Jo det är sant, han är en riktig skitunge min son   .

Han ringde idag, på telefontiden precis som var sagt, jag hann dock inte svara utan fick ringa upp honom direkt igen.

När han svarar så hör jag honom... och han gapskrattar...

-Hallå... hallå älskling...

-HAHAHAHAHAHAHA va hahahaha va... hallå....

-Älskling det är mamma...

-VA?

-DET ÄR MAMMA, vad är det som händer?

-Hahahahahahaah... hej mamma...

Jag fick förklarat för mig att en av killarna hade spelat någon dum men rolig låt och min son kunde verkligen inte sluta skratta.

-Hur har du det?

-Bra.

-Vad gör du?

-Inget speciellt... *fnissar*

-Hur mår du?

-Bra *skrattar*

-Hur har du sovit?

-Bra *fniss igen*

Jag blir skogstokig på honom och även på mig själv som ställer ledande frågor.. Försöker med ny taktik...

-Vad gjorde ni igår?

-Inget speciellt...

-Vad fick ni för mat?

-Pizza *skrattar*

-Men var den god? (riktigt konstig fråga och vips vad jag inne på de ledande frågorna igen) *suck*

-HAHAHAHAHAAHAHAH aaaa...  

Efter mycket om och men (och åtskilliga återkommande skrattattacker från min son) lyckades jag få ur honom att han hade jätteroligt. Han hade ätit smörgås till lunch igår, fått "gofika" där han klippte 4 muffins, hade ätit 3 pizzabitar till middag, hade spelat kubb, hade badat, hade gått upp klockan 5 och haft morgongympa med alla andra (ingen visste varför?) och nu skulle iväg till en flytflotte där de skulle hoppa och lära sig dyka... typ!

Och han saknade inte vare sig sin pappa eller sin mamma men hade gärna pratat med lillebror och kunde vi fixa det till morgondagen var det bra och hej då!

Skitunge!

Han saknade inte sin mamma, hade sovit jättegott och hade urkul...

OCH SAKNADE INTE SIN MAMMA??????? Skitunge...

Samtidigt gled de sista stenresterna från mitt hjärta och mitt i tårarna över saknaden efter honom kom också glädjen över hans totala säkerhet och styrka, han var iväg helt själv, långt bort, där han från början inte kände en själ... och han saknade inte sin mamma... Gud så skönt att jag lyckats fostra en sådan underbar och självsäker liten stor kille...

Min lille store kille, på väg mot vuxenvärlden med stormsteg. Jag blir förtvivlad över att du inte saknar mig samtidigt som det gör mig så glad att du har roligt, känner dig trygg, sover gott och har träffat en massa nya vänner... precis som jag visste att du skulle och precis som det ska vara. Detta ditt första äventyr kommer avlösas av flera och jag kommer sakna dig varje gång samtidigt som jag vet att du är en klok och ordentlig, om än ibland lite busig, kille med hjärtat på rätta stället. Du kommer klara dina äventyr med glans. Jag är stolt över dig och älskar dig mest av allt i universum tillsammans med din lillebror så klart. Vi ska fixa så du får prata med honom imorgon. Jag hoppas du fortsätter ha riktigt roligt och jag hoppas du lär dig massor med nya saker, även om dig själv. Jag saknar dig och längtar till söndag då jag få hålla om dig och krama dig igen. Forever and always... be safe...

Puss