Äntligen... eller kanske inte... är jag fri från kravet att varje dag prestera en ny utmaning. Det känns underbart just nu, härligt att kunna skriva om precis vad jag vill. Jag har inget måste som hänger över mina axlar som en tung mantel i ylle och som bara klias och tynger och är så där allmänt obekväm. Nej borta är tyngden och istället väller friheten in i mina lungar och fyller dem med lätt och fluffigt syre som i nnebär att jag själv kan bestämma över mig själv och min text... FRIHET!

Samtidigt har det ju varit lite mysigt att ha den där fasta punkten att hänga upp sin vardag på... men jag klarar mig nog utan fast punkt i just det fallet och njuter av friheten istället...

Dessutom har jag idag varit på Arbetsförnedringen tillsammans med min kollega. Jag ska inte avslöja för mycket ännu men jag kan säga så mycket som så att framtiden ser helt plötsligt mycket ljus och trevlig ut och om vi sköter våra kort väl kan det bli frågan om verklig sysselsättning fullt ut om ett par veckor...

Det vore så underbart om saker och ting äntligen kunde rulla min väg och saker kunde börja röra sig framåt och lite pengar kunde strömma in.

Jag har gått arbetslös så länge nu att det börjar tära på min person och DET vill jag verkligen inte. Nej, då vore det skönt att få lite att göra nu... eller mycket att göra som det knog kommer bli i startskedet i alla fall...

Ja, jag vet att det låter kryptiskt och det är meningen också.

Men jag lovar ju att ni kommer få veta i sinom tid när pusselbitarna börjar falla på plats och bilda mönster... Just nu ligger hela pusslet framför våra fötter och alla bitar ser likadana ut och det vi måste börja med är att sortera, sortera, sortera...

Men snart så ;)

Till nästa gång...

Puss