Jaha, då var den kalashelgen över och det blev vardag denna gången också.

När man har haft en sådan intensiv helg som det varit denna helgen känns det nästan lite skönt att vardagen träder in.

Först och främst var det ju allt som skulle färdigställas, inhandlas, städas och fixas, sedan var det ju på lördagen, en stor dag då vårt lilltroll fyllde 6 år. Söndagen tillbringades tillsammans med lilltrollets alla vänner här hemma på kalas och det var tjo och tjim och klackarna i taket som bara en helt hus fyllt med 6-åringar kan uppbringa. Efter kalaset var det bara att röjja av lite, samtala med goda vänner som stannat kvar en stund och sedan blev det en tidig kväll.

Jag kan i alla fall konstatera att mitt lilltroll var mer än nöjd med helgen och han visade verkligen att han var glad och tacksam för sina presenter.   

Jag kan nöjt konstatera att det var sista gången det blev ett kalas här hemma.

Nu när lilltrollet börjar i sexårsverksamheten finns ju andra möjligheter.

Vi går på en skola som erbjuder lån av matsalen om man bjuder hela klassen och dessutom finns det två killar och en tjej som fyller år nästan samtidigt som mitt lilltroll. Den lilla tjejen blev dessutom mitt lilltroll väldigt förtjust i, på introduktionsdagen, när vi var på skolan och hälsade på.

Så det kan nog finnas en eller två bra kandidater att fira födelsedagskalas med i fortsättningen.

Jag tycker för övrigt att det är en bra regel, att man får låna matsalen under förutsättning att man bjuder hela klassen. Jag minns fortfarande de kalasen mitt stora troll hade i matsalen tillsammans med sin kompis och de kalasen var bland de mest uppskattade...fram tills för 2 år sedan då det blev mycket kill- och tjejkalas...  

Men nu är han ju så stor så nu får man bita ihop och köra lite laserdome med killarna i klassen i stället.

Av den anledningen ska det bli kul att få börja om på den eran med klasskalas igen...

Vem vet, det blir kanske tillsammans med en liten söt, blond och väldigt lockig liten tjej.

Nu är det vardag i ett par dagar och sedan kör vi igång nästa projekt... min födelsedag.

Jag fyller år på lördag så i slutet av veckan är det bara att ta nya tag med städning, fixa, handla och dona... eller kanske jag bara skulle göra det enkelt för mig och fråga om jag fick låna matsalen... jag lovar att bjuda alla...

Puss   

... för idag är det minsta trollets födelsedag.

Idag vill jag skriva ett stort GRATTIS till min lillkille som fyller hela 6 år.

Det känns som om det bara var i förrgår vi kome hem från BB med ett litet skrikande knyte och nu har åren gått och han har utvecklats till en helt förtjusande liten individ .

Vårt lilltroll har ett fasligt morgonhumör innan frukosten hamnat i magen men han gör det inte av elakhet utan han är bara väldigt blodsockerkänslig. Han är ett riktigt charmtroll, söt som socker och är en av de mest omtänksamma personerna jag känner. Han kan få en godispåse på något kalas och direkt peka ut vilka bitar i påsen han ska ge till sin storebror. Han kan önska sig olika saker i present bara för att han vill ge bort de sakerna till dem som verkligen vill ha dem. Han är artig och belevad och han har ett leende som kan smälta det hårdaste hjärta.

Att som mamma få höra att Ica-personalen i leklandet kommer ihåg hans namn och att få höra av andra vilken fantastisk liten kille man har gör mig mer än tre meter lång.

Han är smart också. Han plussar och gångar tillsammans med sin storebror och han försöker verkligen hålla koll på bokstäverna även om det är siffror som är favoriten just nu.

Han gillar att dansa men har valt att börja simskola till hösten för visst vill han kunna simma om/när vi åker till Turkiet igen nästa år.

Han är också bra på språk även om inte bokstäverna sitter ännu och det är inga problem för honom att fixa tre glassar, på engelska, vid behov. Inte bara till sig själv, utan för att bjuda andra såklart. Lilltrollet älskar även att sjunga och det gör han på den där härliga svengelskan man själv hade som barn och det är just nu Euphoria och "Mossa mossa, aj sheu ji pego" som tillhör favoriterna

Idag är jag en mycket stolt mamma till en mycket stolt son som verkligen ser fram mot att börja skolan/f-klassen till hösten och även om han kan ha en jäkla humör ibland så förgyller han min vardag varje dag och jag älskar honom och hans bror till vansinne.

Så grattis mitt lilltroll på din dag idag.

Mamma älskar dig lika mycket som universum - oändligt.

Puss   

Hunden är människans bästa vän sägs det... eller katten för den delen... eller varför inte hästen eller myrfarmen?!

Tja, kort och gott kan man kanske säga att djur är människans bästa vän i allmänhet.

För den som äger djuret är just det djuret hans eller hennes bästa vän i synnerhet... får man hoppas...

Djur används till många olika saker i människans tjänst. Vi har ju blindhundar, doktorsfiskar, arbetarhästar och katter och hundar på älderboenden. Vi har mjölkkor, lammfällar, djurförsök och päls- och köttindustrin också för all del... om de sistnämnda kan anses vara i människans tjänst eller bara barbariskt tvistar de lärde om men kalla fakta är att hur man än ser det så utför även dessa djur ett uppdrag för att vi människor ska bli vackrare?!, friskare?!, mättare eller kanske varmare...

Vad är det då som gör att vissa människor tycker om att plåga djur?

Vad ger det individen för sjuk tillfredsställelse att tortera och mörda ett försvarslöst liv som inte kan säga emot?

Jag såg på nyheterna att en häst hade fått avlivas på grund av att någon idiot, jo i mina ögon är sådana människor idioter, hade skurit sönder ett bakben på den stackars hästen...

Lika illa är det faktiskt att lämna sin hund eller katt i bilen en stekhet sommardag. Det är också bara idioter som gör det. Det begriper väl vem som helst att djuret som lämnats kvar tillslut kokar upp inifrån om man lämnar det ensamt i en stekhet bil en längre tid?!

Vad är det som driver en kvinna att slänga små måsungar i marken? Jo, det är sant, det hände i mina trakter.

Hur tänker man när man, helt utan anledning, gör en annan levande varelse illa?!

Nu säger jag inte att det är ok att ge sig på människor, det är inte det jag säger, men just idag fokuserar jag på djuren om det är okej?!

Det gör mig beklämd att vissa personer tycker att det är okej att plåga livet ur ett oskyldigt djur. Det får mig att undra vart vi är på väg i världen...

Om du såg någon göra ett djur illa, skulle du säga ifrån då?

Om du såg den lilla hunden i den stekheta bilen, skulle du ringa polisen eller krossa rutan då?

Om du såg kvinnan som slängde måsungar i marken skulle du gå emellan då?

Det är faktiskt ganska svåra frågor och inte helt självklara för alla.

För mig är det självklart, jag bryter in, jag säger ifrån, jag blir vansinnig...

Jag hoppas på en riktigt varm och härlig sommar och jag håller utkik i bilarna... vill du inte ha din bilruta sönderslagen gör du nog bäst i att inte lämna hunden där själv, instängd...

I alla fall inte om du bor i mina trakter.

Puss   

Idag är det Sveriges nationaldag.

Jag vet inte hur det är med er men jag är i alla fall stolt över att vara svensk?!

Hur är det med dig?

Är du stolt svensk eller tycker du att vi mest är pinsamma och flata?

Jag är stolt och glad att vi har så många fina saker att vara stolta över i vårt avlånga land.   

Visst, det finns mycket man skulle vilja göra annorlunda, mycket man skulle vilja ändra på och en hel del man skulle kunna förbättra men på det stora hela tycker jag ända att vi ska klappa oss på axeln och vara stolta över oss själva.

Allemansrätten är väl fantastisk eller hur, vi har möjlighet att strosa runt bland djur och natur utan att bli ivägkörda.

Vi har rent och fräscht vatten i våra ledningar (förutom den lilla fadäsen i Halmstad i början av veckan då), vi har rätt att tycka vad vi vill, säga vad vi vill så länge det inte skadar andra och vi har rätt att vara tillsammans och gifta oss med vem vi vill. Vi har över ett års betald ledighet när vi får barn och vi har betald semester i fem veckor varje år.

Vi har frisk luft att andas och en fantastiskt varierande ren och härlig natur över hela landet utan särskilt mycket smog eller föroreningar.

Visst finns det saker att tycka illa om men varför hänga upp sig på det som är lite sämre?!

Varför inte fokusera på allt som faktiskt är bra med vårat land en dag som denna?!

I alla år har vi avundats lillebror Norge när de firat sin 17 maj med pompa och ståt men nu sitter vi ju i samma båt. Vi har möjlighet att göra denna dagen till precis det vi vill att den ska vara.

Jag och min familj tänker fira med goda vänner, grillat, nypotatis och ett glas vin eller två...  

Vi tänker ha en underbar dag med svenska flaggan på bordet och nationalsången stigande ur våra strupar både en och två gånger idag. Vi tänker vara stolta över det land vi lever i med alla de bra saker som finns för oss att ta del av.

Jag är ledsen om jag trampar någon på tårna men jag är extra stolt över att vara svensk idag och jag tänker fira.. med pompa och ståt, sång och musik, glädje och trevligt sällskap.

Idag tänker jag fokusera på det positiva, det roliga, det bra och fantastiska med vårat vackra land.

Det andra kan vi ta en annan dag.

Hoppas att ni alla får en fantastisk nationaldag, det förtjänar ni.  

Grattis till oss alla idag, som bor i ett fantastiskt land på många sätt och vis... och det är det vi sätter fokus på idag.

Puss   

Sitter nu här och fundrar igen.

Jag har varit på lokal tillsammans med tre goda vänninor och vi har både ätit gott och druckit gott. Detta var något, som vi alla var rörande överrens om, som det var på tok för länge sedan vi gjorde i den här stilen tillsammans...

Ja, inte tillsammans som i fest, middag, vuxen eller fritid utan tillsammans med andra människor som vi tycker om i samma situation som vi själva befinner oss i.

Vad jag syftar på är den tragikomiska situationen i att utplåna en identitet som person för att ersättas av en annan indentitet: som mor.

Det är väl ändå lite konstigt att man har ett liv, festar, jobbar, umgås, har kul i halva sitt liv och utvecklar en identitet för att konstatera, den dagen man får barn, bara är något sekundärt...

Men är det verkligen så?!

Finner du verkligen din identitet som mamma eller tappar du då den person du en gång var?!

Jag är fortfarande kluven i frågan.

Jag älskar mina barn över allt annat och skulle inte vilja vara utan dem en enda sekund men samtidigt undrar jag idag vem jag egentligen är och de existentiella frågorna avlöser varandra allt eftersom mina små trollungar växer upp och blir större och mer självständiga.

Varför är det så konstigt att ifrågasätta sig själv och sin identitet bara för att man blivit mamma?! Jo, jag känner faktiskt många som gör det. Jag känner en hel del tjejer/kvinnor som ifrågasätter sig själva när de fått barn. Ligger deras identitet i moderskapet eller i något annat?!

Ligger identiteten i egna förväntningar och krav eller i samhällets?!

Jag har en kompis som är äldre än mig men som inte har barn och för henne är det tydligen legitimt i andras ögon att vara ute och festa och ha kul på krogen men när jag och mina vänner med barn gör samma sak så tittas det snett på oss?! Varför är det så?!

Jag bara undrar och fundrar så här en helt vanlig måndagkväll efter ett par glas vin på krogen med goda vänner, i  jakt på min egen identitet...?!

Puss   

Juni är en rolig månad tycker jag.

Det är en av mina favoritmånader.

Denna månaden innebär nämligen mycket kalas i vår familj.

Min yngste son har en kompis som fyller år nu och som alltid har kalas första helgen i juni. Själv fyller mitt lilltroll år om en vecka och även har därmed kalas, oftast andra veckan i juni. Exakt en vecka efter mitt yngste troll fyller jag själv år och veckan efter mig är det även midsommar vilket innebär kalas och finfrämmande, de flesta åren i alla fall.

I slutet av månaden fyller min älskade papps år och således är det minst ett kalas varje helg denna månaden.

Utöver detta har mitt stora troll två kompisar som fyller år i maj respektive juli och dessa kompisar brukar alltid ha kalas tillsammans i juni, vi kan alltå konstatera att det blir väldigt mycket kalas i juni.

Nu har jag dessutom fått den fantastiska förmånen att bli inbjuden på ett dop i morgon och även om kalendern är fulltecknad finns det inte en chans att jag vill missa detta dopet då det är en av mina bästa vänners lilla dotter som ska döpas.

Juni är alltså en månad som är starkt förknippad med kalas i vår familj och när vi var på besök i den klassen mitt yngste troll ska gå i, på den skolan han ska studera på, visade det sig att det finns ytterligare en liten kille i klassen som fyller år i början av juni... det blir alltså ytterligare ett litet kalas att boka in i framtiden förhoppningsvis.

Så juni är inte bara en härlig försommarmånad för oss, det är även en riktigt härlig kalasmånad.

Hur ser det ut i din familj?

Hur fyller ni år och hur brukar ni fira?

I år får vi fira utan min älskade mamms då hon befinner sig på andra sidan Atlanten men det ska nog gå bra ändå. Bara jag får dra riktlinjerna för hur min egen dag ska se ut är jag nöjd.

Men innan alla kalas kör igång på allvar blir det lite god mat och ett glas vin tillsammans med maken och trollungarna...

Puss   

Japp, jag lägger mig nu i hen-debatten.

Vad anser ni om benämningen hen?

Jag kan ärligt säga att jag inte tycker om den alls. Nepp, så är det, jag gillar den inte.

För mig är hen en engelsk höna och kommer alltid vara det, varför jag motsäger mig att bli benämnd som detta.

Vill andra använda ordet i olika sammanhang är detta helt ok för mig men tvinga inte mig att använda det och använd det inte OM mig i något sammanhang.

Varför ska vi överhuvudtaget ha ett könsneutralt ord när den mänskliga rasen, det fakto, består av två olika kön?

Vi är skapade som man eller kvinna... ja i vissa fall finns det undantag, men av dessa undantag finns det oftast en önskan om att vara och bli benämnd som det ena eller det andra, inte både och...

Detta är i alla fall min tanke, tro och min åsikt.

Du behöver inte dela den och jag lyssnar gärna på dina argument för motsatsen, men respektera gärna att jag har min egen åsikt och tanke.

Jag tycker att orden han och hon är vackra ord, jag lägger personligen inte in några värderingar i orden utan försöker använda dem med förstånd och eftertanke.

Jag skulle bli glad om du ville delge mig din tanke och åsikt i frågan, jag är ju inte värre än att jag kan ändra mig om man kommer med riktigt bra argument... kanske...

Nu har jag haft min lilla fikapaus, nu ska jag återgå till mit jobb.

Puss   

Den är bra, den spelas överallt... alltid... om och om igen... konstant... på alla kanaler... det-tar-aldrig-slut...

Yngste sonen undrade idag varför "vi alltid spelar denna låten", vad kan man säga?!

Det var ju bara att förklara och konstatera att denna låten med stor sannolikhet, kommer spelas sönder och samman i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Ännu är det ganska så lugnt, i alla fall för min del, men när en liten kille på fem år ifrågasätter mängden gånger den spelas så kanske man borde tänka efter lite... eller...

det är klart att Euphoria är en låt att vara stolt över, Loreen ska vi vara stolta över men sak vi inte samtidigt vårda dem lite försiktigare än vad vi gör idag?

Borde vi kanske nöja oss med att spela låten en gång i timmen istället för 3 gånger i timmen... nja, nästan i alla fall...

Jag vet inte riktigt men jag tänker personligen stänga av denna låten i alla fall hälften av gångerna när jag hör den... för att spara lite på krafterna så att säga. Jag har fantastiskt roliga och underbara minnen till denna låten tack vare mina nya härliga bloggisar som jag träffade i helgen men kanske just därför vill jag också ha denna låten kvar lite längre, suga på karamellen och  minnas när jag vill och inte konstant flera gånger om dagen så att mina minnen tillslut trasas sönder. Loreen vann, vi vann, Sverige vann, kanonkul, men låten ska räcka länge... länge... är inte det tanken?!

Det är i alla fall min tanke, så nu tar jag mitt euphoriska tillstånd efter helgens bravader och går och lägger mig... med mina minnen... utan soundtrack.

Puss