Vem plockar upp dig när du är nere, när allting bara skiftar i svart...

Vem visar dig den väg du ska gå, när du inte vet vart...

Den uppmärksamme läsaren, som kan sin musik, vet att stroferna ovan är från Lisa Nilssons debutalbum "Himlen runt hörnet". Detta var en av mina absoluta favorit-cd när den kom eftersom den innehöll en massa bra musik med fantastiska texter. Just den här låten handlar, för mig, om ensamhet men också att inse värdet av sitt eget sällskap och styrkan man har inom sig.

Just nu lyssnar jag på denna låten igen. Jag försöker hitta mitt egenvärde, försöker förstå att jag själv är min egen lyckas smed. Men det är tufft, det är jobbigt, det är slitsamt, det är ensamt och det gör ont. Jag är lyckligt gift, har två underbara, verkligen underbara, söner. Jag bor bra, vi ska snart påbörja bygget av vårt drömhus men ändå är det något som saknas. Mitt problem är bara att jag inte vet vad det är som saknas, jag vet inte vad jag ska leta efter när jag inte vet vad det är jag behöver eller önskar.

Jag är säkert inte ensam om att känna så här, vet att det inte bara är jag, men det känns lite ensamt och ibland känner jag mig ensammast i världen...

Då känns det extra roligt att gå in på bloggen och läsa era kommentarer, era glada tillrop och ert hjärtliga "Välkommen tillbaka". Även om jag fortfarande ställer frågan gällande Vem, är det skönt att veta att man ändå  inte är riktigt ensam.

Så ett stort tack till er som läser min blogg, till er som inte gett upp hoppet om mig och till er som bryr sig. Världen blir lite bättre med sådana som er i den.

Och jag lovar att inte överge er igen, även om jag kanske inte blir lika flitig med bloggandet som jag var innan... i alla fall inte till att börja med...men sedan...

Stor kram till er alla/FiloZophie   

 

Ewa

11 augusti 2010 08:18

När jag har stora frågor att brottas med, så är det skönt att jag har möjlighet att skriva/blogga av mig, men då uppstår ett problem: hur ska jag formulera alla tankar som står på kö?

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Katarina

11 augusti 2010 13:54

Att lära känna sig själv är en resa livet igenom. Och att söka lyckan fast man tycker sig "ha allt", är nog inget ovanligt.
Jag brukar ibland skriva små listor, eller mer som små diplom till mig själv, med punkter på vad jag redan har åstadkommit i mitt liv. Och vad jag önskar åstadkomma inom de närmaste tio åren.
Då kan jag se svart på vitt var jag står och hur ofantligt lycklig jag faktiskt är!

Sen får man nog försöka släppa jakten på lycka.
Den kryper nog lättare fram när man släpper tankarna på den........
Och livet går ju som bekant upp och ner. Man får helt enkelt bara följa med.

Kram på dig, din lyckosmed..; )

http://endastgossar.bloggplatsen.se

 

Vivi

13 augusti 2010 08:34

Du har så mycket ideer, så mycket styrka och så mycket annat bra som är bra med just dig och gör dig till en fantastiskt människa. Det gäller att försöka komma ihåg hur bra du är ibland :)
(även om jag vet att det aldrig är så enkelt)
Massa kramar

http://www.missvivis.se

 

La mor

13 augusti 2010 12:44

Min underbara, vackra och kloka dotter - kunde Du lösa gåtan Du själv står inför, så är jag säker på att Du får nobelpris i? i? i? FILOZOFI.....
Puss min älskling
La mor

 

Anna B

14 augusti 2010 00:06

Alla är vi där ibland, saken är bara den att det är ett fåtal som vågar erkänna det för nära o kära. Vågar man erkänna det så kan man oxå ta sig uppåt och se lyckan igen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...