Jag är trött, trött, trött...

Det är inte så konstigt igentligen då jag är sjuk... Faktiskt...

Det är några dumma bin som har satt sig att surra i mina hålor... bihåleproblem med andra ord.

Jag får det ibland och för det mesta brukar det inte vara några problem, jag tar lite nässpray och ett par tabletter men denna gången verkar det inte hjälpa... Det ÄR faktiskt synd om mig...

Jag hade förhoppningen att det skulle vara tämligen lugnt, jag behövde bara vila... hade ju ingen feber... och här kommer en ganska dålig inställning in... Jag känner mig inte varm alltså har jag ingen feber... Jag kan bara meddela att den tanken inte stämmer för hur mycket jag än fryser (även om jag är tämligen varm nu) så har jag ändå feber. Kalla fakta när man kollar efter på termometern... Skulle jag kanske gjort från början?!

Jaja, jag går och lägger mig nu.

Jag har saker att göra i morgon.

Och då ska jag vara frisk.

Puss och godnatt...

Puss   

Idag har jag handlat lite...

Jag var inne i en sådan där prylaffär som jag absolut inte ska gå in i, för jag kan inte gå ut ur den utan att köpa en massa... men denna gången lyckades jag gå ut ur butiken med endast två varor. Den ena var en magnetklämma som man sätter på kylskåpsdörren och med miniräknare...

Den var faktiskt till min make...

Det andra var....

Ja, jag vet inte vad jag ska säga...

Jag köpte ett miniostron.

Fattar ni???

Nej, det var knappt att jag gjorde heller men jag försöker...

Det var ett litet litet ostron och innuti låg en liten liten pärla. Det utannonserades som en lyckopärla och den kostade inte över femtilappen men jag tyckte den var lite kul, den var lite läskig och jag ville testa...

Jag är ju som en fyraåring där...

måste...

TESTA...

Sagt och gjort, jag köpte den lilla paketen och tog hem den och öppnade den tillsammans med min yngste son. Det VAR verkligen som ett litet miniostron marinerat i destillerat vatten och alkohol, och det var bara att böja och bända innan jag fick upp den. Innuti låg en pärla, faktiskt ganska fin och man kunde tyda pärlans betydelse på färgen. Min pärla skulle stå för rikedom.

Så nu sitter jag här...

Och väntar...

På lottodragningen...

Och min miljonvinst...

För en fejkpärla sa ju det...

Och om inget händer på lotto i morgon...

Kan jag reklamera min pärla då???

Eller ska jag köpa en till och hoppas på bättre tur nästa gång?

Puss   

Jag såg nyss ett inlägg på rampljuset.

Texten löd "Viktblogg - Idag är jag stark".

Jag kan bara konstatera att, det är inte jag...

Jag åt precis en skumtomte   

Puss   

Jo, men god afton mina vänner.

Väcker rubriken nyfikenhet?!

Nja, nu är det ju så att jag inte har fiskat efter kändisskap direkt men visst har jag nu fått mina berömda femton minuter i rampljuset och detta inte mindre än två gånger på en vecka... Det finns KÄNDISAR som inte fixar det   .

Nu är det ju så att det mesta låter bättre än vad det är och så är det även i mitt fall. Det började faktiskt redan när vi köpte tomten vi nu byggt vårt fina hus på och fick reda på att tomten sanerats av kommunen. Varför då, blev ju den följande frågan och sedan dess har jag varit lite nyfiken på tomtens historia och jag har försökt luska lite utan att komma någon vart. Jag kontaktade då vår lokala tidning och bad om hjälp eftersom jag vet att de haft en artikelserie om olika adresser i staden. Förfrågan resulterade i ett mittenreportage i tidningen med inte bara uppgifter om tomtens tidigare historia utan även lite om mig, med bilder på mig och huset, och om mitt nystartade företag.

Mycket roligt... på båda fronterna.

Dessutom fann jag en efterlysning förra veckan att lokalradion sökte folk till ett debattprogram. Jag tyckte att det hela lät mycket intressant och efter lite tips och frågor så mailade radiovärden till mig och vi språkade lite kring detta vilket väckte mitt intresse ännu mer. Jag fick frågan om jag ville ställa upp och visst ville jag det...

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag tänker och tycker i många olika frågor eller hur   . Således har jag i dag varit med i lokalradion, i något som kallas Relationspanelen, och tillsammans med två andra härliga tjejer (och en lika go programledare) diskuterat ekonomi i relationer. Och här måste jag säga att det var riktigt roligt och vilka härliga, trevliga och smarta tjejer jag fått vara med. Fast jag får nog tillstå att bland det trevligaste var nog lunchen efteråt som inmundigades tillsammans med en av de andra tjejerna i panelen på närbelägen restaurang. Jag ser verkligen fram mot att, förhoppningsvis, få möjligheten att göra detta varannan onsdag, som är tiden då Relationspanelen sänds. Och jag ser VERKLIGEN fram mot att få tillbringa mer tid tillsammans med dessa underbara tjejer som utgör stommen i panelen.

Idag är en sådan dag då jag bara mår så bra och det känns som om jag skulle behöva skrapa en lott... och vem vet, det kanske jag gör också...

Puss   

Hos Missvivi läste jag ett så oerhört och gripande inlägg. Det baserades på en artikel, läs HÄR, och handlade om en svensk tjej som träffat sitt livs kärlek från Singapore via nätet och efter två års nätdejtande fick de i julas äntligen träffas för första gången i verkliga livet, då hon besökte honom i hans hemland.

Det är tydligen många som är skeptiska och vill att historien tar slut här och nu, människor som skyller på att de är så unga, att det är för långt emellan, att kulturerna ska krocka med varandra... Jag vet inte riktigt jag. Personligen är jag realist och kan kanske förstå sådana tankegångar men sedan är jag ju även en obotlig romantiker och jag älskar sådana här sagor och vill så gärna att de ska ha ett lyckligt slut.

Och vad är det egentligen som säger att olyckskorparna har rätt?

Det finns gott om kärlekshistorier hämtade ur verkliga livet som visar att möjligheten för evig lycka faktiskt finns, att den sanna käreken överlever mot alla odds. Varför skulle inte detta unga och vackra paret lyckas i sin strävan att få dela liv tillsammans?

På kort tid har deras video blivit en av de mest sedda på youtube och det är inte annat än att man (läs jag) blir tårögd. Nu väntar han otåligt på att kunna samla ihop så mycket pengar så att han kan åka och besöka henne här i Sverige... Ja se, DET är en välgärning jag hade kunnat skänka ett bidrag till :)

Säg mig ärligt, smälter inte du av att se detta?

Vad tror du om nätromanser?

Ja, jag kan inte annat än att önska detta vackra par ett stort lycka till av hela mitt hjärta.

Puss   

Hejsan alla glada människor :D

Idag kommer jag med stora nyheter.

Det är bokat en bloggträff på Lögnäs gård i Halland den 26-27 maj. Den ytterst coola bloggerskan som håller i detta är Missvivi, ni kan läsa mer HÄR.

Det är dock ytterst viktigt att de som verkligen är intresserade anmäler sig så snart som möjligt och det gör man självklart hos Missvivi eller så kan man även anmäla sig här hos mig.

Jag vet ju att det finns en hel del av mina bloggvänner som JAG skulle vilja träffa i verkliga livet, hur många av er skulle vilja träffa mig? Hur många vet egentligen ens vem jag är ;P

All info om priser, tider och annat ligger på länken hos Missvivi, är det någon som undrar över något speciellt så kan ni även fråga mig så återkommer jag med ett svar så snart jag kan.

Så, hur många blir vi då???

Det är svårt att svara på men det är en hel del som anmält intresse men som alla vet är steget från intresse till att verkligen göra det ganska långt ibland. Det är dock 25 platser bokade till oss och jag hade hoppats att någon av MINA goa bloggare hade haft möjligheten att komma, så vi hade haft möjligheten att lära känna varandra bättre. Lite lantluft, lite vin och god mat bäddar ju för en total succé kan man väl säga.

Så vad väntar ni på???

Sätt igång och anmäl er;)

Puss   

Jaha, då kom den så... vintern.

I helgen har stora vita flingor dalat mot marken. De har fått stanna kvar också, de har inte bara smält bort och blivit blask utan marken har under helgen blivit vitare och vitare... Lite rasistiskt om man ska tänka så men samtidigt kalla fakta. Det är många som längtat så efter detta och Grattis till er, nu är den här... vintern, snön och med den kommer halka, kyla och blask som sig bör en svensk vinter.

Jag är ingen direkt fan av vinter. Jag tycker inte om kyla, isande vindar och det där vita som trillar från himlen då och då. Jag är absolut inte personen som betalar för en skidresa. Jag följer gärna med om det är gratis och jag är en j-vel på att sitta framför brasan och köra lite After Ski men snö är inte mitt element.

För barnens skull är det ju kul och det som kommit nu kan väl ligga kvar tills efter sportlovet men sedan vill jag ha värme, sol och grönskande knoppar och blad.

Jag åker på solsemester, njuter av ljuset, ljumma vindar och jag älskar värme.

Jag brukar säga, till hälften på skoj med en underton av allvar, att jag ska kremeras när jag dör... och jag behöver inte vara riktigt helt död när de slänger in mig i ugnen ;P

Av den anledningen tänker jag nu sätta mig i soffan och mysa, vira in mig i min pälskling (pälsig pläd) och tända en brasa och förtränga att jag under sena eftermiddagen måste ge mig av, ut i kylan, för att hämta upp och betala diverse loppisfynd...

Puss   

Jo så kan det vara ibland...

För att göra en lång historia längre...

Akt 1.

I somras var jag med mammsen på Apoteket "gröna skylten", ja systembolaget för dem som inte visste det. Mamma gick först betalade och sedan var det min tur. Tjejen tittar på mig och ber om min legitimation. Jag tittar på henne som om hon var från en närbesläktad planet (dock inte min planet) och får inte fram ett ord... Tjejen tittar på mig och säger med lite myndighet i rösten att man minsann ska visa leg FRIVILLIGT om man är under 25 år... Fortfarande är jag inte riktigt säker på att vi tillhör samma planet, nej inte ens samma ras faktiskt, utan jag undrar om hon driver med mig. Nej, det gjorde hon inte utan hon ville se min legitimation... Jag, 38 år gammal och tvåbarnsmor fnissar lite och halar fram körkortet... Vet du, säger jag till kassörskan, du har precis gjort hela mig helg :)

Det var slutet på den historien och jag hade sålunda inte sagt så mycket mer om detta OM det inte hade varit för att:

Akt 2.

utspelar sig ungefär 3 månader senare. Jag är återigen på apoteket gröna skylten, dock i en annan stad, för att införskaffa mig lite sanningsvatten av den röda sorten. Ställer mig i kassan, det bli min tur och här ler en ung kille sitt bredaste leende och ber mig om legitimation. Jo, fnissar lite gör jag och räcker lydigt över körkortet. Inget mer, tack och adjö. Slut på akt 2.

Akt 3.

Utspelar sig på samma ställe som Akt 2 och återigen inhandlar jag det livsnödvändiga röda guldet (och nej jag är inte alkis jag vill bara inte leva utan ett glas rött då och då). Denna gången är det en äldre kvinna som sitter i kassan och vi samspråkar några sekunder om vädret innan jagstoppar mitt betalkort i läsaren... Hon tittar på mig och säger, "ja och så legitimationen också tack". Här blir jag nu förvirrad och undrar om den verkligen behövs då jag har chip på mitt kort och således använder mig av koden. "Nej" svarar hon, för betalkortet behövdes inget leg men för att hon skulle släppa varorna till mig behövdes det... Tja, det var ju bara att slänga fram det väl använda körkortet igen då, buga och tacka, ta påsen och gå. Slut på Akt 3.

Nu kommer vi således till dagens datum och här utspelar sig självklart

Akt 4.

I samma stad som akt 2 och 3 visserligen men på ett helt annat systembolag. Den allra bästa av filoZophier travar omkring och botaniserar bland varorna. Både en, två och tre flaskor slinker ner i korgen. Efter att ha konstaterat att jag nog är klar ställer jag mig, som den otroligt väldresserade Svensk jag är, i kön och väntar på min tur. Kommer fram i kassan och där sitter en tjej i min egen ålder. Hejsan och tjena, blaskigt väder vi har i dag och så vidare. Hon tittar på mig och säger sedan de förlösande orden "Jag hoppas du har legitimationen med dig". Här blir jag nu lite frustrerad. Jag tittar på henne och frågar om de har någon kampanj nu som säger att man ska ta leg på allt och alla som handlar hos dem? Hon tittar oförstående på mig och svarar att nej, det har man inte men vet inte jag att man alltid ska visa leg om man är under 25 år?!

Tja, bara att hala fram körkortet igen och se glad ut, vad annars.

Men här kommer då mina tankar kring detta.

SER jag verkligen så mycket yngre ut än vad jag är?

HAR de en hemlig kampanj där de till och med frågar Oscar 68 år efter leg?

Vill de kanske göra världen lite GLADARE genom att be, dem som ser ut att behöva lite uppmuntran, om legitimation?

Är det kanske en SAMMANSVÄRJNING för att driva mig mot ålderskrisens rand?

ÄR det kanske så att mina 28 år i sinnet har spridit sig till MER än bara mitt sinne?

Ja, jag vet inte svaret men kan konstatera att jag har två vägar att gå nästa gång jag går till apoteket gröna skylten. Antingen kan jag frivilligt hala fram mitt körkort och te mig som en desperat tvåbarnsmorsa som suktar efter lite ungdomsstatus eller så kan jag vid deras legitimationsförfrågan nästa gång svara med ett rungande "Hell Nope"!

Ha en trevlig fredagkväll mina vänner, det tänker jag ha.

Puss