Jaha då var ännu en kräftskiva till ända och jag kan konstatera att jag är: Besviken.

De av er som känner mig vet ju att jag ÄLSKAR kräftor och är mycket noga med mitt röda guld. inför denna kräftskivan hade vi dessutom gått lite över toppen och blandat friskt. Vi hade inhandlat två billigare paket på Ica och vi hade inhandlat både färska havskräftor och färska svenska signalkräftor. Det skulle smakas och bedömmas enligt konstens alla regler.

Förra året handlade vi svenska insjökräftor för dyyyyra pengar som inte var värda pengarna så jag tänkte inte ha några förhoppningar alls utan köra ett rent och ärligt test... Okej då, jag hade kanske liiiiite förhoppningar om havskräftorna då... men jag gick in i testet med ett öppet sinne.

Vi började med de billigaste kräftorna, Kinesiska och köpta på Ica för 89 :-/kg. De var goda, lagom sälta, fin smak, härlig färg och matiga klor... Något spröda i skalet bitvis och de kunde smakat lite mer av krondill men de var goda, väldigt goda faktiskt...

Tvåa ut blev en havskräfta, svensk sådan för 199:-/kg. Den var... okej... men inte mer. Spröd i skalet förutom klorna som var stenhårda. Smaken var okej... men inte mer... Stjärten var kraftig och matig men smaken var... en besvikelse. Jag skulle vilja beskriva den som ... mesig... faktiskt. Ingen sälta att tala om och inte heller en dillsmak värd namnet... det enda som lyfte den var den matiga stjärten. Besviken!

Trea ut var Icas egna jumbokräftor. Av erfarenhet vet jag att dessa kräftor brukar vara ett säkert kort och ett stort plus är ju priset: 105:-/kg (fast jag tycker att det är fult av Ica att höja priset på kräftorna bara för att det är säsong... De  har kostat 89:-/kg resten av året   , fy Ica.)

Men även här blev man nöjd, som vanligt. Kräftorna var fasta och köttiga med stora klor, bra sälta och tydlig dillsmak. Något hårda i skalet detta året och något som verkligen förvånade här var att förra årets kräftor (2010) hade bättre smak än detta årets (2011). Konstigt men sant... och gott såklart.

Sist ut var de svenska signalkräftorna även dessa kostade 199:-/kg och här måste jag ge mig på en liten ordvits, detta var verkligen kvällens bottennapp...

Klor som var så små att det inte gick att äta dem, per fem kräftor var en sumpig och fadd i smaken och köttet... ja vad ska man säga, det var de minsta kräftstjärtar jag sett... någonsin... Ja, jag undrar om detta verkligen var kräftor. Så porösa i köttet och en sådan mesig och vattnig smak att det inte var värt att kalla dem kräftor. Riktigt stor besvikelse och jag tackar min lyckostjärna att vi köpte dem styckvis och inte köpte fler.

Men vi hade ju mer av de billiga kräftorna så jag blev ju nöjd ändå... och mätt... och glad... Och jag kan kallt konstatera att dyrast inte alltid betyder bäst. Kräftskalen och spadet ligger nu i tryggt förvar i min frys och med tanke på hur mycket soppa det kommer bli av detta så får vi nog ha en rejäl nyårsskiva i nya huset. För ett nyår utan min berömda kräftsoppa... Ja, det finns ju inte   

Nu tänker jag ta min kräftfyllda mage och gå och lägga mig, i morgon ska lilltrollet på kalas och en present måste ju inköpas så klart. Så tills vi hörs igen säger jag bara: Välj dina kräftor med omsorg och det ska gå dig väl i livet... och självklart...

... Puss