Here´s Zophie….

Hej bloggen, det var ett tag sedan.

Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?!

Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara med en 40-årskris, två utmattningssyndrom, härdsmälta i hjärnbarken, kvarstående kognitiva svårigheter och ett totalt tapp av energi och ork. Jag orkade inte. Jag orkade inte med mitt liv, med mig själv, med min familj eller ens mina barn. Jag har under en lång period varit tvungen att hushålla med min energi, den lilla jag haft och prioritera. Inte roligt för en person som alltid haft tusen järn i elden, varit full av energi och haft tusen olika idéer. Där av radiotystnad… i flera år. Det tar lång tid att komma tillbaka, att hitta hem igen. Tid och lite mediciner. 

Varför kommer jag tillbaka nu då? Tror jag att allt är förlåtet och att vi bara kan ta vid där jag slutade sist?! Tja, vad ska jag svara på det… Ja, det tror jag. Det känns väl som om jag fortfarande har en hel del att säga. Kanske nu mer än någonsin. Och jag har dessutom upptäckt att jag behöver skrivandet för att må bra. Jag behöver få uttrycka mig och skriva av mig för att bibehålla min mentala hälsa. Jag behöver ett forum där jag kan få vara jag och bara jag. Jag behöver dig för att hitta mig själv.

Jag vet att jag har mycket att ta igen, mycket att berätta, många pusselbitar att lägga och mycket förtroende att bygga på nytt. Jag kan inte lämna några garantier men jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa för att ta igen förlorad tid.

Jag är ledsen att jag övergav dig. Ledsen att det blev som det blev när det inte blev som det borde. Men samtidigt är jag här och nu. Jag är tillbaka med ny energi, nya tankar och filozophier och med ett nytt glöd i tangenterna. Jag ska göra vad jag kan för att börja bygga igen. Bygga förtroende, bygga ärlighet, bygga läsare, bygga känsla… Jag ska göra vad jag kan för att börja bygga upp mig själv igen.

Peace and out