Direktlänk till inlägg 17 oktober 2012

Diagnosa mig hit och diagnosa mig dit...

Av Zophie - 17 oktober 2012 15:00

Igår uppstod en liten inre konflikt i mig.

Konflikten har inte ebbat ut utan ligger i mitt inre och pyr lite och jag sätter nu min tilltro till de få men otroligt kloka läsare jag har på denna blogg...

Hur långt ska man acceptera en diagnos?!

denna fråga ställs till alla i allmänhet och till föräldrar som har barn med diagnoser i synnerhet.

Det ligger till såhär:

Min yngste trollunge har precis börjat i F-klassen. Han tycker att det är roligt, har tycker att han lär sig saker, han tycker att han har snälla fröknar och han tycker att de flesta av kamraterna är jättecoola. Så långt är väl allt väl.

I sonens klass går ett barn som har en/ett par diagnoser. Pojkens mamma har varit mycket öppen med detta, förklarat för både barn och föräldrar och hon är jättegullig och jag uppfattar henne som lätt att prata med. Problemet är bara att hennes son lite grann utsett min son till lekkompis/slagpåse.

Jag vill tillägaa här, att även jag haft diskussioner med min son om den andre pojken med diagnos. Jag har förklarat att han ibland kanske gör eller säger saker han inte alltid menar och att han har lite svårt med sociala koder och sådana saker. (Det är inte lätt att förklara sociala koder för en 6-åring men jag tycker ända det gick ganska bra ).

Problemet är bara att den diagnostiserade pojken väldigt ofta vill leka med pinnar och det är ofta som min son är emellan pinnen och det som den andre pojken vill slå på. Således hämtade jag en ledsen son på skolan igår med små märken över ögat. Jag behövde inte fråga vad som hänt men gjorde det i alla fall och mycket riktigt den andre killen hade slagit min trollunge med en pinne rätt över ögat. Inget var skadat och det ser inte så farligt ut men jag tänker ändå på vad som kunde hänt, hur det kunde gått och främst på vad som kommer hända nästa gång.

Därför är min fråga:

Hur långt ska man acceptera en diagnos.

Jag är rädd att det kommer ske en allvarlig olycka förr eller senare och jag har en känsla av att min lille goa trollunge kommer vara den som står i vägen även den gången.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Puss

Allmänt

Dela

theamazinm

18 oktober 2012 18:03

En diagnos kan aldrig vara en ursäkt att bete sig illa! ALDRIG!
Detta säger jag som en person som har en diagnos själv.
En diagnos kan vara en f ö r k l a r i n g till att det blir konstigt, olyckligt och fel i situationer. Men det ska aldrig, aldrig någonsin vara okej att vissa människor beter sig på sätt så att andra far illa. ALDRIG!
Vad du borde göra är att prata med den andra mamman, som du uppfattade som lätt att prata med, så att det dumma beteendet kan ändras.
Tänk på att du även kan lära in fel beteende hos din son; Att det är okej att andra beter sig illa mot honom. Det vill du inte. Att han ska acceptera andra - javisst. Att andra kan vara annorlunda - javisst. Att det finns utrymme för många olika typer av människor - javisst, absolut! Att andra människor får göra dig illa även om det inte är meningen - nähej, aldrig i livet, det är aldrig okej!
Lycka till!

http://theamazingm.wordpress.com

Zophie

18 oktober 2012 20:57

Tack för stödet vännen. Jag ska ta tag i detta och prata med mamman till killen. Ska se om det finns möjligheter till resurs för pojken kanske?!
KRAMEN

jaana

18 oktober 2012 18:06

Åh, vad jag blir illa berörd av din berättelse. Att din trollunge får vara en som du säger"slagpåse" för ett barn med diagonos. Jag tycker du ska fråga skolan vad de gör, för det är deras uppgift att se till att ditt barn och barnet med diagnos har det bra i skolan. Har de extra resurser för barnet? Hur används dessa? Till exempel...

Zophie

18 oktober 2012 20:55

Kommer bli ett samtal till lärare och rektor nästa gång och hoppas på en resurs... det kan behövas :)
Tack och kram

Teskedsmamman

18 oktober 2012 18:21

Som bonusmamma till barn med diagnoser och mamma till barn med kompisar med diagnoser och ev egna diagnoser så kan jag säga att en diagnos är inte en ursäkt, det är en anledning till att faktiskt vara hårdare och absolut inte ursäkta beteende pga diagnos.

Hade det varit mitt barn så hade jag sagt till att han inte får leka med pinnar och om han får tag i pinnar skall vuxen sägas till.

Jag har sagt till sönerna att om x (barn på deras skola) är dum eller på nåt sätt gör något som inte är ok så ska de säga till lärarna, det är inte för att vara dum mot x utan tvärt om för att hjälpa honom lära sig vad som är ok och inte ok.

Ett barn med t ex asperger behöver ju lära sig de sociala spelreglerna och aktivt tänka på dem, ett barn med adhd kanske behöver påminnas om vad som är ok och inte om impulsen tar över....

Man ska definitivt tala om för sina barn att oavsett om kompisen har diagnos eller inte så ska de inte behöva acceptera vad som helst. Att kompisen kanske blir arg, säger saker osv är kanske ok, men det är aldrig ok att slåss oavsett diagnos.

http://www.teskedsmamma.se

Zophie

18 oktober 2012 20:54

Tja, vad ska jag säga... Samma tankar återigen

Gammelsmurfen

19 oktober 2012 18:17

I värsta fall är detta ett fall för skyddsombudet, Vassa knivar, trasiga stolar och andra föremål som kan skada barnen är självklara saker som skall hållas borta från barnen likaså BARN som är en fara både för sig själva och andra. Så om inget annat görs så kalla in skyddsombudet hans/hennes uppgift är att se till att arbetsmiljön är säker för både barnen och personalen.
Så det så!

Zophie

19 oktober 2012 20:18

Nu är lärarna kontaktade och jag har begärt få veta vad som kommer göras.
Tack för stödet Gammelsmurfen

Marlene

20 oktober 2012 08:03

Förstår ditt dilemma, men har ett annat förslag än de andra... om jag hade varit du så hade jag vid första bästa tillfälle prata med grabben direkt och lite lugnt sagt att du hörde vad som hänt och såg spår av den där pinnen här om dagen. Fråga efter grabbens version och påpeka att man inte kan leka med farliga saker eftersom det då kan hända olyckor. Som mamma till en (idag vuxen) grabb med bld adhd kan jag se att detta hade fungerat bäst i vårt fall eftersom de ALLTID annars får skäll och gnäll. När någon verkligen lyssnar och pratar med dem utan att skälla så går sakerna in mycket snabbare. Empati och konsekvenstänkande är ofta svårt för de här barnen och att då skälla på dem är rätt lönlöst. Försök bli hans kompis och snacka med honom på hans nivå istället för att skuldbelägga som han ändå förmodligen inte förstår. Lycka till!

http://fdensammamamman.blogspot.com

Zophie

20 oktober 2012 11:41

Jag förstår din tanke och det hade varit en bra sådan om det inte hade varit för att vi redan försökt med detta. Han blir dock bara arg och vill inte lyssna hur lugnt man än försöker lägga samtalet.
Återstår att se hur utgången blir men jag hoppas på det bästa, för ALLA parter.
Kram

Long time no see...

Kommentarer (0)

Av Zophie - 21 april 2020 17:12

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Here I go again....

Kommentarer (0)

Av Zophie - 1 maj 2014 22:03

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Nytändning!

Kommentarer (1)

Av Zophie - 9 september 2013 20:49

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Ninnanannanininannanan

Kommentarer (0)

Av Zophie - 1 september 2013 18:00

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Felia!

Kommentarer (0)

Av Zophie - 29 augusti 2013 10:19

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...

Visa fler inlägg