Så var det valborgsmässoafton igen, en dag av fest, glädje, eftertanke och saknad i vår familj.

Denna valborg blir det festmiddag hos min älskade mamms och papps tillsammans med min syster och svåger samt min svärmor och dessa tillfällen med familjemys är tillfällen jag älskar. Men idag är också en dag av saknad.

För två år sedan lämnade min älskade morfar detta livet för att kanske fortsätta sin resa på annat håll.

Han var en rolig, bestämd och respektingivande person. Många tykte inte om honom, andra såg bortom hans ibland elaka och barska uttryck och insåg vilka fina kvaliteer han hade som människa... Jag tillhörde den sisnämnda kategorin.

När jag var liten var jag rädd för min morfar. Han förstod nog inte alltid att det är skillnad på barn och vuxna och ibland framstod han som riktigt elak och tjurig.

Men som vuxen lärde jag känna honom som människa och insåg att han varken var farlig eller elak, han visste bara inte alltid hur han skulle uttrycka sig eller vara tillsammans med vissa människor. Jag tror att han ibland var osäker på sig själv och sina känslor och osäkerheten tog sig lite konstiga uttryck ibland.

Jag är tacksam för att jag fick lära känna min morfar som människa snarare än som just morfar och jag minns våra vinkvällar, filosofiska diskussioner och våra, ibland, hetsiga argumentationer när vi tyckte olika. Hemilgheten med min morfar var dock attinte visa rädsla när man gick in i en diskussion med honom och att inte backa från sina egna åsikter. Om du stod fast i din tanke och hade vettiga argument, vann du hans gillande och respekt.

Jag minns att han var otroligt stolt över att vårt lilltroll fick ett av sina namn efter honom.

Och jag vet att han älskade mig, ja hela sin familj, även om han ibland var dålig på attuttrycka det.

Men även om saknaden efter honom fortfarande är stor kommer denna dagen vara en dag fylld av glädje, minnen och vin för det är så han hade velat att vi hedrade honom... speciellt med vin ;)

Så ha en trevlig valborgsmässoafton alla, det kommer jag ha.

Puss