Sitter här och funderar lite i allmänhet.

Snart står en av de största helgerna inför dörren och självklart väcker det mycket känslor. Julen är en familjehögtid som borde gå ut på att umgås, prata, mysa, äta lite gott och bara njuta av tillvaron...

Känner DU verkligen så?

Känner DU att det är vad julen betyder för dig?

Jag har pratat en del med folk i min omgivning och det verkar som om många av dem inte är av den åsikten. Många anser att julen är en stressfaktor och att de nästan går under av alla krav och måsten som de upplever att julen innebär. Det ska saftas och syltas, putsas och fejas, handlas och bakas...

Är det så?

Har julen blivit ett komersiellt jippo som ställer orimliga krav på oss själva och vår omgivning?

Själv tycker jag nog att julen är ganska lugn.

I vår familj har vi delat upp sysslorna med mat och annat. Jag börjar alltid köpa mina julklappar redan i oktober/november och tar det lite då och då för att slippa ge sig ut den 23´dje som många andra gör.

Jag har inga direkta krav på att det måste vara kliniskt rent i hela huset och jag bryr mig definitivt inte om huruvida andra har det heller... Inte för min skull liksom...

Julen för mig har faktiskt på senare år blivt lite av mina drömmars jul. Det är "lagom stressigt" och istället är det familjen, sällskapet, kärleken och värmen som står i fokus hos oss...

Jag gillar det.

Jag gillar verkligen julen.

Jag vet att alla inte tycker detsamma och jag tycker att det är otroligt synd om dem. Att uppleva julen som stressig, jobbig och ett enda stort krav och måste är otroligt sorgligt vilka anledningarna än är. Kanske är man ensam, kanske finns det missbruk inblandat, kanske har man bara dåliga eller tråkiga minnen att luta sig mot unden denna stora högtid och då kan jag förstå att man har svårt för julen... Men om man sänker sina egna krav, om man sänker sina förväntningar på både andra och sig själv så kanske man kan få uppleva lite äkta julstämning...

Detta är en av de största högtiderna i vårt land, en högtid som borde präglas av gemenskap, värme och kärlek... Sträck ut en hand till dem som behöver, ge en kram till någon som ser ledsen ut eller ett leende till den första bästa person du träffar idag... Sprid lite julstämning, lite värme och lite kärlek... Det kostar så lite och kan ge så mycket...

Själv tänker jag le hela veckan...

Och kanske, bara kanske, kan jag glädja någon annan i julstressen...

Puss   

Bloggen nerstängd i kväll...

För många hade för mycket åsikter...

Man få tydligen inte sälja sina barn på blocket...

Man får inte ens skämta om det...

JÄVLA SKIT...

Jag var beredd att sänka priset...

Jag nyttjar mitt "free out of jail card" ...Monopol

Jag hoppas att det svenska rättsväsendet gör det samma...

Puss   

Jo just nu är det nog så...

Efter en ganska bra dag på stan när de flesta av de resterande klapparna blev handlade, diverse ärenden uträttade så såg jag fram mot en lugn och härlig kväll. Kanske en pizza till middag, kanske ett glas rött till det. Kanske tända en brasa och bara mysa och lyssna på lite julmusik, det vore väl drömmen.

Och sedan kommer de... barnen från helvetet...

Vi kom hem, tog en fika och då höll de sig ganska lugna men sedan... KAOS!!!

- Han vill inte...

- Mamma han stod på mitt huvud...

- Näääää, gjorde jag inte....

- Gjorde du visst...

- Mamma jag får inte...

- Mamma jag vill låsa på mitt rum...

- Han är dum mot mig...

- Varför får jag inte...

- MAMMA...

- MEN MAMMA...

- HAN ÄR DUM...

- MAMMA HAN ÄR SÅ TASKIG...

- MAMMA... MAMMA... MAMMA...

Det är vid sådana tillfällen man bara vill skrika HÅLL KÄFTEN UNGDJÄVLAR!!!!!!!

Men det gör man inte, inte som en god förälder och idag    är jag en god förälder...

Nej då får man medla, tala om att man får inte stå på någons huvud och nej, man får inte låsa in sig på sitt rum och man får inte göra så och han är inte dum och nu ska vi ta det lugnt och vara vänner...

Så kommer så de förlösande orden... i kör... som inövat... med silkesröster... som gör att jag helst av allt hade velat lägga ut båda trollungarna på blocket... till LÄGST bjudande...

- Mamma får vi spela...

Skitungar.

Vad det det som stod på agendan hela tiden?

Är det därför de drar igång världens bråk?

För att jag ska resignera och ge mig utan strid?

Spele-oter kallar jag dem för, de är spelgalna båda två. Om en får spela sitter den andre och tittar på och tvärt om. Spela det är livet, det bästa som finns i världen... Om det ändå hade varit sällskapsspel typ yatzy eller uno eller monopol eller vad som helst... Och visst spelar de sådana spel ibland men det är mest dator eller X-box... och de vet att de får spela MAX 10 timmar i veckan... men om man bråkar lite... om man blir osams och skriker och gapar lite... då kanske mamma ser genom fingrarna och glömmer räkna en timme eller två... bara för att få tyst på oss...

Tänker de så???

Ibland undrar jag...

Idag fick kompromissen bli lite tv i stället... INGET spel... och bara om ni håller sams...

Det är inte lika roligt... inte lika bra... och visst var det lite gnäll vid NEJ-et till spel... men de lugnade sig... och hittills verkar de hålla sams... Jag hoppas att det fortgår på detta viset resten av kvällen...

Annars kanske det dyker upp en Bortskänkes-annons på Blocket i kväll... Man vet aldrig hur länge det där med en GOD förälder håller i sig vet ni...   

Puss   

Visst är det lite roligt det här med idoler.

Som liten är det ofta bästa kompisen eller storasyskonen som är ens idoler och när man kommer upp i tidiga tonåren fascineras man istället av musiker eller skådespelare. Som ung vuxen kan ens idoler växla mellan vad som helst egentligen både politiker, rockstjärnor, affärsmän och kvinnor eller kanske någon kollega eller klasskamrat. Som riktigt vuxen har man kanske inte alltid någon idol...

Visst kanske man beundrar någon person för vad de gör men det kan också vara en egenskap man ser hos någon annan som man själv skulle vilja ha som gör att man kanske tyr sig lite extra till den personen.

Här tänker jag nu berätta lite om en av mina idoler. Ja, jag vet att jag tidigare berättat om min mamma och vad jag tycker och tänker om henne (nämligen att hon är en av de bästa i världen   ) men det finns ju faktiskt fler människor jag ser upp till och beundrar och en av dem är min älskade pappskalle... Ja, det är ett litet internt skämt som kräver en lite längre utläggning och den ska vi inte ta just nu.

Min pappa Calle är en sådan där genom mysig farbror som skulle vara värdens bästa tomte. Han är liiiiite rund om magen, hälsar glatt på allt och alla under sina promenader och han har en humor som skulle göra manusförfattarna till vilken komediserie som helst avundsjuk. Han är pappan som kan allt, vet mycket, hjälper till även om man inte ber honom och han har verkligen ett av de största hjärtan jag känner till.

Han är pappan som läste sagor för mig som liten, som verkligen stod upp för mig vid tillfälle när jag behövde det och som alltid hade spännande historier att berätta om sitt jobb som sjöman på de stora haven. Han förstod sig inte alltid på oss döttrar men han försökte alltid. Han försökte lära mig matematik och fysik och han ville ofta så mycket och vi döttrar släppte inte alltid in honom... Sedan jag blev vuxen ser han mig och behandlar mig också som sådan samtidigt som man fortfarande kan få vara liten om man behöver. Idag hjälper han mig med allt ifrån husrenoveringar till husbyggen, från att fixa och bära in ved till att skruva ihop sängar. Han hjälper till att flytta, att handla, att fixa och dona och jag kan inte minnas att jag har hört honom klaga en enda gång.

Jag vet dock att jag ofta glömmer tala om för honom hur tacksam jag är över att han finns, över den hjälpen han ger och över den person och far han är.

Därför beslöt jag mig för att göra det här och nu.

Jag älskar dig pappa, för att du är den du är och för allt du gör för mig och min familj. Jag är tacksam över den hjälpen du alltid gett oss och för att du är en fantastisk morfar till dina två barnbarn. Jag är stolt över att just du är min far och att du så gärna kommer in till mig/oss om så bara för att ta en kopp kaffe. Du är en av de personer jag älskar mest i världen och jag är så glad och tacksam att du finns i min närhet.

Stort TACK min älskade pappsCalle för att du är den du är. Du är min idol.

Puss   

Detta inlägg blir lite av en uppmaning snarare än ett inlägg och i dessa vintertider tänker jag prata om vikten av att synas. Jag uppmanar ALLA därute att använda reflex.

Som van bilförare men även van gångtrafikant anser jag att det är av största vikt att i dessa tider använda reflex. När jag kör bil händer det både en och två gånger att jag får tvärnita eftersom en gångare stigit rätt ut i vägen och då självklart utan reflex. I vintertider när det allt som oftast är mörkt, kallt, grått och blaskigt är det otroligt svårt att se en person som kommer i mörka kläder, utan reflex och det spelar ingen roll om det är på cykel eller om de går, saknar du reflex är det som att spela rysk roulette.

Själv brukar jag i dessa tider vara mycket försiktig i trafiken, nej, jag är inte bättre än någon annan men jag FÖRSÖKER verkligen att vara så uppmärksam jag kan men det är inte alltid så lätt när det är mörkt, blåsigt och man ska hålla koll på de andra trafikanterna. Att då dessutom försöka hålla koll på gångare och cyklister är verkligen inte det lättaste och idag var det ytterst nära att det small. Offret hade blivit en liten kille på cykel, utan hjälm, utan cykellyse och utan reflexer. Hade han bara haft en liten extra reflex på ärmen, på cykeln eller i jackan så hade det varit betydligt lättare att se honom och jag hade inte behövt sitta med hjärtat i halsgropen ännu... trots att det var flera timmar sedan olyckan höll på att ske.

Av den anledningen uppmanar jag er alla att se över era kläder. Har ni extra reflex??? Har barnen extra reflexer??? Köp ett reflex-snäppband att sätta kring ärmen, köp en dinglande groda att fästa i jackan, passa på att köpa extra reflexer till cyklarna därhemma gör bara NÅGOT av det. Reflexer kostar inte skjortan och jag kan garantera er att det faktiskt kan rädda liv. Själv har jag nu köpt varsitt extra reflexspöke till hela familjen... hellre för mycket än för lite.

Puss på er   

Ja, då kom och gick denna ljusets dag.

Vad har ni hittat på därute en dag som denna?

Vad har ni för minnen och tankar kring denna martyrens dag?

Själv minns jag Lucia med både glädje och fasa.

När jag gick 2án till 4án var jag väldigt mobbad i skolan och just sådana här "högtider" var inget jag ville vara med om. Oftast försökte både killar och tjejer i klassen, under luciafirandet, att (obemärkt) slå mig med sina tärnljus eller stjärngossestjärnor. Att stampa på mitt lucialinne för att få mig att falla eller få det att gå sönder var något som jag vande mig vid och jag minns att jag var tacksam över att vi inte fick ha levande ljus för då hade jag nog blivit en levande fackla.

I femman fick jag byta skola och där fick jag det jättebra men självklart var jag tillbakadragen och reserverad i början, jag förstod liksom inte att jag faktiskt fick vara med... att de faktiskt ville leka med mig... Därför blev förvåningen från min sida total när jag i sexan också blev vald till skolans Lucia...

Varje sexa hade fått rösta fram en Luciarepresentant i sin klass och under själva valet till Lucia var jag sjuk och tog självklart för givet att en annan lång söt tjej från en parallellklass skulle få vara Lucia. Döm så om min förvåning när jag kom tillbaka till skolan efter ett par dagar och de hade röstat fram mig till skolans Lucia...

Detta var ett av de mest skräckfyllda men också en av de lyckligaste stunder i mitt liv.

Jag minns att jag tränade och övade på min del av en dikt som skulle läsas tills jag nästan blev trött på den. Men jag tragglade och tragglade tills den satt i ryggmärgen och jag kan den faktiskt fortfarande   .

När luciadagen kom var jag så nervös att jag inte fick ner en matbit, jag mådde illa nästan hela tiden och jag kommer väl i håg att jag var livrädd att ljuskronan skulle tippa på huvudet, för denna gången var ljuskronan av äkta vara med levande ljus...

Men jag satte den, allt gick så bra och jag minns att jag för första gången på flera år var riktigt stolt över mig själv. Mina klasskamrater var urgulliga och verkade lika stolta över mig som jag var... Lyckan var total...

Det var så många år sedan, men dagar som denna minns jag extra tydligt både dofter, synintryck och musikstycken som vi hade den dagen...

Snart är det dags att gå och lägga sig och luciadagen är över för i år men innan jag går och lägger mig tänker jag ta en liten vända på youtube och bara kolla runt lite... och kanske minnas en speciell dag för så många år sedan...

Puss   

Nähepp.

Det blev inget inlägg i går.

Jag var på tok för upptagen...

med att spendera pengar....

på IKEA...

Det gick bra för mig...

men inte för plånboken...

Det är vid sådana tillfällen jag verkligen gillar att det är min makes plånbok vi talar om...

Puss

Idag har varit en riktigt härlig dag. Visserligen brukar jag inte vara så nöjd när klockan ringer en lördagmorgon och speciellt inte om det blev en flaska vin på fredagskvällen men idag riktigt studsade jag upp ur sängen... Nja, studsade gjorde jag kanske inte men jag gick faktiskt upp utan gnäll och gnöl för jag visste ju att jag skulle bli hämtad klockan 10 och jag hade verkligen sett fram mot denna dagen länge.

Idag var nämligen dagen för det årliga julpysslet   .

Det är ett gäng tjejer som har träffats i flera år inför varje jul och så julpysslar de tillsammans. De senaste åren har jag fått följa med och detta året skulle vi dessutom vara hos en av tjejerna som bor (nästan) mitt ute i skogen. För dem som tappat julkänslan lite var detta sista chansen att verkligen komma i stämning och jisses vad kul det var detta året. Personligen kan jag tycka att det tidigare år har varit lite si och så med engagemanget hos vissa av deltagarna men denna gången var en hel del av dem utbytta mot nytt folk och denna gången var en av de trevligaste jag varit med om... om inte DEN trevligaste.

Tjejen vi var hos hade eldat upp i vedspisarna och kaminen och hon hade kokat risgrynsgröt och bjöd på vörtbröd och skinka. Glöggen var hemgjord precis som lussebullarna och det bjöds även på pepparkakor, must och clementiner. Stämningen var verkligen på topp och vi pysslade, skrattade, myste och hade det så trevligt och avslappnat. Jag kan i alla fall säga att julstämningen hamnade högt i min bok och nu går jag här hemma och njuter av eftersviterna av dagens pyssel. Jag spelar julmusik, slänger ett öga på nobelfestligheterna på tv och fixar och donar här hemma.

Julpysslet för de flesta av oss, ja för att inte säga alla, var tillverkandet av årets julkort. Jag är ganska nöjd med min utkomst av dagen då jag kom hem med 12 av de 17 kort som skall skickas. Visst är det roligt att tillverka kort i allmänhet men det blir än roligare i sällskap. Dessutom får man så mycket tips och ideer och kan låna material av varandra. Jag hoppas verkligen att det blir en fortsättning på denna traditionen och att vi kör en repris rakt av nästa år.

Men om ni nu ursäktar mig så ska jag tillverka de sista korten....

Kanske dyker det upp en bild eller två på några av dem under de kommande dagarna...

Att något sker i morgon är dock inte troligt för då bär det av till det stora blågula varuhuset för lite inköp av nödvändiga möbler... Alltid lika trevligt att spendera pengar   .

Puss