Hejsan alla vänner.

Jag satt på FB och kollade runt som vanligt och upptäckte plötsligt att jag tappat en massa "Vänner". När jag tog en närmare titt upptäkte jag att det bara var vänner från mitt tidigare jobb. Det är inte alla som försvunnit, men de flesta av dem har deletat mig som vän...

Jag bara funderar lite kring detta och meningen är inte att någon skall känna sig stött, jag bara undrar vad som hänt liksom.

Okej, jag skall villigt erkänna att jag först blev lite ledsen i kanten... nej inte ledsen direkt men konfunderad. Jag förstår att en del av dem kanske läst min blogg och blivit lite stött när de förstått att jag inte varit den lilla gråa mus de alltid trott att jag varit men "so what". Sedan kan det varit så att en del kanske blivit förolämpade när jag i ett tidigare inlägg kallat jobbet för, mer eller mindre, ett skitjobb "som en blind höna klarat av" men gud jobbet är ju det... Att kränga annonser till folk som inte vill ha dem och som i vissa fall inte heller ger dem något tycker jag ÄR ett skitjobb. Okej, jag kanske gick lite långt när jag sedan sa att vissa på jobbet också är blinda hönor men ärligt talat... jag har fått höra en del av vad de sagt om mig bakom min rygg och det är värre än att bli kallad en blind höna vill jag lova.

Vad jag menade, och kanske inte utvecklade tillräckligt i mitt tidigare inlägg när jag kallade VISSA för blinda hönor, är att jag anser att de personerna är ja-sägare. Det är ingen hemlighet att det på mitt jobb förs så kallad svågerpolitik. Är man bundis med chefen får man förmåner, så är det och det vet alla och det konstiga är att alla pratar om det men inte högt... och inte med alla... och inte alltid... men alla gör det, till och med de som faktiskt får förmånerna! Tänk om alla visste vad alla faktiskt säger om alla... jag hade verkligen velat vara en fluga på den väggen när det hade hänt... snacka om kackel i hönsgården... om ni ursäktar   .

Det absolut enklaste exemplet jag kan ta är familjen. När det gäller de på jobbet som är "viktiga" så vet alla hur många barn de har, vad barnen heter, hur gamla de är m.m Man känner till deras make/sambo/partner och har full koll på vad han jobbar med och hur deras boendesituation ser ut. När det gäller de mindre viktiga (jag till exempel) är dessa fakta om personen inte viktiga eftersom personen inte är viktig. (Vill man verkligen jobba kvar när man är så oviktig vaje dag?) Jag lovar och svär att det på mitt tidigare jobb (där jag jobbat i drygt två år) finns MAX 5 stycken som vet dessa, ovan nämnda, saker om mig. De andra har aldrig brytt sig. Skulle det mot all förmodan finnas fler på mitt tidigare jobb som vet dessa saker om mig så har de nyss läst dem på FB, kollat bloggen eller annat bara för att bevisa mig motsatsen.

Vad jag vill säga med detta inlägg är egentligen 2 saker. Det är dels en ursäkt till alla som tog illa vid sig av mitt tidigare inlägg men det är också, och detta är ännu viktigare, fruktansvärt att gå till jobbet varje dag och känna sig oviktig både som person och i det man gör. Jag kände under en lång tid att det endast var min prestation som räknades, och visst är prestationen viktig i ett jobb som säljare, men man måste också få känna sig viktig som person och det gjorde jag aldrig. Av den anledningen sa jag upp mig, jag tröttnade på att vara oviktig.

Nu, idag, två veckor efter att jag slutat blir jag starkare och starkare, gladare och gladare, piggare och piggare och när jag vaknar på morgonen vaknar jag utan ångest, ont i magen och kallsvettig efter en ångestfylld natt. Idag älskar jag livet igen. Jag orkar leka med mina barn, jag vill busa, kittlas, skoja och få en massa pruttpussar av mina små troll. Jag känner att jag lever och är faktiskt glad att jag känner lust igen... lust till allt som gör livet fantastiskt... för det är ju det livet är... ett fantastiskt äventyr till för att levas...

Puss alla vänner och ovänner   

 

Ewa

25 april 2010 11:04

Man brukar säga att man slipper allt intrigerande och grupp-tänk när man väl har gått ur skolan, men det stämmer ju inte! Skillnaden ligger väl i att man - förhoppningsvis - känner sig själv bättre och blir starkare i och med det och därmed blir mindre sårad av så'nt beteende.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...