Sitter nu här och fundrar igen.

Jag har varit på lokal tillsammans med tre goda vänninor och vi har både ätit gott och druckit gott. Detta var något, som vi alla var rörande överrens om, som det var på tok för länge sedan vi gjorde i den här stilen tillsammans...

Ja, inte tillsammans som i fest, middag, vuxen eller fritid utan tillsammans med andra människor som vi tycker om i samma situation som vi själva befinner oss i.

Vad jag syftar på är den tragikomiska situationen i att utplåna en identitet som person för att ersättas av en annan indentitet: som mor.

Det är väl ändå lite konstigt att man har ett liv, festar, jobbar, umgås, har kul i halva sitt liv och utvecklar en identitet för att konstatera, den dagen man får barn, bara är något sekundärt...

Men är det verkligen så?!

Finner du verkligen din identitet som mamma eller tappar du då den person du en gång var?!

Jag är fortfarande kluven i frågan.

Jag älskar mina barn över allt annat och skulle inte vilja vara utan dem en enda sekund men samtidigt undrar jag idag vem jag egentligen är och de existentiella frågorna avlöser varandra allt eftersom mina små trollungar växer upp och blir större och mer självständiga.

Varför är det så konstigt att ifrågasätta sig själv och sin identitet bara för att man blivit mamma?! Jo, jag känner faktiskt många som gör det. Jag känner en hel del tjejer/kvinnor som ifrågasätter sig själva när de fått barn. Ligger deras identitet i moderskapet eller i något annat?!

Ligger identiteten i egna förväntningar och krav eller i samhällets?!

Jag har en kompis som är äldre än mig men som inte har barn och för henne är det tydligen legitimt i andras ögon att vara ute och festa och ha kul på krogen men när jag och mina vänner med barn gör samma sak så tittas det snett på oss?! Varför är det så?!

Jag bara undrar och fundrar så här en helt vanlig måndagkväll efter ett par glas vin på krogen med goda vänner, i  jakt på min egen identitet...?!

Puss