis till publiken. Jag slängde mig på golvet och kravlade runt för att få tag på godiset medan mina kusiner tog en eller två som låg i närheten. Jag blev trampad på tårna, kuffad och sparkad på men kämpade ändå ihop en hel del godis. Döm sedan om min förvåning när min mormor tvingar mig att dela godiset lika med mina kusiner... Mitt byte! Mitt godis! Min belöning för hårt kämpande! Det var en av de första gångerna jag verkligen blivit riktigt arg och kände mig orättvist behandlad.
Självklart är det så att alla ska behandlas lika, alla har samma värde men alla kan dock inte förvänta sig att få samma utdelning om man inte lägger ner samma arbetsinsats. Detta är i alla fall min personliga åsikt.
Idag när jag är vuxen och har jobb och familj blir detta ibland extra tydligt.
När det gäller mina barn försöker jag hålla samma attityd som jag alltid gjort med skillnaden att man också får vända på det. Jag förväntar mig inte lika stor arbetsinsats av min yngste son som jag gör av hans 5 år äldre bror. Min yngste son får ingen veckopeng men förväntas inte heller hjälpa till med olika sysslor som den äldre faktiskt gör för att förtjäna sin veckopeng. Men jag älskar dem lika mycket och respekterar dem och värderar dem lika mycket.
När det gäller mitt jobb är också detta en av anledningarna till att jag bestämt mig för att sluta. Jag har svårt att acceptera att vissa anställda får förmåner och privilegier bara för att de är personlig vän med chefen. Självklart får man ha vilka vänner man vill men på en arbetsplats måste man ändå förhålla sig neutral och behandla alla lika annars resulterar det i slitningar mellan personalen. Detta ter sig mycket tydligt där jag jobbar idag och jag har oerhört svårt för att förstå och acceptera detta som det faktum det är.
Jag kommer återkomma idett aämne men lämnar det därhän för tillfället med konstaterandet att orättvisor finns och kommer i alla former. Vi drabbas alla av den vid olika tider i livet och kan inte göra så mycket åt det. Det enda vi kan påverka är hur vi hanterar orättvisan när den stirrar oss i ansiktet. Jag valde att säga upp mig... men det blir ett helt annat inlägg.
Kramen
Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...
Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...
Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...
Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...
Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|