Men vad är detta?

har jag varit saknad?

En dag utan blogginlägg och jag får faktiskt både ett och två mail som undrar vad jag sysslar med...

Känns kul men samtidigt lite pressande, ska jag verkligen vara tvungen att skriva ett inlägg varje dag?

Kanske det, det är ju faktiskt ganska roligt... och inte så betungande... egentligen...  

Anledningen till att det inte blev något inlägg igår är många men ska jag vara ärlig har jag ingen bra ursäkt. Jag hade ont, var utan ork, hade annat för mig eller så kände jag helt enkelt inte för det...

Nja, det sista är inte riktigt sant, jag ville verkligen men det blev bara inte så. Men jag skriver ju nu... jag är tillbaka... och denna gången var det inte ens ett långt uppehåll så jag tänker inte ha dåligt samvete. När man får dåligt samvete för att man inte bloggat då tycker jag personligen att bloggandet börjar gå för långt.

Jag kan i alla fall meddela att jag inte längre har akut ont. Min goaste kiropraktor Amelie fixade till mig precis som hon brukar. Lite arg var hon dock. Jag måste skärpa till mig. Jag måste verkligen börja träna. Jag behöver verkligen bygga upp min bukmuskulatur. Jag måste verkligen gå ner i vikt. Skärpning på mig!

Jag vet inte riktigt varför men jag har så svårt för att ta mig i den berömda kragen. Det känns jobbigt att behöva gå till gymmet var och varannan dag. Vem ska kolla barnen? När ska jag hinna? Hur ska jag ha råd, som är arbetssökande? Många ursäkter men allt går faktiskt att lösa... om man bara har viljan... Det kanske är den som saknas?

Men Amelie har rätt, jag måste göra något åt min dåliga rygg... annars kanske jag sitter med samma ryggproblem, när jag är äldre, som min mamma har idag. Konstant och kroniskt ont. Det vill jag nog inte om jag tänker efter.

Nej, det får bli ordning och reda. Ord och inga visor. Jag får göra som Nike säger: Just do it!

Bara att sätta igång. Bit ihop och sätt fart. Ge gärnet. Kör hårt...

Imorgon, jag lovar att jag ska göra det imorgon.

Puss