Den är bra, den spelas överallt... alltid... om och om igen... konstant... på alla kanaler... det-tar-aldrig-slut...

Yngste sonen undrade idag varför "vi alltid spelar denna låten", vad kan man säga?!

Det var ju bara att förklara och konstatera att denna låten med stor sannolikhet, kommer spelas sönder och samman i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Ännu är det ganska så lugnt, i alla fall för min del, men när en liten kille på fem år ifrågasätter mängden gånger den spelas så kanske man borde tänka efter lite... eller...

det är klart att Euphoria är en låt att vara stolt över, Loreen ska vi vara stolta över men sak vi inte samtidigt vårda dem lite försiktigare än vad vi gör idag?

Borde vi kanske nöja oss med att spela låten en gång i timmen istället för 3 gånger i timmen... nja, nästan i alla fall...

Jag vet inte riktigt men jag tänker personligen stänga av denna låten i alla fall hälften av gångerna när jag hör den... för att spara lite på krafterna så att säga. Jag har fantastiskt roliga och underbara minnen till denna låten tack vare mina nya härliga bloggisar som jag träffade i helgen men kanske just därför vill jag också ha denna låten kvar lite längre, suga på karamellen och  minnas när jag vill och inte konstant flera gånger om dagen så att mina minnen tillslut trasas sönder. Loreen vann, vi vann, Sverige vann, kanonkul, men låten ska räcka länge... länge... är inte det tanken?!

Det är i alla fall min tanke, så nu tar jag mitt euphoriska tillstånd efter helgens bravader och går och lägger mig... med mina minnen... utan soundtrack.

Puss