Hunden är människans bästa vän sägs det... eller katten för den delen... eller varför inte hästen eller myrfarmen?!

Tja, kort och gott kan man kanske säga att djur är människans bästa vän i allmänhet.

För den som äger djuret är just det djuret hans eller hennes bästa vän i synnerhet... får man hoppas...

Djur används till många olika saker i människans tjänst. Vi har ju blindhundar, doktorsfiskar, arbetarhästar och katter och hundar på älderboenden. Vi har mjölkkor, lammfällar, djurförsök och päls- och köttindustrin också för all del... om de sistnämnda kan anses vara i människans tjänst eller bara barbariskt tvistar de lärde om men kalla fakta är att hur man än ser det så utför även dessa djur ett uppdrag för att vi människor ska bli vackrare?!, friskare?!, mättare eller kanske varmare...

Vad är det då som gör att vissa människor tycker om att plåga djur?

Vad ger det individen för sjuk tillfredsställelse att tortera och mörda ett försvarslöst liv som inte kan säga emot?

Jag såg på nyheterna att en häst hade fått avlivas på grund av att någon idiot, jo i mina ögon är sådana människor idioter, hade skurit sönder ett bakben på den stackars hästen...

Lika illa är det faktiskt att lämna sin hund eller katt i bilen en stekhet sommardag. Det är också bara idioter som gör det. Det begriper väl vem som helst att djuret som lämnats kvar tillslut kokar upp inifrån om man lämnar det ensamt i en stekhet bil en längre tid?!

Vad är det som driver en kvinna att slänga små måsungar i marken? Jo, det är sant, det hände i mina trakter.

Hur tänker man när man, helt utan anledning, gör en annan levande varelse illa?!

Nu säger jag inte att det är ok att ge sig på människor, det är inte det jag säger, men just idag fokuserar jag på djuren om det är okej?!

Det gör mig beklämd att vissa personer tycker att det är okej att plåga livet ur ett oskyldigt djur. Det får mig att undra vart vi är på väg i världen...

Om du såg någon göra ett djur illa, skulle du säga ifrån då?

Om du såg den lilla hunden i den stekheta bilen, skulle du ringa polisen eller krossa rutan då?

Om du såg kvinnan som slängde måsungar i marken skulle du gå emellan då?

Det är faktiskt ganska svåra frågor och inte helt självklara för alla.

För mig är det självklart, jag bryter in, jag säger ifrån, jag blir vansinnig...

Jag hoppas på en riktigt varm och härlig sommar och jag håller utkik i bilarna... vill du inte ha din bilruta sönderslagen gör du nog bäst i att inte lämna hunden där själv, instängd...

I alla fall inte om du bor i mina trakter.

Puss   

Idag är det Sveriges nationaldag.

Jag vet inte hur det är med er men jag är i alla fall stolt över att vara svensk?!

Hur är det med dig?

Är du stolt svensk eller tycker du att vi mest är pinsamma och flata?

Jag är stolt och glad att vi har så många fina saker att vara stolta över i vårt avlånga land.   

Visst, det finns mycket man skulle vilja göra annorlunda, mycket man skulle vilja ändra på och en hel del man skulle kunna förbättra men på det stora hela tycker jag ända att vi ska klappa oss på axeln och vara stolta över oss själva.

Allemansrätten är väl fantastisk eller hur, vi har möjlighet att strosa runt bland djur och natur utan att bli ivägkörda.

Vi har rent och fräscht vatten i våra ledningar (förutom den lilla fadäsen i Halmstad i början av veckan då), vi har rätt att tycka vad vi vill, säga vad vi vill så länge det inte skadar andra och vi har rätt att vara tillsammans och gifta oss med vem vi vill. Vi har över ett års betald ledighet när vi får barn och vi har betald semester i fem veckor varje år.

Vi har frisk luft att andas och en fantastiskt varierande ren och härlig natur över hela landet utan särskilt mycket smog eller föroreningar.

Visst finns det saker att tycka illa om men varför hänga upp sig på det som är lite sämre?!

Varför inte fokusera på allt som faktiskt är bra med vårat land en dag som denna?!

I alla år har vi avundats lillebror Norge när de firat sin 17 maj med pompa och ståt men nu sitter vi ju i samma båt. Vi har möjlighet att göra denna dagen till precis det vi vill att den ska vara.

Jag och min familj tänker fira med goda vänner, grillat, nypotatis och ett glas vin eller två...  

Vi tänker ha en underbar dag med svenska flaggan på bordet och nationalsången stigande ur våra strupar både en och två gånger idag. Vi tänker vara stolta över det land vi lever i med alla de bra saker som finns för oss att ta del av.

Jag är ledsen om jag trampar någon på tårna men jag är extra stolt över att vara svensk idag och jag tänker fira.. med pompa och ståt, sång och musik, glädje och trevligt sällskap.

Idag tänker jag fokusera på det positiva, det roliga, det bra och fantastiska med vårat vackra land.

Det andra kan vi ta en annan dag.

Hoppas att ni alla får en fantastisk nationaldag, det förtjänar ni.  

Grattis till oss alla idag, som bor i ett fantastiskt land på många sätt och vis... och det är det vi sätter fokus på idag.

Puss   

Sitter nu här och fundrar igen.

Jag har varit på lokal tillsammans med tre goda vänninor och vi har både ätit gott och druckit gott. Detta var något, som vi alla var rörande överrens om, som det var på tok för länge sedan vi gjorde i den här stilen tillsammans...

Ja, inte tillsammans som i fest, middag, vuxen eller fritid utan tillsammans med andra människor som vi tycker om i samma situation som vi själva befinner oss i.

Vad jag syftar på är den tragikomiska situationen i att utplåna en identitet som person för att ersättas av en annan indentitet: som mor.

Det är väl ändå lite konstigt att man har ett liv, festar, jobbar, umgås, har kul i halva sitt liv och utvecklar en identitet för att konstatera, den dagen man får barn, bara är något sekundärt...

Men är det verkligen så?!

Finner du verkligen din identitet som mamma eller tappar du då den person du en gång var?!

Jag är fortfarande kluven i frågan.

Jag älskar mina barn över allt annat och skulle inte vilja vara utan dem en enda sekund men samtidigt undrar jag idag vem jag egentligen är och de existentiella frågorna avlöser varandra allt eftersom mina små trollungar växer upp och blir större och mer självständiga.

Varför är det så konstigt att ifrågasätta sig själv och sin identitet bara för att man blivit mamma?! Jo, jag känner faktiskt många som gör det. Jag känner en hel del tjejer/kvinnor som ifrågasätter sig själva när de fått barn. Ligger deras identitet i moderskapet eller i något annat?!

Ligger identiteten i egna förväntningar och krav eller i samhällets?!

Jag har en kompis som är äldre än mig men som inte har barn och för henne är det tydligen legitimt i andras ögon att vara ute och festa och ha kul på krogen men när jag och mina vänner med barn gör samma sak så tittas det snett på oss?! Varför är det så?!

Jag bara undrar och fundrar så här en helt vanlig måndagkväll efter ett par glas vin på krogen med goda vänner, i  jakt på min egen identitet...?!

Puss   

Juni är en rolig månad tycker jag.

Det är en av mina favoritmånader.

Denna månaden innebär nämligen mycket kalas i vår familj.

Min yngste son har en kompis som fyller år nu och som alltid har kalas första helgen i juni. Själv fyller mitt lilltroll år om en vecka och även har därmed kalas, oftast andra veckan i juni. Exakt en vecka efter mitt yngste troll fyller jag själv år och veckan efter mig är det även midsommar vilket innebär kalas och finfrämmande, de flesta åren i alla fall.

I slutet av månaden fyller min älskade papps år och således är det minst ett kalas varje helg denna månaden.

Utöver detta har mitt stora troll två kompisar som fyller år i maj respektive juli och dessa kompisar brukar alltid ha kalas tillsammans i juni, vi kan alltå konstatera att det blir väldigt mycket kalas i juni.

Nu har jag dessutom fått den fantastiska förmånen att bli inbjuden på ett dop i morgon och även om kalendern är fulltecknad finns det inte en chans att jag vill missa detta dopet då det är en av mina bästa vänners lilla dotter som ska döpas.

Juni är alltså en månad som är starkt förknippad med kalas i vår familj och när vi var på besök i den klassen mitt yngste troll ska gå i, på den skolan han ska studera på, visade det sig att det finns ytterligare en liten kille i klassen som fyller år i början av juni... det blir alltså ytterligare ett litet kalas att boka in i framtiden förhoppningsvis.

Så juni är inte bara en härlig försommarmånad för oss, det är även en riktigt härlig kalasmånad.

Hur ser det ut i din familj?

Hur fyller ni år och hur brukar ni fira?

I år får vi fira utan min älskade mamms då hon befinner sig på andra sidan Atlanten men det ska nog gå bra ändå. Bara jag får dra riktlinjerna för hur min egen dag ska se ut är jag nöjd.

Men innan alla kalas kör igång på allvar blir det lite god mat och ett glas vin tillsammans med maken och trollungarna...

Puss