Kära Herr Tomten

Nu är det så att jag har varit en mycket snäll flicka i år.

Jag har bara skrikit på dem som skrikit på mig...

Ja, i ärlighetens namn har jag väl skrikit på några till men inte så de har hört mig utan snarare som en tyst skrikande protest i sådana fall.

Jag har verkligen varit en underbar mamma till mina barn.

Jo, jag har nog skrikit lite på dem också men till mitt försvar måste jag säga och hävda att de i sådana fall, med otroligt stor sannolikhet, var de som började skrika på mig.

Jag har också varit en god dotter och jag har faktiskt inte skrikit såååååå mycket på mina föräldrar detta året. Möjligtvis kan jag ha skrikit på min mamma vid något tillfälle när vi inte riktigt haft samma åsikt men till mitt försvar i den frågan måste jag hävda att mor kanske inte hör så bra och att det var anledningen till min höjda stämma.

Det kan även vara så att jag har skrikit lite på min man också, det måste erkännas men du vet ju hur det är... Ibland har man liksom bara lite skrik som vill ut och om han står i vägen för detta är ju inte det direkt mitt fel. Han får väl skylla sig själv om han liksom inte går ur spår.

Jag har nog inte skrikit på så många andra, möjligtvis i trafiken då, på andra trafikanter men till mitt försvar där måste jag ju ifrågasätta att vissa personer fått sitt körkort i en tuggummiautomat och när jag skriker på dem hörs det ju inte eftersom jag har rutorna upprullade...

Ja utom i somras när jag skällde och skrek på den där äldre mannen för att han låg i fel fil och svängde in rätt framför mig utan att vare sig blinka eller varna mig så jag fick ställa mig på bromsen så att båda barnen som satt i baksätet for in i framsätet med ansiktet före. Jo, då skrek jag högt och sa väl kanske inte allt för smickrande saker. Och visst, jag hade rutan nerrullad det hade jag och jo, det hade ju han faktiskt också så han hörde ju precis vad jag sa.... förhoppningen här ligger i att han var gammal och skruttig, körde som en kratta och hade säkert hörapparat som han nog inte hade på så jag tror inte att han hörde mig SÅ bra.

Men i övrig har jag inte skrikit så mycket och därför undrar jag om det skulle gå för sig att önska sig något litet i present så här lagom till jul?!

Om det skulle gå för sig så önskar jag mig en Bok.

Jag tänkte att om jag får en bok så måste jag läsa boken och om jag läser boken så måste jag vara tyst och om jag måste vara tyst kan jag inte skrika så mycket, se det var väl en bra tanke?!

OM jag skulle få en bok vill jag gärna ha en bok av Fredrik Backman som heter En man som heter Ove. Ja,  författaren heter alltså Fredrik och det är huvudpersonen i boken som heter Ove, bara för att förtydliga. Om det heller inte är för mycket begärt så skulle jag vilja ha den signerad... och ritad i. Gärna en ponny för jag har hört att han gör fina ponnys. Nu kan ju inte alla få en ponny så då kanske möjligheten finns att man kunde få en delfin? eller kanske en katt?

Jag vet att han gör bilar också, och med fördel volvo men eftersom jag kör japanare så känns det lite avigt med en volvo och jag vet inte om han kan rita en Toyota.

Det var nog bara det.

I alla fall just nu.

Tack så mycket Tomten, och om du tittar förbi i år så lovar jag att bjuda på pepparkakor och glögg... eller kanske en liten julagrogg om Herr Tomten hellre önskar det. Möjligheten finns också till en liten...

Puss