God morgon alla glada.

  Följande reflektioner och funderingar är helt mina egna. I denna blogg speglar jag endast mina personliga tankar, filosofier och åsikter. Om dessa inte stämmer överrens med vad andra tycker så får det stå för dem, jag står för vad jag själv skriver och tycker.

Igår och idag har jag funderat lite kring detta med oförutsägbara handlingar. Finns det egentligen handlingar som är oförutsägbara eller är det bara så att omgivningen inte varit uppmärksam på de tecken som ändå föregått handlingen?

Jag har tänkt och funderat mycket över detta på sistone av både nyfikehet och personliga skäl och det hade varit intressant att veta hur folk resonerar i den frågan.

Är en människas oförutsägbara handlingar oförutsägbara, eller finns det kanske tecken eller bakomliggande orsaker till att en individ handlar som hon gör?? Och bryr man sig om de bakomliggande orsakerna eller spelar det ingen större roll vad som föranlett handlingen, skall den fördömmas i vilket fall som helst?

Det kanske beror lite på vad som hänt, eller?!

Vi tar ett mord till exempel.  Är ett mord, begått i stridens hetta, en oförutsägbar handling? En kvinna som dödar som make med en kökskniv kanske gör det i stridens hetta, utan egentlig mening. Är den handlingen oförutsägbar? Kanske, men kanske inte om kvinnan under flera år blivit misshandlad, nedvärderad, våldtagen och sparkad på. Kanske har alla dessa handlingar gentemot henne tillsammans föranlett den slutgiltliga handlingen då hon sticker ner sin plågoande med kökskniven i ren och skär desperation.

En oförutsägbar handling eller ett agerande i självförsvar?

Om en individ lagt en händelse eller en del av sitt liv bakom sig för att gå vidare men sedan plötsligt och från ingenstans skriver eller säger saker i ren och skär ilska om densamma delen av sitt liv, är det en oförutsägbar handling? Eller kan det vara så att det hänt något eller sagts något som gör att individen ifråga plötsligt blir tvärförbannad och känner sig sårad och kränkt och därför tar till pennan/tangentbordet för att uttrycka sin ilska och frustration. Är det en oförutsägbar handling eller kan man också kalla även det för ett sorts agerande i själförsvar?

Och en annan aspekt väl värd att betänka är ju denna, Varför har man inte brytt sig om att ta reda på vad som egentligen föranlett handlingarna, vilken av dem man än väljer. Visst är det rimligt att fråga kvinnan som mördat sin make, VARFÖR hon gjorde det, INNAN man dömmer ut henne som psykgalning   . Varför inte fråga personen som helt plötsligt gör ett utspel gällande en handling VARFÖR denna personen säger eller gör det hon gör INNAN man dömmer henne?

Är det kanske så att man är rädd för svaret? Är det kanske så att det är lättare att dömma ut en annan individ för att stärka sin egen tillhörighet i en grupp?

-Den individen är konstig och onormal, den handlar irrationellt och oförutsägbart... VI i gruppen är normala.-  Är det kanske så man tänker och är det i sådana fall det som är sanningen? Eller är det kanske så att eftersom den oförutsägbara handlingen som individen gjort sig skyldig till ändå föranletts av en tidigare handling så är det kanske så att det "onormala" är gruppens utdömmande av individen då gruppen inte ens brytt sig om att ta reda på vad som föranlett individens handling?

Det hade varit oerhört spännande att få veta vad ni som individer tycker och tänker i denna frågan... om det finns någon som vågar vill säga   .

Stor kram till alla som orkat läsa inlägget och en ännu större kram till er som skulle våga kommentera. Love yá