Utanför ett hyreshus, Munkedal
Två grannar (en kvinna och en man, båda ∼50-60) står nedanför ett hyreshus och pratar om trädgårdsmöbler. Plötsligt byter kvinnan ämne.
Kvinnan: Usch. USCH! Vad är det som luktar? Fy farao vad det luktar!
Mannen: Ja det var då inte jag.
Kvinnan: Nämen fy vilken stank det var! Vad kan det vara för nåt?
Mannen: Okej… det var jag. Men jag gjorde det utomhus i alla fall!
Så klassiskt eller hur. Typiskt en man att neka till sitt "brott" när vi kvinnor vet att det oftast är männen som är skyldiga... om det inte finns små bebisar i närheten förståss
.
Det brukar väl antingen vara så att våra kära män skyller från sig eller alternativ 2, stolt deklarerar vad de gjort, typ : - Den satt fint den, eller
- Wohooo, ursäkta min dåliga franska, efter att ha släppt en riktig brakare. Fler än jag som käner igen detta *fnissar*.
Jag våra älskade män är ett släkte för sig eller hur, men vi älskar dem ändå... lite grann av -Can´t live with them can´t live without them, typ...
Men jag är ändå tacksam för den man jag ar, en av de bästa som stöttar och hjälper speciellt när det krisar. Jag har också en man, som precis som jag, inte ger upp i första taget. Vi rider hellre ut stormarna tillsammans...
Ja, dagens tacksamhetstanke får helt enkelt gå till männen där ute som vi älskar och beundrar, eller vad tycker ni...
Puss puss 
