Ja, jo jag vet att det inte blev något inlägg igår men jag ska ärligt talat säga att jag hade bättre saker för mig   . Jag och mina killar (alla 3) var nere hos mina föräldrar igen och käkade lite gott, drack lite gott och hade allmänt trevligt som vi alltid brukar ha när vi är där nere och av denna anledningen glömde jag helt bort att skriva i går.

Vad har ni för relation med era föräldrar?

Hur ser ert förhållande ut till din mamma och pappa?

Vi umgås gärna med mina föräldrar faktiskt. Mammsen och jag är inte bara mor och dotter utan vi är faktiskt även bästa vänner och jag anser mig själv ha riktig tur när det gäller mina föräldrar. Jag har inte bara en underbar och fantastisk mamma utan jag har även en minst lika fantastisk och underbar pappa. Det som också är så otroligt roligt är att min make kommer så otroligt bra överrens med mina föräldrar och han och min far brukar har väldigt trevligt tillsammans vare sig det gäller ogräsrensning, whiskeypimplande eller att slå ett par bollar på golfbanan.   

Ungarna älskar också att åka ner till mormor och morfar och vara med dem och de är inte särskilt svårövertalade om man skulle vilja stanna någon dag extra. Det känns underbart att vi trivs så bra i varandras sällskap och det känns så tryggt att mina små troll älskar sin mormor och morfar så mycket och att de så gärna vill vara med dem.

En av anledningarna till att vi kommer så bra överrens och trivs så bra med varandra är nog för att vi bott ihop... allihop. Jo, det är sant.

När jag och min make gifte oss för 11 år sedan flyttade vi direkt ihop med mina föräldrar när vi kom hem från vår bröllopsresa. Saken var den att vi fått nys om en stor paradvåning på nästan 200 kvadrat mitt inne i stan och vi tyckte att det hade varit så häftigt att prova att bo så. Vi var på väg från vår lägenhet och mina föräldrar var på väg från sin lägenhet, dessutom visade det sig att jag var gravid och min make reste mycket i jobbet just då. Tryggheten att veta att det alltid fanns någon som kunde hjälpa mig om det skulle hända något var också en faktor och dessutom skulle vi kunna få hjälp, råd och avlastning när bebisen var född. Lägenheten var också så stor att vi hade våra egna avdelningar, mamma och pappa bodde i ena delen av lägenheten och jag och min nyblivne make bodde i andra delen. Vi skulle också ha varsitt vardagsrum men vi beslutade snabbt att vi struntade i det och istället gjorde vi gemensam matsal och gemensamt vardasrum. Vi bodde så i nästan 2 år och det fungerade faktiskt oerhört smärtfritt. Dessutom gav det ju vår äldste son och hans morföräldrar ett mycket speciellt band som finns där än idag.

Jag är personligen oerhört tacksam för den erfarenheten som detta gav mig och jag är ännu mer tacksam över det band som min äldsta son fått till sina morföräldrar tack vare denna erfarenheten. Efter en tid hittade vi dock ett hus som vi ville ha, vi budade och fick det och så var det dags att dela på oss. Det var lite sorgligt men samtidigt var vi ju eld och lågor över vårt nya hus. Vi flyttade och mina föräldrar gjorde snart detsamma och så gick vi skilda håll... men bandet vi byggt upp består och extra glad är jag över att min make också ser på tiden vi bodde ihop tillsammans med mina föräldrar med ljusa minnen.

Detta var en erfarenhet som vi bär med oss och som jag anser vara en av anledningarna till att vi idag har ett sådant gott förhållande till mina föräldrar.

Mammsen och pappsen, jag älskar er <3

Puss   

 

Katarina

29 juli 2011 09:51

Vilken lycka!

Hos oss är det inte precis lika trevligt :-(
Av någon anledning tycks inte svärföräldrarna hysa något intresse alls för att träffa oss och sina barnbarn....

Men vi har kommit till den punkten då vi verkligen försöker släppa ilskan, för den tar ju mer än vad den ger, som bekant.

Du med dina beteendekunskaper kanske har några tips vi kan ta till oss i hanterandet av detta?

Kram och njut av er underbara kontakt!

http://endastgossar.bloggplatsen.se

Zophie

29 juli 2011 10:40

Det gör mig ledsen att höra och senare i livet kommer nog farmor och farfar att ångra sitt oengagemang. Vet ni varför de känner som de gör? Har ni frågat? Kan det vara så att de är lite äldre och att tanken på 6 gossar skrämmer dem lite? Eller är de verkligen bara inte intresserade? Om det är det senaste som är orsaken finns inte mycket att göra, de måste själva komma till insikt. I övrigt tycker jag ju att kommunikation är oerhört viktigt. Prata, prata, prata tills man får fram orsaken. Jag tror dock att du och din make räcker gott till era gossar och om farmor och farfar är ointresserade är det deras problem.
Stor kram till er alla

 

riesling

3 augusti 2011 19:49

Oj, vad olika det kan vara ...
Hade jag behövt bo ihop med mina föräldrar efter att jag flyttat hemifrån vid 18 så hade vi slagit ihjäl varandra. Å andra sidan så har vi aldrig haft en nära relation och aldrig riktigt förstått oss på varandra.
Vi ses inte så himla ofta eftersom det är 50 mil mellan oss men vid juletid och under sommarsemestern brukar jag ta med barnen dit. En kväll, sova en natt och en halv dag efter det fungerar det fint, men sedan blir det ansträngt ...

http://riesling.bloggplatsen.se

Zophie

4 augusti 2011 09:52

Det är så olika med föräldrar och ibland blir det bara på det ena eller andra sättet. Det är tråkigt när det blir sämre och roligt när det blir bra men huvudsaken är nog att man hittar en relation som man själv tycker känns ok. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...