Jaha, ytterligare en dag med en ganska enkel uppgift. Det finns nämligen bara två saker jag är riktigt rädd för.

Jo, visst kan jag räkna upp spindlar, ormar och annat knytt men när det väl kommer till kritan och vi snackar riktig rädsla så försvinner de där små kypen och annat tar vid. Två andra saker för att då vara exakt.

Först och främst är jag otroligt rädd för att något ska hända mina barn. Jag menar inte att jag har dem i en skyddsbubbla, jag är medveten om att de måste få leva sina liv och göra sina egna misstag men likväl kan jag sätta mig ner och börja storgråta vid tanken på att någon av dem skulle försvinna från mig på ett eller annat sätt. Det tror jag att varje mamma känner så det är kanske inte så ovanligt. Tyvärr är det en realitet för vissa, till och med vissa i min vänkrets och det går inte en dag utan att jag tänker på min vän och hennes familj  .

Det andra jag är riktigt rädd för, och det har jag nog varit inne på tidigare, det är okontrollerad smärta. Jag är inte rädd för att dö men jag är verkligt rädd för att det ska innebära en massa smärta som jag inte kan kontrollera. Jag är ändå van vid smärta och lever med det varje dag, men det är ju en smärta som jag vet vad den kommer från och som jag kan kontrollera. Att genomlida en riktigt plågsam död där man inte har möjlighet att kontrollera smärtan är en av de saker som verkligen skrämmer mig, det är jag riktigt rädd för.

Vad är ni rädda för därute?

Vilka är era mest skrämmande tankar?

Och hur gör man egentligen för att överkomma sina rädslor, går det ens?

Tills nästa gång...

Puss