Ja, varför gör jag så här mot mig själv?

Varför envisas jag med att jag nu ska bli duktig, ta tag i mitt liv och börja träna?

Varför sätter jag på mig de där otroligt gamla och fula träningskläderna och packar ner de gamla gympaskorna och kör iväg till kvällens träning?

Varför plågar jag mig genom en hel timme av olika mooves, hopp, utfall, vindrutetorkare och andra rörelser?

Varför fuskar jag med stretchen efteråt för att jag är så trött och slutkörd...

... när jag VET att det bara resulterar i träningsvärk efteråt?!

Tja, ärligt talat så gör jag det för att det faktiskt är skitkul.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle hitta en motionsform som passade mig som handen i handsken men här är den och jag njuter verkligen av varje sekund. Jag tycker att det är hur kul som helst och jag hänger med trots att jag är nybörjare. Visst missar jag ibland och visst kommer jag ur både fokus och balans ibland men vet ni vad, det gör inget. Ingen skrattar åt mig, ingen fnissar bakom min rygg åt mina gamla kläder eller min uråldriga yogamatta. Ingen ger mig menande blickar för att jag ställer korkade frågor eller för att jag helt enkelt inte orkar köra samma tempo på allt som de andra.

Jag har hamnat i en grupp som handlar om att man går till träningen, kör ett pass eller till och med två om man vill och man gör det för att det är kul. Vi har roligt och vi gör detta för vår egen skull... Hur många kan säga det i dag på dagens gym där det verkar som om en del går till makeupbordet och stylisten innan man går till träningen?!

Nej, jag gillar min gympa och jag tänker fortsätta både denna och nästa termin, tiderna passar mig perfekt också, måndag och torsdag klockan 19.00 Perfect!

Så om ni ursäktar mig, men nu sticker jag iväg och köper ett par nya träningsbyxor... ett par utan hål här och var :)

Puss