Idag tror jag nog att allas våra tankar går till våra grannar i väst. Tankarna går till alla dem som dött, alla som har släkt, vänner och skolkamrater som brutalt mejats ner av en... ja av vad då? Av vem då?

En galning med fanatiska ideér, en terrorist med dödslängtan, en religiös knäppgök eller helt enkelt av någon som vi trodde var som du och jag?!

Det två stora frågorna jag tror många ställer sig är Varför och Hur?

Hur kan en ensam man planera sitt dåd så länge och tillverka en sådan stor bomb som ställer till en sådan enorm förödelse?

Hur kan en ensam man iskallt planera att avrätta, för jag anser att det som skedde på Utöja var ren och skär avrättning, så många ungdomar och barn?

Varför beslutar en ensam man att han ska ta sin egen lag och rätt i sina händer och lära mänskligheten en läxa?

Varför väljer han att åka ut till en ö där de flesta är barn och ungdomar?

Hur tänker en sådan man?

Jag vet inte om vi någonsin kommer få några verkliga svar. Teorier, funderingar och tankar kan hur många lärde som helst ha men den ende som verkligen skulle kunna ge svaren tror jag aldrig kommer ge upp den verkliga orsaken. Jag undrar om han ens vet själv...

Vad han har gjort är fasansfullt. Han har inte bara dödat närmare hundra människor, han har inte bara orsakat stor förödelse med materiella skador som säkert uppgår till flera miljarder kronor, för att inte tala om de själsliga skadorna...

Han har våldtagit och skändat hela den mänskliga oskulden. Han har på ett brutalt och iskallt sätt raserat vår oskuld, vårt hopp och vår trygghet.

Var står vi i allt detta hemska?

Hur ska vi hantera den fasansfulla verklighet som nu dykt upp nästan på vår egen bakgård?

Mitt svar blir enkelt.

Älska!

Älska din nästa och behandla densamme så som du själv skulle vilja bli behandlad. Återigen kommer jag in på mina tankar rörande det indianska ordspråket "Döm aldrig en människa förrän du vandrat tusen mil i hennes moccasiner". I tider som dessa blir detta ordspråk än mer viktigt för mig. Jag har ingen rätt att döma, jag har ingen rätt att hata för jag är själv inte utan skuld. Jag tror att man måste tänka efter före.

Jag lider med alla som förlorat någon under gårdagens attacker, jag gråter tillsammans med de föräldrar som förlorat ett barn, jag är arg över att en man med sina tydliga åsikter tillåts ha licens för både pistol och automatvapen men jag kan inte döma honom... Gör jag det är jag inte bättre än vad han är...

Han dömde och utförde sitt dåd, jag är inte som honom, alltså dömer jag inte.

Det är upp till polisen att presentera de bevis som finns, det är upp till en domstol att granska bevisen och sedan lämna sin dom utefter detta.

Det är inte min sak.

Vad jag sedan personligen tycker om det han gjort är en helt annan sak och jag blir arg, upprörd, förtvivlad och uppgiven över att möjligheten finns att planera en sådan här attack utan att någon uppdagar eller märker vad som är på gång... Jag blir frustrerad och irriterad över att det finns så lättillgängliga saker på nätet för att förstöra så mycket för så många. Jag funderar och filosoferar över att en man med sina sjuka tankar tillåts äga vapen... Men jag dömer inte. Den dagen jag tar på mig att döma, den dagen alla andra tar på sig att döma det är den dagen vi alla kommer leva i skräckens land.

Jag önskar er alla en fridsam helg med mycket eftertanke och jag tycker att ni ska tillbringa den med de personer ni älskar.

Mitt älskade stora troll. Idag ligger en tyst slöja över världen och jag undrar om ni märkt av den där du är. Jag undrar om ni fått veta vad som hänt i den stora världen... precis utanför vårt eget lands gränser? Om ni hört vad som hänt hoppas jag att detta inte tar ifrån er den lekfullhet, busighet och oskuldsfullhet som hör i din röst när jag pratat med dig.

Du svarade inte när jag ringde först i morse. För ett ögonblick knöt sig mitt hjärta och jag är övertygad om att det hoppade över ett slag eller två. Sedan ringde jag igen och fick höra din underbara röst som sa att allt var bra och greppet om mitt hjärta släppte. Du är trygg... men är du säker? Jag vet inte riktigt, men jag vet att jag saknar dig så otroligt mycket nu och jag är lycklig över att vi imorgon ska hämta dig och få hålla om dig, se dig, prata med dig och älska dig så mycket vi bara kan. Du är mitt allt, tillsammans med lilltrollet så klart och jag älskar dig mest av allt i vårt universum. En natt kvar sedan är du med oss igen. Be safe min älskling, be safe...

Puss   

 

Carina

23 juli 2011 15:17

Fast nu är de ju inte säkra på att det var en ensam man, de arbetar efter teorin att det var två! Vittnen säger att det var två skyttar på ön! Men det är helt sjukt! Jag är så gudaglad att min kusins dotter är här hemma i Sverige för att hon gifter sig idag, annars är hon nämligen bosatt i Oslo! Och en gammal barndomsgranne är också bosatt där men han hörde av sig direkt efter till sina anhöriga så han vet vi också är ok! Men han bor flera kilometer bort från kvarteret där bomben gick av och ändå kände han den! Otäckt!

http://myangeljonathan.blogspot.com

Zophie

23 juli 2011 15:30

Vem, vad eller vilka är mindre intressant sålänge den eller de skyldiga ställs inför rätta. Och också att vi människor lär oss att inte döma själva utan lämna det till dem som kan och skall. Kram

 

Ankie

23 juli 2011 22:03

KLOKT INLÄGG!
jag vet inte vad jag ska säga mer än att det är tragiskt, och att som du säger, ÄLSKA.

Fär vi människor är otroligt duktiga på att hata, avsky, döma, missunna istället för att öppna ögonen och ta vara på det man har istället för att sakna det man inte har.
kram

http://missangela.bloggplatsen.se

Zophie

23 juli 2011 22:46

Så rätt du har i det du säger gumman. Vad kan man annat göra än att älska istället. Man måste börja någonstans eller hur. Puss

 

Hanna

23 juli 2011 22:25

Det är verkligen fruktansvärt det som har hänt i Norge och ungdomarna som dödades på lägret är ju bara makabert, som du säger, det är ju en ren massaker. Verkligen jätteäckligt. USCH!
Sköt om dig!

http://Ha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...