I morgon kommer det nog inget inlägg för i morgon är dagen äntligen här. Dagen då vi ska åka och hämta vårt älskade stora troll efter hans fem dagar långa äventyr på läger. Äntligen ska jag få hålla om honom, krama honom, pussa på honom och tala om för honom hur mycket jag har saknat honom och hur mycket jag älskar honom.

Vi ska självklart gå på nöjrspark när vi ändå är där och stanna över natten hela familjen. Det blir en liten minisemester... ska bli sååå mysigt. Det enda jag önskar är att jag hade haft lite fler dagar där så  man hade kunnat hinna med att hälsa på lite vänner också men det får bli en annan gång.

Just nu ser jag mest fram mot att gå och lägga mig, vakna upp, ta en dusch och sedan ge mig iväg med resten av familjen   . Det är en bit att köra men jag tar med mig en riktigt bra bok (förhoppningsvis), maken kör ju och sedan är vi snart där och hämtar vårt troll. I kölvattnet av vad som hänt i Norge känns det extra härligt att få hämta hem min store kille från lägret. Vill bara älska honom av hela mitt hjärta och få se och veta att han är säker... med mig...

Så nästa inlägg kommer på måndag och jag hoppas att ni kan ge er till tåls tills dess.

Mitt älskade stora troll. Snart snart är mamma och resten av familjen på väg för att hämta dig. Vi saknar dig så mycket allihop och längtar efter att få hålla om dig och vara med dig. Vi ser alla fram mot att få se vart du tillbringat dina senaste dagar och få höra allt om ditt stora äventyr. Det ska också bli så roligt att gå på nöjesfält med dig och lillebror, åka karuseller och äta popcorn. Jag tänker på dig alltid och jag saknar dig massor. älskar dig nu och för evigt.

Be safe.

Puss   

Idag tror jag nog att allas våra tankar går till våra grannar i väst. Tankarna går till alla dem som dött, alla som har släkt, vänner och skolkamrater som brutalt mejats ner av en... ja av vad då? Av vem då?

En galning med fanatiska ideér, en terrorist med dödslängtan, en religiös knäppgök eller helt enkelt av någon som vi trodde var som du och jag?!

Det två stora frågorna jag tror många ställer sig är Varför och Hur?

Hur kan en ensam man planera sitt dåd så länge och tillverka en sådan stor bomb som ställer till en sådan enorm förödelse?

Hur kan en ensam man iskallt planera att avrätta, för jag anser att det som skedde på Utöja var ren och skär avrättning, så många ungdomar och barn?

Varför beslutar en ensam man att han ska ta sin egen lag och rätt i sina händer och lära mänskligheten en läxa?

Varför väljer han att åka ut till en ö där de flesta är barn och ungdomar?

Hur tänker en sådan man?

Jag vet inte om vi någonsin kommer få några verkliga svar. Teorier, funderingar och tankar kan hur många lärde som helst ha men den ende som verkligen skulle kunna ge svaren tror jag aldrig kommer ge upp den verkliga orsaken. Jag undrar om han ens vet själv...

Vad han har gjort är fasansfullt. Han har inte bara dödat närmare hundra människor, han har inte bara orsakat stor förödelse med materiella skador som säkert uppgår till flera miljarder kronor, för att inte tala om de själsliga skadorna...

Han har våldtagit och skändat hela den mänskliga oskulden. Han har på ett brutalt och iskallt sätt raserat vår oskuld, vårt hopp och vår trygghet.

Var står vi i allt detta hemska?

Hur ska vi hantera den fasansfulla verklighet som nu dykt upp nästan på vår egen bakgård?

Mitt svar blir enkelt.

Älska!

Älska din nästa och behandla densamme så som du själv skulle vilja bli behandlad. Återigen kommer jag in på mina tankar rörande det indianska ordspråket "Döm aldrig en människa förrän du vandrat tusen mil i hennes moccasiner". I tider som dessa blir detta ordspråk än mer viktigt för mig. Jag har ingen rätt att döma, jag har ingen rätt att hata för jag är själv inte utan skuld. Jag tror att man måste tänka efter före.

Jag lider med alla som förlorat någon under gårdagens attacker, jag gråter tillsammans med de föräldrar som förlorat ett barn, jag är arg över att en man med sina tydliga åsikter tillåts ha licens för både pistol och automatvapen men jag kan inte döma honom... Gör jag det är jag inte bättre än vad han är...

Han dömde och utförde sitt dåd, jag är inte som honom, alltså dömer jag inte.

Det är upp till polisen att presentera de bevis som finns, det är upp till en domstol att granska bevisen och sedan lämna sin dom utefter detta.

Det är inte min sak.

Vad jag sedan personligen tycker om det han gjort är en helt annan sak och jag blir arg, upprörd, förtvivlad och uppgiven över att möjligheten finns att planera en sådan här attack utan att någon uppdagar eller märker vad som är på gång... Jag blir frustrerad och irriterad över att det finns så lättillgängliga saker på nätet för att förstöra så mycket för så många. Jag funderar och filosoferar över att en man med sina sjuka tankar tillåts äga vapen... Men jag dömer inte. Den dagen jag tar på mig att döma, den dagen alla andra tar på sig att döma det är den dagen vi alla kommer leva i skräckens land.

Jag önskar er alla en fridsam helg med mycket eftertanke och jag tycker att ni ska tillbringa den med de personer ni älskar.

Mitt älskade stora troll. Idag ligger en tyst slöja över världen och jag undrar om ni märkt av den där du är. Jag undrar om ni fått veta vad som hänt i den stora världen... precis utanför vårt eget lands gränser? Om ni hört vad som hänt hoppas jag att detta inte tar ifrån er den lekfullhet, busighet och oskuldsfullhet som hör i din röst när jag pratat med dig.

Du svarade inte när jag ringde först i morse. För ett ögonblick knöt sig mitt hjärta och jag är övertygad om att det hoppade över ett slag eller två. Sedan ringde jag igen och fick höra din underbara röst som sa att allt var bra och greppet om mitt hjärta släppte. Du är trygg... men är du säker? Jag vet inte riktigt, men jag vet att jag saknar dig så otroligt mycket nu och jag är lycklig över att vi imorgon ska hämta dig och få hålla om dig, se dig, prata med dig och älska dig så mycket vi bara kan. Du är mitt allt, tillsammans med lilltrollet så klart och jag älskar dig mest av allt i vårt universum. En natt kvar sedan är du med oss igen. Be safe min älskling, be safe...

Puss