Hejsan alla vänner och ovänner.
Idag är jag på sisådär humör.
Jag börjar faktiskt tröttna på livet som arbetssökande och börjar så smått längta efter att få något att göra. Ja, saker att göra finns här visserligen hela tiden men jag skulle vilja ha något meningsfullt att göra.
Samtidigt blir jag lite irriterad i ena kanten.
Jag söker jobb hela tiden. Under det året jag varit arbetssökande har jag fått träffa min handläggare på AF 2 gånger och jag fick dessutom en ny handläggare i april, vilket min första handläggare helt glömde meddela mig, och denne nye handläggare har jag inte ens träffat ännu. *Suck* Är det konstigt att det kallas för Arbetsförnedringen i var mans mun tycker ni?
Jag har dessutom varit arbetssökande i 1 år nu (med undantag för lite vikariat och en starta-eget-kurs på 4 månader) och jag söker verkligen aktivt jobb. I början, får jag väl tillstå, sökte jag bara de jobben jag ville ha men den senaste tiden söker jag varenda jobb jag bara kan få, även de jag är betydligt överkvalificerad för.
Nu kommer då min fundering här.
Hur tänker en arbetsgivare när han/hon ska anställa folk?
Här sitter jag, en tjejkvinna med 4 års högskolestudier och en hel drös med olika arbetslivserfarenheter (dock inte inom mitt utbildningsområde) och vill verkligen komma ut på arbetsmarknaden igen. Jag vill få nyttja de kunskaper jag skaffat mig via min utbildning och jag är engagerad, driftig, effektiv och social. VARFÖR, undrar jag då, blir jag inte kallad till en enda intervju?
Jag har säkert sökt 50 jobb som jag verkligen vill ha, lika många jobb som jag skulle kunna få och otaliga andra jobb som jag är totalt överkvalificerad för men som jag ändå sökt och ÅNDÅ kommer jag inte ens på intervju.
Jag begriper det inte, jag gör verkligen inte det.
Något som ligger mig i fatet är ju bristen på erfarenhet inom mitt utbildningsval men hur i hela fridens namn ska jag kunna få erfarehet om jag inte ens släpps in på den marknaden jag vill jobba inom?
Kan någon vänlig själ vara så snäll att tala om detta för mig.
Jag önskar verkligen att en arbetsgivare kunde se bortom min brist på erfarenhet och istället se till vad jag faktiskt HAR gjort och de otroligt bra kvaliteér jag faktiskt besitter.
Jag känner mig, som ni kanske förstår, lite ouppskattad idag och dessutom aningens sur att det bara verkar vara jag som fattar vilken tillgång jag skulle bli för ett företag, vilket som helst egentligen, med min beteendevetenskapliga utbildning.
Jag skulle kunna jobba på AF (där behövs onekligen lite empatiska drag samt min otroliga effektivitet), jag skulle kunna sitta på F-kassan med (där behöver de verkligen effektiva medarbetare). Inom skolans värld skulle jag passa utmärkt, kanske som kurator (här kommer min empati och min lyhördhet väl till pass) och jag skulle kunna jobba på vilket bemanningsföretag som helst med antingen rekrytering eller coaching (då jag faktiskt ÄR beteendevetare och har en mycket bra förmåga att entusiasmera).
Finns det någon på denna runda jord som kan ge mig ett råd, ett tips eller kanske ett jobb inom min utbildningsram? Hittelön utlovas!
Idag orkar jag nog inte med någon puss... det får bli en enkel
Kram

Hanna
23 juni 2011 11:50
Det är väldigt jobbigt att få jobb idag (blev ju nästan en ordvits där, utan att jag ens behövde jobba för det, höhö) Jag vet inte om jag haft tur eller otur men jag har på något sätt lyckats få tag på jobb. Sedan har jag också haft otaliga dåliga arbetsgivare som utnyttjar mig och ger mig för lite lön, eller ingen lön alls. Har behövt gå till kronofogden för att få min lön, liksom, så när jag skulle söka jobb i sommar tänkte jag att jag skulle vara lite mer kräsen. Det gick sådär kan jag meddela. För att få ett jobb som inte bara är ett jobb utan något du kan tänka dig att jobba med behövs det antingen en jävla tur eller kontakter i dagens samhälle. De enda jobben jag haft (och då har jag haft alldeles för många) som är något att hänga i granen (varför jag skulle hänga dem där har jag alltid undrat... men men) har jag fått via en kompis. Mitt största tips är att fråga gamla kurskamrater vad de gör idag och ifall de har något jobb och om det finns möjlighet för dig att få jobba där också. Jag skulle gärna hjälpa dig mer om jag kunde, men tyvärr kan jag ej det :)
Kramar
http://hannastankar.bloggplatsen.se
Zophie
23 juni 2011 15:37
Gulle du

belllzz
23 juni 2011 18:29
Hej!
jag har samma problem, gör samma sak och får samma resultat = inget jobb!
Alla har så höga krav nuförtiden så det verkar inte spela någon roll om man har en viss utbildning.. man måste nog ha exakt den utbildning för just det yrket (om nu ens det funkar :S)
Jag har själv sökt en massa jobb som jag vill ha och som jag inte vill ha o jag har inte fått nått svar.. söker ca 70-90 jobb i månaden!
men det är är nog (som den förra skrev sin kommentar) genom kontakter, det enda sättet att få jobb..
håller med om att: hur ska man få nya/mer erfarenheter när man inte ens får chansen att få nya/mer erfarenheter!!?
De flesta har klagat på mig att jag inte har några erfarenheter! men hur ska man få erfarenheter när alla säger nej eller aldrig ger en person en chans!?
Juste via AF får man inte jobb längre (chansen är EXTREMT liten att få nått jobb, om man får nått är det nog inte det bästa jobbet) för att företagen tar inte dom på allvar. Det man kan få är bidrag men det är inte så mkt (dock bättre än inget alls!). Man måste vara inskriven i 3 månader utan fått ett jobb, då ska man få en summa pengar varje månad..
men lycka till med jobb sökandet!! som sagt: kontakter är nog det bästa och lättaste sättet att få ett jobb idag (ett jobb som man vill eller kan tänka sig att jobba på) :)
http://belllzz.bloggplatsen.se
Zophie
23 juni 2011 23:47
Jag rycker i alla kontakter jag har men det enda som händer är att datorn lägger av efter ett par dagar;P
Vi får lycka till i jobbsöket.
MVH/FiloZophie
Micke
23 juni 2011 19:03
Hej!
När man är arbetslös så har man inte råd att göra vad man vill, och när man jobbar så har man inte tid att göra vad man vill. Jag är nu i fas 3, inte så upphetsande...
http://mickemovie.bloggagratis.se
Zophie
23 juni 2011 23:45
Med andra ord har du varken råd eller tid att göra det du verkligen vill. It sucks.:(.
Vi får göra väpnad kamp och starta eget...;) Då får vi ju världens bästa chef och urkanonroliga personalfester...
Tål att tänka på.
Kram och lycka till... till oss båda.
Isabelle
23 juni 2011 21:52
Hej.
Jag tror faktiskt bara det räcker att vara sig själv. Jag sa upp mig här om veckan och är uppsagd från och med 1aug, jag gick in till ett företag och sa:
Hej, jag heter Isabelle och tänkte lämna in mitt cv ifall om ni behöver mig någon gång.
Dagen efter ringde dom och sa att jag hade gjort jätte stort intryck så dom ville träffa mig med en gång. Och nu har jag jobb till hösten.
Sök inte på nätet utan skriv ut en drös med cv å personliga brev och gå runt och ge ut dom till företag. Även om du inte får något jobb så får du något att göra :) Lycka till!
http://nikotindamen.bloggplatsen.se
Zophie
23 juni 2011 23:42
Bra tanke och initiativ Isabelle. Grattis. Blir nog så att jag satsar på det också om inget annat dyker upp till hösten... eller så tar jag språnget och satsar på eget ;)
Kram
Peter
23 juni 2011 22:47
Jadu, när jag jobbade som mellanchef eller drev eget så gick jag knappast på högskolepoäng och utbildningar. Social kompetens och initiativförmåga slog betydligt högre.
Ett stort problem är att AF och Soc kräver att folka ska söka så jävla mycket jobb så man får sjuuukt mycket ointressanta jobbsökande som bara slänger iväg ett cv eller mail för att kunna visa att de sökt minst ett jobb per dag... Helt sinnessjukt för då kastar man ALLT istället för att ta sig tid till de som verkligen vill och kan... Information Overflow!
Lycka till med allt!
Mvh / Peter
http://pekkapukk.bloggplatsen.se
Zophie
23 juni 2011 23:39
Intressant inlägg, jag tar till mig, reflekterar och filozopherar kring detta och håller med dig i mycket. Tack för din tanke, jag tittar in vid tillfälle.
Kram
Zophie
23 juni 2011 23:38
Not my cup of tea, sorry.
Zophie
23 juni 2011 23:40
Tack tjejer.
Megakramen
Alexandra
23 juni 2011 23:40
Usch jag lider verkligen med dig!
Har själv varit i liknande situation i drygt två års tid tills jag för någon månad sedan fick komma på intervju till mitt nuvarande jobb (har arbetat 4 dagar - och älskar varje minut!).
Jag har dock inte studerat på högskola och har inte körkort, vilket gjorde att jag inte uppfyllde kraven på en del jobb, men sökte iaf ett 20-30 tal i månaden.
Fick även komma på intervjuer hos ett antal arbetsgivare men sållades i sista "sorteringen".
Det mest knäppa med att söka jobb och hur arbetsgivare tänker när de "beslutar" (som min handläggare på AF berättade för mig) är att OM du har ett jobb så är du mer attraktiv för jobbet.
Då har du redan en arbetsgivare och då är du en "person värd att ha på din arbetsplats".
Så himla knäppt...
Önskar dig verkligen lycka till med jobbsökandet.
Kram
http://alexandrapersson.bloggplatsen.se
Zophie
23 juni 2011 23:44
Visst är det knepigt. Dessutom vill många arbetsgivare att man börjar å det snaraste... men har man redan ett jobb så har man ju MINST en månads uppsägning... är du arbetssökande så kan du börja igår ;)
Grattis till jobbet och tack för stödet och tanken
Vivi
24 juni 2011 08:20
Skicka in ansökan på ett illrosa papper och börja med ...nu när jag fångat er uppmärksamhet ;)
Kramar!
http://www.missvivis.se
Zophie
24 juni 2011 10:50
Kan dock få helt motsatt effekt också, beroende på vem arbetsgivaren är... Dessutom funkar det inte så bra när man skickar ansökan via mail...