Jag är lite trött idag.

Träningen gör det med mig, fortfarande. Jag är liksom inte riktigt hemma där ännu men jag jobbar på det och har inte ballat ur en enda gång... Hoppas bara att det syns på vågen snart... eller måttbandet, det kvittar liksom.

Jag har i alla fall en blogg som jag följer... lite sporadiskt visserligen men när jag väl läser den bloggen så läser jag ikapp mig på allt och jag har alltid hysteriskt roligt. Bloggen som är en av mina favoriter hittar ni HÄR.

Dagens ena inlägg på denna blogg fick mig faktiskt att (nästan) fälla en tår. Det var en tjej som friade till sin kille och som den obotlige romantiker jag är tycker jag att det var fantastiskt roligt, en riktigt kul grej att berätta för de kommande barnbarnen om... "Vet ni hur morfar/farfar friade till mig"... Det är lite kultvarning på den tycker jag...

Hur som helst så tänkte jag att man ju i detta läget kunde ta det steget längre... Ett bloggbröllop, hur coolt vore inte det? Och hur skulle man i sådana fall lösa det rent praktiska? Räcker det med en kille som bloggar under namnet Prosten som vigselförrättare? Hur skulle man göra med gäster, skulle det gå att lösa? Och hur funkar det med klänning, brudbukett och tårta? Skulle man använda webbkamera eller hur skulle det gå till?

Tja, jag vet inte riktigt men jag tycker att tanken är ganska häftig. Ett bloggbröllop liksom... coolt.

Fast återigen, frieri via blogg är en sak, men att verkligen gifta sig i cybervärlden är nog inte riktigt min grej. Jag är som sagt en obotlig romantiker och skulle hellre dö än att gått miste om buketten, klänningen, festen, gästerna och allt det andra som hör ett riktigt stort släktkalas till. Dock var jag och min nyblivne make ganska oortodoxa då vi var huvudpersonerna på vårt bröllop som envist stannade kvar tills alla andra gått...

Men det mina vänner, är en helt annan historia.

Puss