God morgon mina vänner.

Under natten till valborgmässoafton gick min älskade morfar bort. Han somnade in stilla och värdigt efter att ha legat på sjukhus en kort period. Han var en komplex man, en man med speciella åsikter, av den gamla stammen. Han var envis och konservativ och han kunde bita ifrån och hävda sin rätt även om han ibland hade fel... men han var älskad av många och hade ett stort hjärta. Han lämnar ett stort tomrum efter sig men också mycket lycka och glada minnen.

Som liten kände jag honom inte så bra och bitvis var jag rädd för honom och hans strikta attityd och bestämda åsikter. Jag tillbringade inte så mycket tid med honom och mormor när jag var yngre utan tillbringade många somrar med min farmor och farfar i stället där jag hade en given plats, fann en stor trygghet med massor av kärlek...

När jag blev äldre däremot, lärde jag känna både min mormor och min morfar bättre och för detta är jag oerhört tacksam. Jag fick den stora förmånen att lära känna dem båda men speciellt morfar, inte som just en mormor eller morfar, utan som de fantastiska personer de båda var. Jag lärde känna dem som människor, individer och de lärde känna mig på samma sätt vilket jag är oerhört glad över idag.

Minnet av min farmor och farfar och somrarna jag tillbringade med dem ligger i min minnesbank som ett fantastiskt barndomsminne medan minnet av min mormor och morfar är något som jag vårdar som ett vuxenminne.

Att få ha haft förmånen att lära känna en människa på detta sättet som vuxen är få förunnat tror jag. Att inte ha den vanliga traditionella samhörigheten som äldre kontra yngre släkting utan att verkligen respektera och se varandra som människor är nog inte allt för vanligt i dagens samhälle.

Åtskilliga är gångerna jag delat en flaska vin och diskuterat livets mysterium med min morfar och visst har vi rykt ihop och haft hetsiga diskussioner och varit otroligt irriterade på varandra då vi båda ansett oss ha rätten på vår sida. Men vi har alltid respekterat varandras åsikter och vi har alltid, alltid blivit sams. Vi har gråtit och kramats och skrattat åt vår gemensamma dumhet... Vi har haft mycket gemensamt och vi har berättat om våra olika liv och erfarenheter för varandra.

En speciell, och för mig, stor man drog sitt sista andetag inatt. Med honom går en generation i graven och jag sörjer något enormt som sig bör. Men jag gläds också för att han har levt, levt ett långt och innehållsrikt liv. Jag är glad att  han haft släkt, vänner, bekanta och kärlek i sitt liv. Jag gläds åt att han lämnat sitt avtryck i vår värld och att jag fått den stora förmånen och glädjen att få ta del av hans liv, tankar, minnen och funderingar. Han har gått bort, somnat in, tagit sitt sista andetag men lever likväl sålänge vi vårdar och minns.

Och jag tänker minnas väldigt länge... något jag tror att han räknade med.

Fridens vänner och kram