Ni vet den där känslan man får när man alltid ger det där lilla extra, när man engagerar sig, jobbar liiiiiiiite hårdare och liiiiite mer än vad man egentligen ska.

Ni vet den där känslan när man verkligen vill framåt och visar alla de goda viljor man har, all den kunskap och kapacitet man har och verkligen visar vilka stora fötter man har och att dessa fötter vill framåt i utvecklingen.

Ni vet när man verkligen tömt ut all den energi, känsla och kraft man har för att visa vilken förträfflig arbetare man är och vilka otroligt kvalifikativa egenskaper man har för det jobb aman faktiskt utför.

Ni vet den där känslan av att man hoppas, önskar och tror på människans godhet i allmänhet och arbetgivarens uppskattning i synnerhet...

Ni vet den känslan?!

Den känslan dog just.

Puss