filoZophie

Alla inlägg under juni 2011

Av Zophie - 16 juni 2011 09:10

Hejsan alla glada och goa människor, hur har ni det därute idag?

Själv mår jag toppen för idag är det min födelsedag.

Personligen älskar jag, trots min ålder, att fylla år. Det är något speciellt med att ha sin egen dag tycker jag. När man var liten var det så mysigt att vakna tidigt med alla förväntningar och önskningar och att ligga i sängen och vänta på sången, paketen och blommorna. Den totala lyckan när man fick den där monchichi´n eller barbien man så länge önskat sig.

När jag blev äldre höll förväntningarna och förhoppningarna i sig och när man fick lite pengar eller den där supersnygga och mycket dyra tröjan man önskat sig var lyckan total. Mäktigt.

Nu förtiden är jag gift och har själv två små killar och att fira deras födelsedagar har blivit bättre än att fira min egen men visst pirrar det fortfarande i kroppen när jag har min egen dag och det är jag som står i focus.

Idag vill jag inte längre ha frukost på sängen, jag vill hellre äta min frukost tillsammans med min familj och jag har inte heller de där stora förväntningarna som jag hade som barn utan nu är det mest praktiska saker jag vill ha och önskar mig. Ofta önskar jag mig presentkort på kläder, min make vägrar dock att ge mig detta på de valiga klädkedjorna då det bara slutar med att jag handlar till ungarna, men de lite mer exklusiva kedjorna har mycket att bjuda på också.   

Detta året kommer en del av den ryska baletten till min hemstad i november så en biljett till den föreställningen står högt på listan i år. En pilatesboll enligt kiropraktorns order skulle jag också vilja ha och dessutom har jag ingen riktig drinkshaker vilket skulle behövas till sommarens goda drinkar...


Ikväll blir det middag ute på en av mina favoritrestauranger tillsammans med make och barn såklart och till helgen skall det firas med resten av familjen med grillat, lite vin och en riktigt smaskig tårta som bakas av min favoritbakis nämligen min goaste syster.


Ibland känns livet bara sååååå rättvist och det enda som kunde göra tillvaron bättre är om jag fick drömjobbet... ja se det hade nog varit den bästa presenten av alla. Men det ger sig väl, förr eller senare dyker nog jobbet också upp. Tills dess ska jag bara sätta mig ner i soffan och mysa med mina troll och till kvällen njuta av riktigt god mat.


Puss på er och ha en underbar dag, det tänker jag ha   

Av Zophie - 14 juni 2011 09:46

Nu bara måste jag kommentera dokumentären jag såg i förrgår kväll.

Den handlade om en kvinna som var fångad i en mans kropp och den var otroligt stark, och jag kände direkt vilket helvete den här kvinnan gått igenom.

Att känna sig som och vara kvinna inuti men utåt är du en mans.

Fruktansvärt.

Det blev ännu mer fruktansvärt att höra att pressen fått nys om detta redan innan hon hunnit berätta för andra och att pressen sket i det och bara manglade upp historien utan att ta hänsyn till något annat än lösnummerupplaga. Hon blev avskedad från fallskärmsjägarna och hennes familj och vänner tog avstånd från henne, gud så hemskt.

Här står en människa som hela sitt liv genomlidit alla helvetes kval och när hon äntligen erkänner vem hon är så blir hon bortstött av allt och alla som någonsin betytt något för henne. Vilken styrka en sådan kvinna måste besitta som orkar gå vidare med sitt liv och fortsätta sin väg mot att verkligen bli kvinna. Hon utförde ansiktskirurgi och slutligen könskirurgi och blev verkligen kvinna och sa i slutet av dokumentären att hon äntligen var lycklig.


Jag kan förstå att fallskärmsjägarna är en sådan inskränkt institution att man inte kan hantera det men att familj och vänner tar avstånd, se det förstår jag inte. Om en person går igenom något sådant här måste man väl ändå, som familj och vän, verkligen stötta och hjälpa allt vad man kan?! Det är i alla fall min åsikt.

OM någon av mina söner skulle komma och berätta att han var kvinna i en mans kropp så gör väl inte det honom mindre son till mig än  vad han var innan? Jag kan väl inte älska mitt barn mindre eller inte alls bara för att han vill ha kjol istället för byxor, det är väl inte den yttre personen jag älskar som mitt barn?


Nej, jag blev fly förbannad på föräldrarna som under dessa två åren som dokumentären spelades in, inte tog kontakt en enda gång. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Jan, som hon nu heter, mår bra och lever ett bra liv och att hon hittat nya vänner och en ny familj som kan acceptera och älska henne för den hon är.

Finns bara en sak att säga egentligen:

You go girl! More power to yá!


Puss   

Av Zophie - 14 juni 2011 09:22

Idag skulle varit dagen D, dagen då jag verkligen kom igång med mitt nya liv som innefattar träning, hälsosam mat, inga sötsaker och ingen alkohol... med andra ord, idag skulle varit dagen då mitt "goda" liv tog slut   .

Som ni säkert kan gissa blev det inte så och det finns två anledningar till detta. Den första är faktiskt att jag var hos kiropraktorn igår och hon misshandlade mig ganska så ordentligt (välbehövligt) vilket resulterade i att jag idag har otroligt ont. Det är en nyttig smärta men jag har, detta till trots, otroligt ont i de muskler och leder som inte är vana vid att ligga rätt.

Den andra anledningen är att jag igår fastnade framför en dokumentär som slutade seeeeeent. Den handlade om en fallskärmsjägare i England som var född man i en kvinnas kropp och som bestämde sig för att byta kön med allt vad det innebar.


Först och främst tänker jag ta det lugnt med träning idag på grund av att jag har ont MEN jag tänker hålla mig sund när det gäller maten, inget godis och en liten lätt promenad i eftermiddag ska jag nog orka. Jag ska träna ordentligt imorgon för då borde den värsta smärtan lagt sig, det brukar den göra. Sedan ska jag fira lite till helgen då jag fyller år på torsdag och ska fira med familjen på lördag. Det kommer bli nyttig mat men lite vin kommer det bli vilket innebär att jag ska försöka träna ordentligt tills dess.


Vad man kan konstatera av detta är att det inte alltid blir som man tänkt sig men man behöver inte ge upp för det.

Så imorgon tar vi nya friska tag.


Puss  

Av Zophie - 13 juni 2011 20:48

Ja jo, jag måste väl erkänna att två veckor i Turkiet inte alls gjorde de underverk med mig som jag hade velat. Jo visst blev det mycket sol och bad och visst blev det en hel del nyttig mat... Tyvärr visade det sig att det även blev lite mycket chip samt att glassen var makalöst god och vinet likaså.
Det som skulle blivit ett par hälsosamma kilon ner blev istället 2.5 kilo upp  .

Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig semestern... men jag får se det som så att jag hade två underbara veckor och då får man ta konsekvenserna punkt och slut!


Nu har jag dock ett problem och det är att jag verkligen MÅSTE ner i vikt. Min kiropraktor är på mig om träningen och min familj gnäller lite vid vissa valda tillfällen att jag borde passa mig lite. Och jag VET ju att jag måste... men det ÄR så tråkigt... Hela tanken på att äta rätt och nyttigt, att inte snaska i sig godis och andra sötsaker och att träna och späka sig tills man bara kräks... Nej det är inte min melodi direkt. Jag är bekväm och en njutarmänniska. Jag gillar en fet god sås, jag gillar sötsaker och jag älskar glass. Jag tycker om att sova länge och jag tycker inte om sport och är således inte så förtjust i motion heller.

Men nu vet jag att jag måste.

Om två år ska jag och några goda vänner pilgrimsvandra och tills dess måste jag kommit i form. Min kropp skriker och jag får hela tiden återkommande låsningar i nacke, ländrygg och bröstrygg. Knäna smärtar vid allt för hög ansträngning och jag får väl offentligt erkänna att jag till mina 172 centimeter över havet väger 85 kilo, kanske dags att vakna "and smell the coffey"   .


Jag har i alla fall idag haft ett oerhört bra samtal med min kiropraktor och hon är så gullig och tar sig tid att inte bara behandla mig utan även prata med mig. Vi har kommit överrens om att jag ska börja träna ordentligt och sakta men säkert bygga upp min kropp och min muskulatur. Jag MÅSTE annars kommer jag aldrig fixa 80 mil om två år.

Mitt personliga mål är 70 kilo men även om jag stannar på 75 är jag nöjd om jag bara har byggt muskler, styrka och uthållighet.

Hur lång tid det ska ta? Tja, jag hoppas vara i hyfsad form till jul och i kanonform till maj nästa år då vi förhoppningsvis åker till Turkiet igen. Nästa sommar blir också en testvandring, vi ska prova en lokal pilgrims led på 19 mil och då måste jag verkligen vara klar med jobbet med mig själv.


Så nu gör jag som jag gjort så många gånger förr jag lovar mig själv 15 kilo ner. Huruvidare jag kommer fixa det eller inte vet jag inte, men denna gången måste jag göra ett allvarligt försök. Jag vill ju verkligen pilgrimsvandra El Camino och ska jag orka har jag inget val.

En liten glass ibland slinker nog ner under sommaren i vilket fall som helst men tränar jag bara ordentligt så löser det sig nog.


Wish me luck.


Puss   

Av Zophie - 12 juni 2011 20:14

Pust och stön.


Nu har vi firat lilltrollet i dagarna 4 och jag måste erkänna att jag är helt slut. Vi började redan i onsdags med att fira lilltrollet. Pappa skulle iväg till Köpenhamn på utbildning och skulle inte vara hemma på självaste födelsedagen så vi firade lite i förskott med korv och pomfrittes (beställt av sonen) och lite paket.

Torsdagen var dagisdag och på eftermiddagen åkte vi hem till mormor och morfar som fick fira lilltrollet med paket och god mat.

Fredagen var en paus dag och lördagen följde med kalas för dagiskompisarna. Vi hade jättetur med vädret och hade kalaset ute i parken vilket visade sig vara jättelyckat och alla barnen, inklusive födelsedagsbarnet, var mycket glada och nöjda när det var slut.

Idag har vi firat med släkten. Moster och morbror, mormor och morfar samt farmor har varit här och fikat. Moster hade bakat en fantastiskt god vaniljtårta, föll inte lilltrollet riktigt i smaken trots att det var han som beställt den, men vi andra smaskade i oss så det stod härliga till.

Nu leker de två trollen med lilltrollets nya leksaker och de bråkar, tjafsar och gnäller så det står härliga till. Alla de nya leksakerna är ju så roliga att de vill leka med dem båda två samtidigt och det går ju bara inte att samsas. Så är det någon som vill ha två små troll så lägg ett bud...   


Nu har man således firat i dagarna 4 och jag behöver verkligen en paus. Känns skönt att det är vardag och därmed dagisdag imorgon.

Jag tänkte köra min tema-vecka med städning och sortering på schemat sedan får vi väl se... lite tvätt blir det nog också då jag insett att jag nog aldrig mer kommer se botten av tvättkorgen då den hela tiden uppgraderas med ny smutstvätt.

Smutstvätt 3.0 får det väl bli... hamnar nog inte på mindre än det.


Så nu är det snart dags att gå till sängs och njuta av en god natts sömn för att imorgon ta nya friska tag i livet.


Puss   

Av Zophie - 10 juni 2011 23:26

De som har koll på mig vet att jag har bloggat under något års tid nu. De vet att jag gillar att gnälla, att hylla, att tjata, att fråga och att ställa de där frågorna som vissa människor retar sig på.

En del har kommenterat, irriterat och funderat över det jag skriver. En del har undrat och fundrat (ja, det är ett nytt ord och jag använder det med glädje ((tack Ewa)) över meningen med vad jag skriver, vem jag är, vad jag menar, hur jag ser ut och vad f-n jag gör här ärligt talat.


Det sistnämnda står nog mina f.d kollegor för *asg*.


Nu har jag själv börjat fundera på hur många det egentligen är som vet vem jag är, hur många som känner mig som läser min blogg. Vet ni hur jag ser ut, vad jag verkligen tänker och vad jag egentligen är ute efter  ?


Är det någon som egentligen vill veta?

Jag har ofta undrat vem som döljer sig bakom ett visst bloggalias eller vem det egentligen är som däljer sig bakom de där otroligt roliga och intressanta bloggarna. Nu lägger jag således en utmaning.

Om du visar dig, visar jag mig.

Din identitet mot min.

Jag har aldrig, tror jag, visat mig själv med bild i min blogg men någon gång ska vara den första och om du gör det gör jag det.


Kommentera detta eller mitt förra inlägg och om 25 personer kommenterar så ändrar jag min profilbild till en verklig bild på mig, på den jag är, på mi persona!


I feel safe   



Av Zophie - 10 juni 2011 14:58

Vi har all fått ett.

Vi har alla suttit där och våndats, ska jag eller ska jag inte.

Alla har vi nog någongång funderat: Jag måste nog annars...

De är hatade och älskade och de kommer troligen alltid att finnas vare sig vi gillar det eller inte...

Jag talar så klart om dessa förnicklade kedjebrev.


När jag var yngre var det sudd som skulle skickas, ibland ett bokmärke eller till och med en femkronors sedel (jo, jag lovar det fanns faktiskt sådana   ).

Jag försökte ett par gånger men blev oftast bara sudd och bokmärken fattigare, pengar lät mamma mig aldrig skicka.


När jag blev lite äldre förändrades innehållet i breven. Det var 10-lappar (jo, jag lovar, det fanns sådana också   ), posters på favoritartisten eller en kexchoklad. Återigen blev jag bara fattigare på kexchoklad och posters (nej, pengar fick jag fortfarande inte skicka.


Som vuxen har jag fått otaliga kedjebrev, de flesta med löften om stor tur bara jag sänder brevet vidare till 25 vänner (jag har inte ens så många vänner), eller löften om evig olycka om jag inte skickar det vidare "En kvinna i Göteborg skickade det inte vidare och hon blev påkörd av en buss och sedan ville hennes man skiljas och då förlorade hon även huset och sedan dog hennes katt och sedan..."

Vissa brev har försökt med pocketböcker, 100-lappar och ännu fler löften om rikedommar och evig lycka BARA jag skickar det vidare till... och så vidare.


Med tiden har jag lärt mig att jag visst inte får en vårta på näsan, råkar ut för död och förstörelse eller kommer leva i evig olycka när jag kallt slänger det i papperskorgen, den verkliga eller den virituella spelar ingen roll.


Nu har jag dock fastnat för en kedjehistoria. Hos Mamma Bea finns en riktigt rolig kedjebok eller bloggbok kanske den ska kallas. Det är en bok i fysisk form som skall skickas vidare mellan olika bloggare som skall fylla den med vad man nu vill fylla den med. Tankar, tips, ideér, recept ja allt som man själv funderar eller filozopherar om kan man skriva ner i boken och sedan skicaks den vidare till nästa. Här ges inga löften, inga hot, inga tvång och inga speciella krav, bara fyll den med din personlighet och skicka den vidare.


ME LIKE!!!!!!


Självklart har jag anmält mig. Gör det du också   


Kramen   

Av Zophie - 9 juni 2011 21:22

Men herre gud så svårt det ska vara att komma ikapp två veckors semester!


Idag har vi varit hemma i en vecka och vi är ännu inte på rätt köl när det gäller till exempel tvätt och städ. Jag tycker själv att jag inte gjort annat än tvättat och tvättat och visst har berget av skitiga kläder krympt men det har inte försvunnit... ännu... Och städningen då. Jag har ju knappt hunnit städa mellan varven så jag tycker att det ser lika skitigt ut som det gjorde innan. *Suck*


Jag tror att jag blir tvungen att dela upp mina veckor framöver i olika teman. Denna veckan har varit tvätt-tema och nästa vecka blir definitivt städ-tema. Veckan efter det kommer nog få bli sälj-tema, förklaring: Jag har säkert 8 kartonger med saker jag aldrig använder. De innehåller för små kläder, barnleksaker som inte används, husgeråd, udda porslin och så vidare. Allt detta skall nu plockas upp, sorteras och läggas ut på antingen blocket, tradera eller lokal säljsite. (Jag måste få väck dessa kartonger som bara står och dräller och tar plats och då säljer man det såklart så man kan spara lite pengar till nästa års resa till Turkiet så klart   ).


Under dessa temaveckor ska jag dessutom hinna med att fixa barnkalas för min nyblivne 5-åring (denna vecka), fixa födelsedagskalas för mig själv (nästa vecka), samt fixa och dona inför midsommar (nästnästa vecka). Dessutom ska jag någonstans här emellan hinna med att söka jobb så jag inte blir tokig, vilket jag snart blir. Fast just nu, med allt jag har att göra, är jag nästan (men bara nästan) tacksam att jag är utan jobb just nu   .


Så till vi hörs igen mina vänner, säger jag bara "I´ll be back"   

Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13 14
15
16 17 18
19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< Juni 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards