Idag har vi haft finbesök av mormor och morfar.

Det har faktiskt gått över förväntan. Lilla Essi Prinsessi tog det hela med ro och spatserade omkring precis som vanligt. Hon busade, gosade, åt och gjorde det hon gjort de senaste dygnen och brydde sig inte märkvärdigt att det var besök till henne. Hon var nyfiken och nosade och gick sedan på sitt håll och var inte nämnvärt imponerad... Redan en liten diva så liten hon är   .

Annars har de senaste dygnen varit lite omtumlande men otroligt härliga. Hon har verkligen visat sin personlighet och är helt bedårande även om hon bitvis är uppe på nätterna, vänder humör på en femöring och absolut inte vill om det inte passar henne :) Personligen tycker jag också att det är underbart att ställningen är utökad till 2-3 också... man har ju varit ensam tjej på tok för länge    .

Mer än så tänker jag inte säga idag... nu är det nämligen en liten donna som vill busa...

Puss   

Så här ser hon ut vår lilla prinsessa.

Bilden är tagen av fodervärden Emelie och hennes sambo Patrik.

Första natten har varit bra även om vi fick rådet att stänga in henne i ett rum till att börja med så insåg vi att det inte skulle fungera. Våran prinsEssi är på tok för social och ville absolut inte vara ensam så hon fann sig snabbt tillrätta och snusade gott i min nacke under natten. Ibland bytte hon sida och lade sig jämte maken, gärna mot hans mage, under täcket... Hon är verkligen en liten sessa, viljestark och busig, charmig och bestämd. Hon spatserar redan omkring i huset som om hon alltid bott här och som om det var hennes hus och vi andra fått dispans att bo här vi  med :)

Hon är vår lilla bebis och är trygg och gosig som bara den.

Essi är vårt bästa köp någonsin <3

Puss   

Efter en riktigt långresa, över hundra mil fram och tillbaka på två dagar, så är vi äntligen hemma igen. Det kändes så konstigt att komma hem och helt plötsligt vara fem i familjen...

Ja, ni som följt med ett tag vet ju vad det handlar om och för er som kanske är helt nya här är det inte något så exklusivt som att adoptera en bebis... eller, jag kanske lite... Nej, vi har nu varit och hämtat hem vår hett efterlängtade kissekatt. Det blev en riktigt härlig dag och vi börjar finna oss tillrätta nu.

Dagen började med att vi käkade en fantastisk hotellfrukost. Efter en hel massa bacon, ägg, melon och annat gott checkade vi ut och åkte till fodervärden där kattungarna huserat. Vår Essi var den sista att hämtas.

Fodervärden var så gullig och vi fick fika, pratade om mat, kattsand, vi fick en massa papper, vaccinationsintyg och annat och hon berättade även att det inte är ovanligt att katter kan matvägra, bajsa på golvet och en massa annat när de precis separeras från sin mamma och sina syskon och hamnar i en helt ny miljö. Resan hem skulle ju bli lång och vi var beredda på det värsta men förrutom ett litet missöde precis i början så var det ganska ok. Hon var ju självklart rädd och nervös och det dröjde inte länge förrän hon bajsade i kattburen. Men vi hade varit förutseende och lagt in en gammal handduk så det var bara att hysta den i första bästa papperskorg vi hittade längst vägen. Resten av resan var det en del pip och jamande men då stack jag in handen och så kelade vi lite tills hon blev lugn och sedan somnade hon... vaknade och pep, kelades lite och somnade och så höll vi på. När vi väl kom hem stängde jag in mig med henne i badrummet, släppte ut henne ur buren och passade på att tvätta av henne lite, därefter visade jag kattlådan. Det var inga problem alls och hon fann sig snart till rätta. När jag hällde upp maten hann jag inte ens sätta ner den på golvet innan hon började sätta i sig och att göra i lådan var inga problem över huvud taget. Det känns som om hon varit hos oss alltid... Det är så härligt att ha ett litet djur i huset och speciellt ett djur med en sådan härlig personlighet. Hon är verkligen egensinnig, busig till tusen och otroligt social, hon vill absolut vara där vi är. Hon är ganska djärv och gillar tydligen ost... NEJ, jag har absolut inte gett henne ost men jag gav killarna varsin ostmacka och det räkte för att hon skulle försöka slicka fingrarna av mig :)

Hon är fortfarande lite klumpig vid bus och lek men samtidigt väldigt försiktig när hon skulle gå ner för trappan. Jag tvivlar inte en sekund på att vi gjorde rätt som tog henne och det ska bli en stor glädje att få ha henne i våra liv. Så om ni ursäktar... men nu ska jag gå upp till mina trollungar... alla tre... och busa lite innan de ska gå och lägga sig.

Puss   

Visst är det skönt att ta helg.

Visst är det härligt att veta att man har två dagars ledighet framför sig.

Jag måste nog säga att även om jag står utan jobb för tillfället (förutom mina starta-eget-planer då, som är högst aktiva) så tycker jag också att helgen är helhärlig.

Det är en speciell känsla av att veta att man har ett par dagar lediga med familjen och att det inte finns några direkta måsten, inte utan att man valt dessa måsten själv.

Samtidigt kan helgen vara ganska traumatisk för andra.

Det finns personer, jo helt sant, som känner ångest inför helgen. De ser helgen som en tid då man ska göra allt det där som man inte hann under veckan. Man ska hinna tvätta alla tvätthögar som bara vuxit sig större under veckan, man ska hinna handla och komplettera det som inte hanns med på vardagarna. det måste också dammtorkas, dammsugas, putsas, fejas, lakanen ska bytas, ungarna ska badas, man ska hinna med att laga gourmetmiddag och underhålla gäster. Trädgården ska ha sitt och helst ska man hinna baka och gå och träna också...

Det är faktiskt, helt ärligt, vissa som känner det så.

Själv begriper jag inte varför man sätter upp så många måsten för sig själv.

Vem bryr sig om det finns lite dammråttor i hörnet?

Vem tänker på att du har glömt att byta lakan?

Är det verkligen viktigt att baka sju sorters kakor?

Och vem i hela fridens namn orkar tänka på gourmemiddag såvidare man inte bestämt sig för att äta ute?

Nej, passa på att njuta lite av livet istället för att sätta upp löjliga och omöjliga måsten för dig själv. Så småningom blir det nog tid över för alla måsten men vägen dit blir så mycket roligare och mer avslappnad om man gör om alla måsten till borden i stället. Samvetet får sig inte en lika hård törn och du värdesätter mer när du väl utför en punkt på listan. Idag är det fredag, jag utmanar dig att bara ta det lugnt och göra ingenting idag :)

Du är värd det.

Puss   

Ja, så är det. Idag är nästan en helt vanlig dag, men bara nästan.

Mina små troll  är aldeles uppspelta, går och sjunger och nynnar för sig själva. Vi har handlat det sista och har vi glömt något så får vi lösa det lite senare. Nintendo dsén ligger på laddning och så gör även den bärbara dvd´n. Vi har ännu inte packat men det skall göras innan vi går och lägger oss och även filmer och spel skall väljas och stoppas ner innan det är dags att sova... om vi kommer kunna sova...

Idag är sista dagen i vårt hus som en familj med fyra tvåbeningar.

I morgon startar vår resa efter lunch, den resan som skall ta oss till huvudstaden för att hämta vår mest efterlängtade nya familjemedlem. Det har varit många turer och visst har det varit en del sorger och bedrövelser men Gud verkar på de mest mystiska vis sägs det ju och i morgon är dagen då vi börjar en helt ny resa i våra liv, resan mot att bli kattägare. Under morgondagen kommer jag och trollungarna resa till storstan för att där hämta upp trollpappan som lämpligt nog redan befinner sig där uppe för konferens och kick-off. Vi ansluter med bil i morgon och morgondagens kväll kommer tillbringas på hotell. När lördagen randas ska vi äntligen, äntligen få träffa vår lilla kissemissunge och så ska hon äntligen få följa med oss hem.

Mina små troll har längtat sig fördärvade, ja, jag och trollpappan också faktiskt. Och snart är dagen här, den dagen då vi ska bli fyra tvåbeningar och en fyrbening i huset... Vi längtar...

Just nu väntar jag samtal från uppfödaren så vi kan styra upp de sista detaljerna men hittills har allt flutit på fint. Nu hoppas vi på hyfsat väder så att det går smidigt att ta sig upp och sedan ner igen men kör man bara försiktigt och efter vädret så är det nog lugnt...

På ovanvåningen sitter de små trollungarna och tittar på tv, till och från undslipper ett "bara en dag kvar, bara en dag kvar" deras små läppar och jag vet att de kommer bli de bästa av små hussar.

Idag är nästan en helt vanlig dag, men bara nästan... därför för vår del är det en helt magisk dag som innebär att vi snart snart får hålla, pussa och kela med vår lilla nya familjemedlem: vår Essi.

Puss   

Där har ni svaret på vad som gör en lycklig familj.

Nej nej, glöm allt ni hört om kravlös kärlek och respekt för varandra, även om detta finns i familjen så överlever inte familjen utan en frisk moder och lite planering. Jag ska förklara vad jag menar.

Idag var det nämligen högst nära att jag begärde och krävde in skilsmässa från min familj. Jag tycker nämligen att det är lika förundrande varje gång jag (läs MODERN) blir sjuk och hela familjen verkar haverera.

Jag är nu nämligen sjuk: Ja, ni som hängt med ett tag vet ju att det är små bin i mina hålor som spökar men dem ska vi inte tala om nu, vi ska bara konstatera faktum att jag är sjuk. TROTS att jag är sjuk förser jag min familj med lagad mat på bordet, plockar in och ut ur diskmaskinen samt kör en tvätt eller två... för det vet ju alla att disk och tvätt är inget som gör sig självt liksom...

I morse konstaterade mitt äldsta troll att han skulle på utflykt IDAG. Jo, han hade nog nämt det vid tillfälle men jag är sjuk och när bin tar över mina hålor så flyger de gärna iväg med olika fakta och information och jag vet inte riktigt vart alla de där sakerna tar vägen. Jag tycker ju dessutom att det borde vara fler än jag som noterar olika saker och skriver upp dem, men så är tydligen inte fallet. Således fanns det bara en sak att göra i morse inför dessa nya uppgifter...

Var det någon som sade, tala med hans far???

Jo, se det hade varit en trevlig sak att göra men det fungerar inte riktigt så i vår familj, nej fadern hade i sådana fall beställt en hämtpizza för utkörning till utflyktsmålet lagom vid lunchtid och det kändes kanske lite i onödigaste laget. Alltså var det bara att snällt pallra sig upp och ställa sig vid spisen och brassa krabbelurer. Att trollet dessutom skulle ha hjälm och pulka resulterade i en tripp ut i förrådet också för att genomsöka diverse kartonger för att tillslut hitta hjälm och stjärtlapp i alla fall. Fadern såg till att de små trollungarna fick i sig frukost och packade ner övriga kläder och annat i sina väskor i alla fall och sedan körde han dem till dagis respektive skola.

Kvar står jag i dörröppningen, vinkar hejdå medan kallsvetten pärlar fram och jag riktigt känner hur det trycker över bihålorna och jag börjar skaka i kroppen.

Nu kommer jag således till min poäng.

Hur kommer det sig att en familj ofta, inte alltid, men ofta står och faller med en sjuk mamma?! Jag kan ärligt säga att jag inte vet vad maken hade gjort om han varit ensam hemma med dessa fakta framför sig? Jag kan inte säga att han inte hade löst det men samtidigt är jag tveksam till om han faktiskt hade gjort det. Hur kommer det sig att det allt som oftast är mödrar, kvinnor, som lägger upp planerna, middagar, fixar utflyktsmaten, kommer ihåg gympapåsen och så vidare? Hur är det möjligt att det alltid finns nya toarullar i badrummet, klipptid i kalendern och presenter till det där kalaset? Jag undrar och fundrar, hur kommer det sig att det är så? Och självklart blir förljdfrågan är det bara vår familj eller finns det fler???

Jag bara filozopherar lite kring ämnet och slänger ut frågan i cyberrymden...

Puss   

Ja, nu är jag lite arg i kanten faktiskt.

Jag fick en tid till läkaren men tyvärr ansåg hon att jag ännu var för frisk för att få medicin.

Det är ju det här med mina bihålor, de krånglar lite till och från.

I de flesta fall har jag inget större problem med detta. Jag blir förkyld, känner lite tryck över mina biiga hålor och då kör jag på med självmedicinering, Nasonex och Rinhexin, morgon och kväll. Det brukar ta ett par dagar sedan är det väck och jag är pigg och frisk och alla är glada.

Nu är jag ju då mindre glad idag. Jag har nu självmedicinerat mig sedan i fredags i princip men denna gången har jag även fått feber, trycket över de biiga hålorna har varit ganska illa, jag blöder varje gång jag snyter mig, jag går omkring konstant och känner det som om jag håller på att drunkna och det har liksom inte velat ge med sig.

Sist det blev så här lyssnade jag INTE på min kropp vilket resulterade i kollaps på akuten och inläggning i 4 dagar med megapenicillindroppet ALLAN, tackar som frågar.

Jag vill ju verkligen inte hamna där igen så jag gick till läkaren idag och tänkte att jag ville ha lite penicillin så att jag blir frisk fort... Jag är nu den personen som verkligen INTE frågar efter medicin om jag inte måste... men det hör inte till saken.

Till saken hör istället att min läkare tittar mig i öronen... jo då, det såg fint ut... halsen... jo, ja den var kanske inte lika fin, lite irriterad men inte så faligt... och så kommer vi således till bihålorna. Jo, där var rött, svullet och mycket irriterat "men jag ser inget var... ännu, tack och hej" var läkarens budskap.

Jag är således för frisk för medicin... för tillfället. Har det inte gett med sig om en fyra fem dagar var jag välkommen tillbaka.

Mitt problem med det här är att jag har inte möjlighet att komma tillbaka om fyra fem dagar. Om fyra dagar ska jag köra till vår huvudstad, ensam, med mina två barn för att hämta hem en ny familjemedlem som vi väntat på i flera månader. Om fem dagar är det helg och sedan när har vårdcentralen öppet på helgen??? Inte min vårdcentral.

Jag måste alltså bli riktigt sjuk för att jag ska kunna få medicin och bli frisk?!

Hur sjuk är inte den tanken?!

Men jag borde inte bli förvånad, läkaren jag hade idag är samma läkare som ingorerade mig förra gången och som då resulterade i en sjukhusinläggning...

Jag blir bara så trött...

Puss   

Pust och puh...

Idag har varit en helt ok dag faktiskt. Det är inte klokt så mycket piggare och gladare med lite smärtstillande i kroppen... Men tro inte att bihåleinflammationen är borta, nej då. Feber på närmare 39 grader i morse och lagom pigg var jag då. Men som sagt, med lite smärtstillande, nässpray och rinhexin blir livet mycket roligare...

Så jag åkte och handlade, kom hem och plockade undan lite och började förbereda lite i alla fall.

Klockan 13 kom tjejerna och sedan satt vi och bubblade och uppdaterade oss på vad som hänt i våra liv innan det var dags att byta böcker...

Jag kanske ska förtydliga för er som inte känner till bokbytarklubben.

Vi är ett gäng tjejer/kvinnor, ungefär 7-8 stycken, som träffas varannan var tredje månad för att fika umgås och byta böcker. Vi har med oss ett gäng pocketböcker som vi läst, lägger ut dem på ett bord och sedan skriver vi lappar från 1-7 (just nu är vi sju stycken, en vakant plats) så vi vet i vilken ordning vi ska välja. Vi berättar sedan lite om den av böckerna vi läst som var favoriten och sedan är det bara att välja. Man går hem med lika många böcker som man kom med och sedan är det bara att läsa, läsa till nästa gång.

Ibland blir det dock så att endel tar med sig fler böcker än de går hem med så jag har haft en hel del böcker här som ingen velat kännas vid så idag hade jag med mig 10 böcker men tog bara två. Vi har också börjat rensa ut lite av de böcker som de flesta av oss läst... Men det är så roligt och ett billigt sätt att få läsa en massa bra och nya böcker...

Idag fick jag med mig dessa två:

Så nu ser jag fram mot en hel del rolig och spännande läsning. Självklart kan jag komma med en liten reccension senare om så önskas.

Nu tänker jag snart gå och lägga mig. I morgon hägrar ett besök hos tant doktor så att jag blir av med min dumma bihåleinflammation och så ska även ett akutmöte tillsammans med Röda Korset avklaras.

Så god natt mina vänner och dröm vackra drömmar.

Puss