Jo, mitt alterego The Bitch filosoferar lite om detta med privatliv.

Snappade nyligen upp en mamma här på bloggplatsen, som har en dotter som lider av anorexia. Mamman hade gjort det förbjudna och kollat in dotterns dagbok.

FÅR man göra så?!

Går hon över gränsen när hon smygläser något så privat som en dagbok?

Vad tycker ni?

Själv anser The Bitch (som verkligen gillar att tala om sig själv i tredje person ibland   ) att det inte bara är rätt av mamman utan även hennes plikt.

Jo, i detta fallet anser vi faktiskt det. När man lider av en sådan förädisk sjukdom som anorexia är det inte bara en förälders plikt att hålla stenkoll på sitt barn utan även ett livsnödvändigt måste. Det är förälderns plikt att snoka, leta, söka och spana på allt som bara går och är möjligt för att kolla att barnet inte lyckas komma undan med sitt självskadebeteénde.

Är man anorektiker har man åsamkat sig själv ett otroligt farligt beteénde och om ingen håller koll på dig, det du gör och kan försöka hjälpa dig att komma ur detta så leder detta oundvikligen i slutänden till döden.

Anorexia är en sjukdom som, till stor del, handlar om kontroll och därför måste man tillsammans jobba mot detta kontrollbehov som den sjuka individen har.

Om det innebär att man som förälder måste väga sitt barn varje dag, tvinga barnet att gå på toaletten INNAN maten istället för efter, läsa barnets dagbok, smyga utanför lunchmatsalen eller andra mer eller mindre etiska saker må så vara. Målet med det man gör är ju att individen skall tillfriskna från sin sjukdom. Att individen skall kunna fungera normalt i vardagen och kunna sköta sig själv och sin kosthållning utan att hela tiden vara påpassad av andra.

Jag går så långt att jag anser att en person med självskadebeteénde i allmänhet inte har rätt till sitt eget liv. På vilket sätt din sjukdom yttrar sig spelar inte så stor roll men om du HAR detta beteénde är det upp till din omgivning att se till att du blir bättre. Du har liksom tappat greppet om din egen verkligehet och då kan du heller inte avgöra vad som är bäst för dig. Det är bättre att du lämnar det till dem som verkligen bryr sig om dig i stället och lita på att de verkligen vill ditt bästa.

Är detta rätt eller fel?

Gjorde mamman rätt som snokade i dotterns mest privata, en dagbok?

Var går gränsen för avd som ÄR rätt eller fel?

Hade varit mycket intressant att höra era åsikter.

Puzz   

Här kommer ytterligare en riktigt rolig tävling:

LadyThirty har en tävling där man kan vinna ett hemligt paket...

Detta får man ju bara inte missa, en lyxyacht hade suttit fint... eller en handduk... eller en fingerborg... eller en knappnål... eller...

Varför inte hoppas på ett av hennes otroligt roliga och unika alster kanske...

Kolla in tävlingen i sin helhet HÄR.

Detta är bara för bra för att vara sant och kanske kanske kan man ha turen att vara en vinnare...

Tja, den som lever får se helt enkelt :)

Puss   

Kolla här vad jag hittade...

En riktigt rolig tävling med massor av fina ringar att vinna.

Självklart kan jag inte annat än anmäla mitt stora intresse så klart.

Vad tycker ni, vilken ring är snyggast?

Personligen hade jag velat ha den guldfärgade i borstat stål med 12 stycken CZ i.

SNYGG, ASSNYGG!!!!!!

Kolla mer här hos Johanna

"Jag tävlar hos Johanna om valfri ring från Mocolo 5"

Jag tävlar såklart, gör det du med!

Puzz   

Vissa människors godhet och ärlighet upphör aldrig att förvåna mig!

Jodå, idag tänkte jag att vi skulle prata om balans.

Har ni tänkt på att det mesta här i världen har en motsats för att upprätthålla balansen?!

Dag följs av natt, mörker följs av ljus, vitt står mot svart, glad ställs mot ledsen, fattig ställs mot rik och så vidare. En av de vanligaste motsatserna, som också blivit aktuellt de senaste veckorna, är ju Godheten mot Ondskan.

Jag har funderat lite på det där och undrar hur det kommer sig att man alltid ser saker och ting i motsats till varandra. Är det så att ljus verkligen förutsätter mörker eller att godhet förutsätter ondska? Jag är inte riktigt säker på detta. 

Om vi till exempel ska titta på massakern i Norge, handlar det om något så enkelt som att gärningsmannen är ond? Är det så simpelt att han anser att landets generositet (godhet) gentemot vissa behövande folkslag måste vägas upp av en handling som innefattar ren ondska?

Är ljus och mörker verkligen bara ljus och mörker och förekommer alltid dessa två som motsatser varandra?

Personligen funderar jag i termerna av att allting i samhället i stället handlar om individualism och att individens föreställningar om saker och tings ordning ruckar på de tidigare givna motsatserna i samhället.

Jag tänker så här, ljus föregås av mörker men ljuset och mörkret är ju olika beroende på vem man presenterar dessa två ting för. Jag kan personligen se att det är ljust ute eller att mörkret faller på men en person som är blind har ju inte samma referensramar som jag, således förändras motsatserna och gränserna mellan dem suddas ju ut.

Om man ser till händelserna i Norge kan jag till exempel förstå att de anhöriga till de mördade ser gärningsmannen som ett monster, ondskan personifierad. Jag är osäker på om de personer som skall göra de psykiska utvärderingarna av gärningsmannen kommer se det på samma sätt?!

Alla människor på jorden är olika individer och tro  mig, "jag gillar annorlunda" eller vad kampanjen nu heter. Följdaktligen borde alla motsatser vara relativa beroende på vem man frågar och vad saken gäller. Har jag rätt eller är jag helt ute och cyklar på min Rex...

Jag kan dock konstatera att jag som trodde att jag hade gjort något riktigt hemskt tidigare eftersom jag tappade bort min plånbok på semestern, nog måste gjort något riktigt bra då jag idag kunde hämta ut min plånbok på posten med allt innehåll intakt... ÄVEN de 600 kronorna jag definitivt trodde vart förlorade för all framtid.

Good vs Evil?!

Eller bara ett sammanträffande, att individen som hittade min plånbok har samma etik, moral och värderingar som jag har?!

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro men jag kan i alla fall, som sagt, konstatera att vissa människors godhet och ärlighet aldrig upphör att förvåna mig.

OM personen i fråga som hittade och lämnade in min plånbok mot all förmodan skulle läsa detta så skickar jag mina allra varmaste och soligaste tankar till dig. Med fler personer som du i världen finns det verkligen hopp för framtiden. Godheten kommer att segra eller hur?!

Puss   

Nu filozopherar jag igen...

Hur kommer det sig att man vaknar upp "dagen efter" och mår som man förtjänar så att säga?!

Vad är det som gör att man dagen innan inte stänger av, slutar dricka i tid, inte kör varannan vatten och allt det där som man faktiskt kan göra för att må bättre än man faktiskt gör "dagen efter"?!

Inför den stundande trevligheten, som då innefattar alkoholhaltiga drycker, så VET man ju om att det finns många tips och mycket man faktiskt kan göra för att inte må sådär förgjordat dåligt dagen efter...

Förberedelserna är ofta många och roliga och att ställa till med fest är något som de flesta har gjort i alla fall en eller ett par gånger. Tänk om vi ägnade lika mycket tid som vi gör till förberedelserna av festen till att tänka på dagen efter festen. Hade man gjort annorlunda då? hade man lagt upp det på ett annat sätt eller jobbat med andra prioriteringar när det gäller för- och eftertiden på festen?

Anledningen till mina funderingar är självklart att jag mår som jag förtänade idag. Gårdagen bjöd på mycket festligheter, gott på både fat och i glasen... men visst blev det för mycket av det goda... Inte så att jag mådde dåligt eller har minnesluckor eller liknande i går men det blev nog lite sent, det blev nog lite för mycket blandat och det blev nog lite för lite vatten...

Men trevligt hade vi, mysigt var det och skrattade gjorde vi också.

Jag får väl helt enkelt bita i det sura äpplet och göra en tidig kväll i kväll och hoppas att morgondagen bjuder på något bättre...

Puss   

Det kan låta konstigt och kanske lite väl spejsat med tanke på att min mormor gick bort för drygt ett år sedan men jag lovar och svär... hon var här.

Klockan var straxt efter 10 och Melodikrysset satte igång. Tidningen var framplockad och uppslagen, thét var nybryggt och upphällt. Tv´n var påslagen till barnen i vardagsrummet och det var äntligen dags.

Då plötsligt kommer min make in i köket, där jag sitter på min pall precis som mormor gjorde en gång. Han öppnar munnen och börja prata, jag vet inte om vad för plötsligt kom hon då, älskade mormor genom min mun och med ett tydligt: SSHHHHHH, tyst på dig.

Jag blev alderles häpen själv för även om jag inte träffat henne på många år innan hon dog så var det precis som hennes röst som kom ur min mun. Jag kom av mig lite i krysset, vilket mormor aldrig skulle gjort   men fann mig snabbt och fortsatte lösa Melodikrysset med en stark och varm känsla i kroppen.

Min mormor, var som jag kanske nämnt tidigare, dement och satt på demensboende de sista åren i sitt liv. Jag vägrade hälsa på henne då jag inte ville ha sådana minnen av henne utan istället ville minnas henne som hon var en gång. Ett av de starkaste minnena jag har av min mormor handlar just om melodikrysset, där hon sitter i det stora lantköket på sin röda pall och lyssnar med spetsade öron. Att som barn komma in i köket under denna heliga timme på lördagarna var förenat med livsfara och mormor shyshade och föste ut oss om vi försökte.

på den punkten var hon sträng och barsk även om jag också minns henne som snäll men ibland allt för rättvis...

Därför var det lite roligt att höra hennes ord komma från mig och den känslan kommer nog sitta i länge. Tack för att du fanns mormor, för att jag fick lära känna dig och fick behålla alla mina fina minnen av dig. Jag saknar dig, men det har jag ju gjort länge för det som var du i slutet var ju inte du, eller hur.

Avslutar med en uppmaning till er om att ta vara på de minnen ni har av era nära och kära, man vet aldrig när tiden kommer och fler minnen inte går att skapa utan man få nöja sig med de man har.

Puss   

Jag kan inte tro vilken tur just jag har.

Idag när jag steg upp låg det ett grönt postpaket på mitt hallgolv. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det nog var lite sommarkaos hos posten som delar ut så tidigt men se så var inte fallet. En kär och go liten bloggerska vid namn MissVivis hade lämnat mig en liten "present" nämligen Bloggboken.

Jag kunde knappt tro min lycka, att få äran att vara en av de första som skriver i den känns oerhört roligt och smickrande.

Det startade hos Linda och skall fortsätta land och riket runt är det tänkt och tanken på att jag får vara en del av detta känns jätteroligt.

Vad jag ska fylla den med, det som blir mitt odödliga bidrag vet jag inte ännu men något signifikant för just mig måste jag ju hitta.

Det enda tråkiga är ju att få den så tidigt så man inte har så många andras bidrag att läsa ännu men det ger sig väl.

Vill man ha den i sin ägo mottages fjäsk, länkningar med mera, tacksamt och gladeligen. Jag har mina aningar om vem jag ska skicka den till men är självklart öppen för roliga förslag. Tanken med bloggboken är ju också att man ska hitta nya, roliga, intressanta och spännande bloggar att läsa.

Detta blir en rolig utmaning om något, så välkomna med förslag på en bra bloggare jag kan skicka boken vidare till, kanske dig själv, en kompis eller bara någon du tycker förtjänar att få skriva i boken. Och som sagt, fjäsk, mutor och länkningar med tacksamhet   .

Puss   

Ja, jag syftar i rubriken på mig själv.

Här går jag och lovar att jag ska ta datorn med mig... vilket jag gjorde.

Här lovar man att uppslag kommer även om man är på semester... uppslagen hade jag men skrev inte ner dem.

Här säger jag att det inte blir några problem...

OCH SÅ ÄR JAG I ÖDEMARKEN UTAN TRÅDLÖST NÄT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad har jag lärt mig av detta?

Jo, ge inte löften du inte säkert vet att du kan hålla, du kan göra en del människor besvikna.

Vad blir kontentan av denna erfarenheten?

SKAFFA TRÅDLÖST NÄT!!!!!!!!

Så om ni ursäktar, nu ska jag åka och handla.

Puss