Sitter här och funderar lite.

Är lite konfunderad.

Är mycket förbannad.

Vi snackar återvinning.

Häng med...

Jag är, min person till trots, en ganska god samhällsmedborgare som förvisso retar upp mig på en hel del saker men som ändå är villig att ta mitt ansvar som medborgare och förälder när det gäller vår miljö. Jag köper konceptet att vi liksom bara har en jord och att vi måste vara lite rädda om den och ta hand om den på bästa sätt. Jag köper devisen att vi inte ärver jorden av våra föräldrar utan vi lånar den av våra barn.

Ja, jag vet, det låter så himla stabilt, pretentiöst och jag verkar vara världens mest självgoda människa när jag langar upp dessa klyschorna en efter en. Nu ÄR jag ju otroligt fantastisk, inget snack om saken   , men sanningen är att jag ÄR mån om att mina barn, mina barnbarn och de kommande generationerna efter dem skall ha en frisk och god värld att leva i, jag är verkligen det.

Jag källsorterar. Ja inte matrester, kvistar, löv och sådant då jag inte fått upp någon kompost ännu men jag är mån om att sortera glas, papper, kartonger, batterier och annat för sig. Vi åker till tippen varannan månad i snitt och slänger farligt avfall, målarrester, elektriska prylar, trasiga lampor med mera, vi GÖR faktiskt det. Jag TROR att det är bättre för vår jord ju mer vi kan sortera bort och återvinna på olika sätt och det gläder mig att återvinningen framskrider i sin utveckling och går framåt varje år.

Av denna anledningen blir jag också tvärförbannad när jag ska gå och kasta soporna och hittar en cykelram i sopkärlet. Två dagar senare ligger en lampa med tillhörande trasig skärm i tidigare nämnda kärl plus en hel kasse med glasflaskor. Då kan jag inte låta bli att undra -Hur F-N tänker man?-

Hur fungerar man som människa när man slänger lampor, cyklar och glas i soporna?!

Fungerar man över huvud taget?

Tänker man som sådan människa på NÅGON annan än sig själv?

Reflekterar man över huvud taget över framtiden?

Jag blir vansinnig på sådant och kan ärligt säga att hade jag SETT vederbörande göra detta så hade jag talat om vart han kunde köra upp sin jä-la cykel, följt av glasflaskorna och lampskärmen. Hade jag VETAT vem det var som gjort det hade jag utan skrupler samlat en månads reklam och sedan puttat in genom hans brevlådeinkast, varför inte tillsammans med lite bensin och en tänd tändsticka?!

Nej, så grym hade jag nog inte varit men jag hade banne mig knackat på dörren och talat om för honom/henne vad jag tycker om sådana egoistiska personer. Institution DÄR hör de banne mig hemma.

Nej, jag är inte perfekt, bara näst intill. Ibland glömmer jag att ta bort det lilla fönstret på kuvertet innan jag lägger resten i pappersåtervinningen men jag försöker i alla fall, varje gång försöker jag. Missar kan alla göra, hoppsan nu åkte den tomma kaviartuben ner i hushållssoporna istället för metall... Det händer faktiskt...

Men LAMPOR?! GLASFLASKOR och en hel jä-la CYKELRAM?!

Skärpning för f-n.

Har du inte vett att tänka på dig själv så tänk på de som kommer efter dig, gör i alla fall det.

Dagens ros till alla som faktiskt försöker där ute i världen, till alla som kämpar och gör det lilla man kan, ni är guld värda och förtjänar en liten eloge...

Till er andra som skiter i vilket och glatt slänger cyklar i soporna, jag tycker synd om er alla, det kan inte vara lätt att gå genom livet och vara så dumma i huvudet som ni måste vara!

xxx´s & OOO´s