Min goaste bloggkompis Anna, tar idag upp ett mycket intressant och inspirerande ämne som jag självfallet går igång på på alla cylindrar och måste vidareutveckla på min egen blogg. Läs Annas inlägg HÄR .

Det handlar om egoism.

Människans egoism och förmåga att gå över lik för att få det man vill ha.

Man kan ju fundera över det samhälle vi lever i idag och hur det egentligen fungerar. I dagens samhälle går vi ju mot en allt större individualisering och personligen tycker jag att det är något bra i många fall. Jag tror att man måste förstå den enskilda individen för att inse hur just den personen fungerar och vad han eller hon behöver. Samtidigt är ju risken med ett individualistiskt samhälle att alla sätter sig själv först och inte bryr sig om helheten. Den stora helheten kanske kan vara bra för samhället i allmänhet men inte för individen i synnerhet och hur ska man ställa sig i den frågan? Det beror kanske på vad det gäller?!

Anna beskriver känslan vi idag lever med när det gäller att göra karriär, att det är ensamt på toppen... och visst kan det vara så men hur många vill egentligen sitta på toppen och till vilket pris?

Jag vet personer som konstant strävar efter att "bli någon" men den nakna sanningen för mig är att du blir någon först när du är någon i dina egna ögon och inte bryr dig om vad andra tycker. Om andra anser att du är någon eller inte spelar ingen större roll om inte du själv är stolt över din person och det du har presterat, det är i alla fall min fulla övertygelse.

Jag kan tänka mig att det är riktigt ensamt på toppen och för min egen del kan jag säga att jag hellre sitter i mitten och har roligt och trivs med mig själv än att sitta ensam på toppen och fundera över de val man gjort för att ta sig dit. Ofta får man slåss ganska tufft för att hamna högst upp, är det värt det? Det finns uppenbarligen personer som tycker det och visst skulle det vara intressant att få reda på hur de tänker och funderar över sig själva och sina prestationer men själv tycker jag nog mest att sådana personer är lite patetiska. Varför skulle man vilja omge sig med en massa personer som är "rätt" när man aldrig kan veta om de personerna är med dig för att de gillar dig eller för att de vill rida på din framgångsvåg? Tja, inte jag i alla fall.

Personligen tror jag att det finns många som skulle tycka att jag är en ganska oansenlig person och ganska misslyckad faktiskt. Jo, jag tror nog det. Jag är arbetslös, överviktig, lever "svensson-liv" och har inga höga ambitioner om att styra världen men jag tycker nog att jag är ganska lyckad ändå. Jag är gift med en underbar make, har två fantastiska trollungar, bor i ett nytt fint hus och jobbar för möjligheten att starta eget. Jag har en stor och härlig familj som älskar mig och jag har många riktiga och otroligt fina vänner som finns vid min sida i med och motgång. Jag anser nog att jag är en av de mest lyckade personerna i välden faktiskt   .

Det är min fulla övertygelse att den som har mest pengar när man dör inte är den som automatiskt vinner.

Nej den som har mest pengar när han dör blir säkert ihågkommen för sitt affärssinne, sitt driv och sina prestationer, så kan det nog vara och nöjer man sig med det må väl så vara.

Men personligen blir jag hellre ihågkommen för min personlighet, min omtanke om andra, mitt stora hjärta och min charm .

Vad tycker du är viktigt?

Är framgång och succé det som räknas?

Hur skulle du vilja att din framtis såg ut?

Och v ad blir du helst ihågkommen för den dagen du inte längre finns här?

Jag bara undrar...

Puss   

 

Lamor

30 mars 2012 09:55

Min kloka, vackra, kärleksfulla och underbara dotter har slagit huvudet på spiken som vanligt. Jag håller med om att Du är en av de mest vällyckade personer jag känner. Ljuvlig dotter, fullständigt underbar mamma. Jag kan inte uttala mig om Din roll som hustru, men vet att Din man är väldigt kär i Dig. Om vi sedan jämför t.ex mig med någon Wallenbergare (ja, inte dom där goda av kalvfärs) så är jag säker på att, min omgivning och de kära jag lämnar efter mig kommer att tycka att platsen jag fyllde var betydligt större än någon rik knös - för när rika knösar försvinner, ersätts de bara med någon annan rik knös!!!!

Zophie

30 mars 2012 12:55

Visst är det så. Ett stort hjärta blir ihågkommet längre än en stor pengasäck

 

Anna

31 mars 2012 18:43

Åhh, bra där!!:)

Har just upptäckt en likhet till mellan oss!
Jag är nämligen oxå otroligt nöjd med mej själv och tycker att jag är ganska fantastisk! Jag skulle verkligen vilja ha en vän som jag, men det har jag tyvärr inte riktigt, fullt ut, det kan jag bli lite avis på hos mina vänner faktiskt!:)

Om jag stöter på ngn som jag inte alls connektar med brukar jag tänka, asch hon/han förstår sej inte på mej helt enkelt, that´s why!:)

Haha, nu låter det som jag är självgod och dryg oxå... men så skulle jag väl inte beskriva mej själv!:)

I mitt fall handlar det varken om pengar eller utseende utan att jag lärt mej att tycka om mej själv och jag är/har blivit en stark person med en ganska stark personligt som har insett att det enda sättet att bli nöjd är att vara nöjd med sej själv och faktiskt inte skämmas för att det finns sidor hos mej som faktiskt är riktigt riktigt bra!

Ha de så gott! Kraam

http://Anna-den enda bloggdrottningen

Zophie

31 mars 2012 22:11

Jag hade också velat ha en vän som mig :) Och jag lovar att jag mer än gärna hade varit din vän om vi bott i samma stad och våra vägar råkats. Och jag VET att du inte är dryg och självgod, långt ifrån

 

Patricia

2 april 2012 11:08

Vinnaren i tävlingen om en personlig almanacka är nu utsedd. Var det du, gå in och ta reda på det här http://patriciac.blogg.se/2012/march/tavling-vinn-en-personlig-almanacka.html

http://patriciac.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...