Då var jag tillbaka mina vänner, efter en fantastisk helg i Örebro.

Ni som följer mig vet ju att jag varit på utbildning i helgen, Röda Korsets utbildning gällande Mänskliga Rättigheter, stod på schemat och jag och min kollega/vän åkte redan i fredags till Örebro med höga förväntningar.

Jag kan meddela att förväntningarna infriades.

Vi installerade oss på Scandic och styrde kosan mot baren så klart. I baren stod en mycket trevlig bartender/restaurangansvarig, vi kallar honom Bossen, och han förgyllde verkligen vår tillvaro under helgen. Jag som själv har många år inom hotell och restaurangbranschen är ju ganska kritisk när jag själv sover och äter borta men jag kan garantera att personalen på hotellet var till belåtenhet, Bossen i synnerhet. Trevligt, charmigt, personligt och över mina kritiska förväntningar kan man nog summera det hela. Har ni vägarna förbi Örebro kan jag verkligen rekommendera att stanna över på detta hotell.

Utbildningen var också fantastiskt bra och med ytterligare lite kött på benen känner jag mig ganska säker i min framtida roll som informerare i Mänskliga Rättigheter.

Lördagen förlöpte väl och det blev dags för en liten matbit. Bossen rekommenderade ett ställe men förvarnade att det kunde bli svårt att få bord då vi inte beställt men vi drog till Brasseriet för att i alla fall kolla läget. Det visade sig att ägaren till stället var en bekant till mina föräldrar. Han hade restaurang på Öland när vi bodde där och jag och min familj brukade äta där väldigt ofta när jag var yngre. Jag vart helt förundrad över att jag kände igen honom efter 20 år eller mer... fast å andra sidan såg han lika dan ut nu som han gjorde då. Det blev ett kärt återseende med skratt, gråt och mycket kramar. Tyvärr visade det sig att hela restaurangen var abbonnerad den kvällen men jag kan ju lova att det inte var sista gången jag besökte Örebro och nästa gång ska jag se till att boka bord på Brasseriet i god tid.

Vi träffade också på en hel massa trevliga människor som visade sig vara, förutom trevliga, även riktigt hjälpsamma och särskilt "gnälliga" tycker jag inte att de verkade vara varken i dialekten eller i sinnet. Det var en helg jag sent kommer glömma och jag ser fram mot nästa besök i staden och hoppas att det blir lika trevligt som detta. Att jag fick uppleva denna helgen tillsammans med en bekantskap som under helgen avancerade och blev en kompis, gör ju inte saken sämre. Att jag dessutom skall få förmånen att utöva mina nya kunskaper i MR tillsammans med henne båda ju gott även i fortsättningen.

Men just nu är det dags för lunch...

Så Puss på er