Hos Missvivi läste jag ett så oerhört och gripande inlägg. Det baserades på en artikel, läs HÄR, och handlade om en svensk tjej som träffat sitt livs kärlek från Singapore via nätet och efter två års nätdejtande fick de i julas äntligen träffas för första gången i verkliga livet, då hon besökte honom i hans hemland.

Det är tydligen många som är skeptiska och vill att historien tar slut här och nu, människor som skyller på att de är så unga, att det är för långt emellan, att kulturerna ska krocka med varandra... Jag vet inte riktigt jag. Personligen är jag realist och kan kanske förstå sådana tankegångar men sedan är jag ju även en obotlig romantiker och jag älskar sådana här sagor och vill så gärna att de ska ha ett lyckligt slut.

Och vad är det egentligen som säger att olyckskorparna har rätt?

Det finns gott om kärlekshistorier hämtade ur verkliga livet som visar att möjligheten för evig lycka faktiskt finns, att den sanna käreken överlever mot alla odds. Varför skulle inte detta unga och vackra paret lyckas i sin strävan att få dela liv tillsammans?

På kort tid har deras video blivit en av de mest sedda på youtube och det är inte annat än att man (läs jag) blir tårögd. Nu väntar han otåligt på att kunna samla ihop så mycket pengar så att han kan åka och besöka henne här i Sverige... Ja se, DET är en välgärning jag hade kunnat skänka ett bidrag till :)

Säg mig ärligt, smälter inte du av att se detta?

Vad tror du om nätromanser?

Ja, jag kan inte annat än att önska detta vackra par ett stort lycka till av hela mitt hjärta.

Puss