Jag vet att det inte var så länge sedan jag körde en dagens men jag lider av idétorka och kommer (just nu) inte på något bättre... Det kanske går över till kvällen   

Dagens tack:

Till sväraste mor. Hon ställer upp med kort varsel och i den mån hon kan när det gäller att titta till våra killar när jag, eller maken för den delen, ska iväg på något speciellt.

Dagens känsla:

Besvikelse. Det som lät så bra och verkade vara en sådan kanonlösning verkar inte kunna bli något annat än platt fall. (Utvecklar detta vid senare tillfälle.)

Dagens energikick:

Onsdag = biblioteksdag. Så mysigt att få träffa kursarna och bara prata planer, ideér, funderingar och lite skitsnack såklart. Jag hoppas att ni vet hur mycket jag uppskattar er alla, ni är riktiga stjärnor på min himmel   .

Dagens måste:

Handla och tvätta. Ett nädvändigt ont men någon måste göra det så det är bara att bita ihop och sätta fart. Konstigt bara tt hur mycket man än gör dessa båda saker så tar maten alltid slut och tvätthögarna bara fortsätter växa.

Dagens planering:

Lägga upp morgondages schema då det ska bakas ost- och lökpajer i långa banor.

Dagens favorit i repris:

Dagens aha:

Inga bollar inomhus var det ja...

Dags att plocka fram damsugaren.

Puss   

Det råder kaos i världen. Det är bara en massa krig och elände, svält och översvämningar. Länder vill åt varandras mark och andra vill bara ha alla andras olja. Det är debatter och diskussioner på TV och vi matas med all världens katastrofala kriser. Greklands ekonomi är i botten och konflikten mellan Palestina och Israel vill aldrig ta slut...

Här hemma råder samma kaos.

Det skriks och gapas, det är irriterat mellan både stora och små. Den stora killen blir arg och den lille killen blir irriterad. Pappa blir tvärförbannad på båda två. Det nyps och bits, det gapas och tjuts och hela världens kaos verkar ha flyttat in i just mitt vardagsrum.

Det åberopas demokrati och det gapas om fuskigt. Gråten kommer hos både stora och små och själv vet jag inte åt vilket håll jag ska fly.

Jag försöker stänga av, försöker att inte bry mig om dispyterna och de spydiga kommentarerna. Jag låtsas att jag är någon annanstans och försöker drömma mig iväg till en solig pool där det bara är me, myself and I och tystnaden. Jag lyckas nästan, men drömmen bryts abrupt av ett illvrål.

Jag kommer till sans och undrar vem som är skadad, vem som skall skickas i säng och vem som skall straffas hårt...

Det visar sig att ingen hjälp behövs, inte av en mammis i alla fall. Det utbrutna kaoset stillar sig lika snabbt som det utbröt. Lilltrollets röst hörs klar och gäll "Okej pappa, men snälla, snälla bara en gång till"...

Det är inte klokt vad ett parti UNO kan engagera.... stora som små   

Puss   

Jaha, då har jag gjort det... IGEN!

Jag hade lovat mig dyrt och heligt att jag INTE skulle handla några kläder, i alla fall inte förrän vågen började ta ett par steg neråt...

Men så kollar man lite på nätet och VIPS så hittade jag denna ...

Ja, visst är den underbar. Jag har tidigare inte varit så förtjust i klänningar men nu när dessa långa maxiklänningarna börjat dyka upp är man ju inte sämre än att man kan ändra sig   .

Denna fantastiska skapelse hittade jag på www.bonprix.se till det fatala priset under 400:- - lappen inklusive frakt och fakturaavgift.

till saken hör att jag aldrig skulle köpt en sådan klänning om det inte vore för att den är tillverkad i mitt absoluta favoritmaterial nämligen Viskos/Elastan. I detta fallet är det 96% viskos och 4 % elastan. Det är ett så otroligt skönt och följsamt material och dessutom smickrande för figuren   .

Nu vill det ju till att vågen hoppar ner ett par pinnhål innan denna dyker upp med posten annars får jag väl lägga in den i garderoben och sedan när vågen beslutat sig hoppa ner så kan jag ta fram den och låtsas att HOPPSAN, vilken fin klänning som jag förtjänat... *fnissar*

Om inte annat är det en stor fest på ingång om cirka två veckor och då kanske den kan komma väl till pass... Jag kan ju inte bära en gammal klänning på ett megaparty.... eller hur...  

Puss   

Idag är ingen jätterolig dag...

Idag har en av mina mest älskade vänner skrivit ett långt mail till mig. Hon saknar mig och vill så gärna träffa mig och jag vill inget hellre. Problemet är bara att hon bor så långt bort och just nu är det tyvärr bristen på pengar som hindrar mig från att åka dit.

Min vän är nybliven förälder och hade det redan innan ganska tufft, tänk då hur tufft livet kan bli när man är nybliven förälder och känner sig ganska ensam. Nej, nej hon är inte ensamstående förälder utan hon bor ihop med barnets far men just nu har han så mycket själv att tänka på, med jobb, utbildningar och annat att han kanske inte alltid har möjlighet att ge henne det hon behöver just nu.

Tjejer och killar är ju ganska olika och har olika behov och vi tjejer vill ju gärna älta, prata, få tips och ideér, diskutera och analysera med våra tjejkompisar när det gäller olika saker i våra liv. Killar har inte riktigt samma behov utan snackar om det som de tycker är nödvändigt sedan är det bra.

Därför saknar hon mig nu, för jag är en av hennes bästa vänner och hon hade behövt få tjabba av sig lite. Visst har hon vänner i sin omgivning men kanske inte alltid som hon kan diskutera vad som helst med, som hon kan göra med mig. Av den anledningen känns det inte som någon bra dag idag för helst av allt vill jag vara hos henne. Jag vill vara den klippan hon kan luta sig mot, den axel hon kan gråta vid, den mur hon kan klaga hos och den vän som alltid finns där och ställer upp.

Självklart gör hon samma sak för mig och mailen mellan oss brukar ofta bli både långa och hjärtliga. När vi väl träffas spelar det mindre roll hur länge sedan det var vi träffades vi tar liksom bara vid där vi slutade. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon förstår och vet hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag saknar henne.

Har ni någon sådan där riktigt bra vän som ni kan berätta allt för?

Någon som ställer upp i alla väder?

Hur träffades ni, för hur länge sedan och hur ofta träffas ni idag?

Har ni en riktig vän så håll hårt i henne eller honom och låt dem veta att ni  uppskattar och älskar dem.

Johanna, jag älskar dig massor och massor igen, du är min bästa vän och jag saknar dig mest i hela världen.

Puss   

Men vad är detta?

har jag varit saknad?

En dag utan blogginlägg och jag får faktiskt både ett och två mail som undrar vad jag sysslar med...

Känns kul men samtidigt lite pressande, ska jag verkligen vara tvungen att skriva ett inlägg varje dag?

Kanske det, det är ju faktiskt ganska roligt... och inte så betungande... egentligen...  

Anledningen till att det inte blev något inlägg igår är många men ska jag vara ärlig har jag ingen bra ursäkt. Jag hade ont, var utan ork, hade annat för mig eller så kände jag helt enkelt inte för det...

Nja, det sista är inte riktigt sant, jag ville verkligen men det blev bara inte så. Men jag skriver ju nu... jag är tillbaka... och denna gången var det inte ens ett långt uppehåll så jag tänker inte ha dåligt samvete. När man får dåligt samvete för att man inte bloggat då tycker jag personligen att bloggandet börjar gå för långt.

Jag kan i alla fall meddela att jag inte längre har akut ont. Min goaste kiropraktor Amelie fixade till mig precis som hon brukar. Lite arg var hon dock. Jag måste skärpa till mig. Jag måste verkligen börja träna. Jag behöver verkligen bygga upp min bukmuskulatur. Jag måste verkligen gå ner i vikt. Skärpning på mig!

Jag vet inte riktigt varför men jag har så svårt för att ta mig i den berömda kragen. Det känns jobbigt att behöva gå till gymmet var och varannan dag. Vem ska kolla barnen? När ska jag hinna? Hur ska jag ha råd, som är arbetssökande? Många ursäkter men allt går faktiskt att lösa... om man bara har viljan... Det kanske är den som saknas?

Men Amelie har rätt, jag måste göra något åt min dåliga rygg... annars kanske jag sitter med samma ryggproblem, när jag är äldre, som min mamma har idag. Konstant och kroniskt ont. Det vill jag nog inte om jag tänker efter.

Nej, det får bli ordning och reda. Ord och inga visor. Jag får göra som Nike säger: Just do it!

Bara att sätta igång. Bit ihop och sätt fart. Ge gärnet. Kör hårt...

Imorgon, jag lovar att jag ska göra det imorgon.

Puss