Har ni tänkt på att allt som man vill ska bli så rätt, ibland blir så fel?!

Det har hänt mig nyligen och jag har faktiskt vänt och vridit på saker och ting för att förstå hur det, som skulle bli så bra, kunde slå slint och gå så fel...

Problemet är att jag inte har något bra svar.

Har ni svar?

Jag har kommit så långt i min tanke och utveckling att jag nog måste säga att en av nyckelingridienserna i denna filozophiska tanke stavas KOMMUNIKATION!

Fast samtidigt, om kommunikationen hade funkat hade det nog inte behövt bli så fel?!

Kanske är det snarare bristen på kommunikation som är problemet?!

Ni vet hur det är när man säger en sak och man hör redan från början att det blir lite fel och sedan får man lite mothugg, självklart eftersom det blev lite fel, och då känner man sig förorättad och blir lite sur och så säger man något som blir ännu mer fel och sedan är liksom karusellen igång och då blir allt fel efter det?!

Har ni varit med om det?

Det har, som sagt jag, nyligen och jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att tänka efter före.

Varför ska det vara så svårt att yttrycka sig korrekt inför de personer man älskar mest?!

Ett bra ordspråk säger att man har fått två öron och en mun för att man ska lyssna mer och prata mindre, eller som en bekant till mig uttryckte det: Man bör har elefantöron för att lyssna med och musmun att prata med!

Jag tror att jag verkligen ska ta det till mig och reflektera över denna tanke varje gång jag ska uttrycka en känsla. För när det gäller känslor mellan människor som älskar varandra måste man kanske försöka lite extra, så att det inte blir pankaka av alltihop.

Jodå, tackar som frågar, så börjar mitt klavertramp lösa upp sig om än i små små steg. Men hellre små steg mot en lösning än en total slutlig låsning?!

Det är kommunikationen som styr hur utgången blir, så jag försöker koppla på elefantöron och musmun för att nå ett bra resultat. Det är väl en bra strategi?

Eller vad tycker ni?! 

Puss