Ja, då lämnar jag över ordet till mitt alterego igen, The Bitch och det som skall avhandlas idag är företagande och ekonomisk vinning. Låter inte det spännande så säg...

Vi kan ju börja med att kallt konstatera att man startar ett företag för att man har en idé, en tanke som man vill omsätta i praktiken och förhoppningsvis kunna tjäna pengar på den.

Så långt är väl alla med hoppas jag.

Sedan kan det kanske vara en fördel om idén eller tanken man har, dessutom är rolig eller något man har intresse av, kan jag ha rätt i den tanken också?!

OM det sedan skull avara så att ens idé eller tanke skulle kunna hjälpa andra människor i deras vardag, ja då är väl halva slaget vunnet, skulle inte det vara toppen om det vore så???

Av den anledningen undrar jag då varför i hel-te det finns så många skitföretag som bara jobbar på att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt på andras bekostnad och hur kan dessa företag tillåtas fortsätta med sitt förb-ade rövarspel?! DEN frågan vill jag gärna ha svar på.

Anledningen till att jag undrar är till att börja med för att jag är bosatt i Hallands län, ett län där assistansbolag efter assistansbolag har kommits på med att fuffla, fiffla och båga tills de blir blå i ansiktet för att kunna lyfta pengar till sina ägare... pengar som borde varit självskrivna för brukare och personal, de som verkligen behöver pengarna. I Halland har det uppdagats det ena fusket efter det andra med assistanspengar och lik förbaskat får denna verksamhet fortgå utan större insyn eller kontroll från myndigheternas sida.

Samma sak med alla dessa kompletterande aktörerna till Arbetsförmedlingen. Det ska bufflas och bågas så att ägarna av dessa företag kan dra sig tillbaka vid 45 års ålder och bara njuta av räntepengarna på den intjänade kapitalvinsten...

Jag säger inte att det är fel att tjäna pengar, självklart inte, men jag säger att det är FEL FEL FEL att tjäna storkovan på andras bekostnad... det är DET jag säger.

Som exempel kan jag nämna företag som betalar sina anställda minimilön (inte ens ingångslön) och skyller på att företaget går dåligt när det egentligen är lögn och nyckeltalen visar på vinst. Men visst, det var ju det där att FÖRVÄNTA sig en vinst på 100 miljoner och sedan bara få en vinst på 75 miljoner... då har man ju i realiteten BACKAT med 25 miljoner... Jag får inte ihop den ekvationen, får ni???

Och kom nu inte och säg att eftersom man BERÄKNAT med 100 miljoner så blir det faktiskt en vins för det funkar inte så i verkliga livet så varför skulle det göras undantag i affärslivet. Jag kan väl inte BERÄKNA med pengar jag faktiskt inte vet om jag får in eller inte?!

Men det är ju bara MIN åsikt.

En PUSS     bjuder jag på...

Jag har faktiskt budgeterat med den ni ;)

Jo tack, helgen var bara bra tackar som frågar.

Ja, jag vet att ni inte riktigt frågat men jag tänker att OM ni hade frågat så är det ju artigast att svara eller hur?!

Det har varit en bra helg även om den varit fylld med aktiviteter.

Aktiviteter är bra, jag säger inget om det men när varje helg har innefattat en massa aktiviteter den senaste månaden så blir man lätt lite trött.

Nej, nej, det har inte varit fel på sällskapet, maten eller aktiviteterna men jag får lätt känslan av att det blir lite mycket av det goda under en period nu. Det har varit något inplanerat i kalendern hela tiden.

Så jag har enväldigt beslutat att det nästa helg INTE kommer att träffas folk, bjudas på middagar, fika och socialisera sig med allsköns vänner, familj och bekanta... 

Nej nästa helg ska tillbringas tillsammans med INGEN och det ska åstadkommas INGET. Det ska bli en helg full av mys, tända brasor, bokläsning och annat härligt utan måsten och borden.

På min höjd kan jag tänka ett biobesök tillsammans med barnen nästa helg...

Och så måste vi till tippen....

Och då kan vi lika gärna hämta dörren nere hos mammsen och pappsen så de får den slängd...

Och så kan jag och mammsen passa på att åka till Höganäs-outleten så jag kan köpa mina skålar...

Och så kan vi ju hämta vindskivan som pappa beställt eftersom vi ändå har släp...

Och när vi ändå har släp kanske vi skulle passa på att åka till det stora blågula möbevaruhuset och köpa den nya sängen till stora trollungen...

Och så kan vi lika gärna...

Tja, det var ett bra försök, eller hur?!

Puss   

Det är rena rama svullarhelgen här hemma denna helgen. Gäster i går och gäster idag gör att det blir mycket god mat och dryck under helgen som vi kanske inte riktigt skulle ha svullat i oss o vanliga fall. På gästernas begäran i går blev det pizza och idag skall stek med potatis och sås tillagas enligt alla konstens regler. Det är väl kanske inte så farligt om det inte hade varit för att det är invägning på måndag igen.

SUCK!

Men  jag tänker faktiskt inte ha dåligt samvete även om jag skulle gått upp något kilo.

Det är ju så, enligt min mening, att man inte kan leva slaviskt och passa på allt man äter hela tiden. Ibland måste man få unna sig lite godsaker även om det skulle resultera i ökad vikt.

Jag tror själv inte att jag skulle orka att bara leva strikt enligt diet och inte kunna sväva ut lite då och då.

Sedan behöver man kanske inte göra som jag gör och sväva ut till både höger och vänster och upp och ner utan man kanske skulle försöka lägga lite band på sig och nöja sig med lite av det ena ELLER det andra...

Men det är lätt att vara efterklok...

Tja jag är ju inte ens efterklok, jag är bara  inte klok alls denna helgen...

Men det får så vara, jag tänker njuta av min helg.

Jag tänker suga på varenda karamell (om det blir sådana), jag tänker tugga varenda tugga av steken och jag njöt av varje bit av pizzan igår. Jag kommer inte att snåla på vinet ikväll och jag tänker inte låta vågen ge mig dåligt samvete i morgon. Ikväll tänker jag njuta och i morgon tänker jag ta en lång lång promenad i den friska luften och känna att jag lever och mår gott trots en helg med lite mycket godsaker.

Iblan, men bara ibland, förtjänar man faktiskt det bästa. Och denna helgen är en sådan helg.

Ha en riktigt god helg ni med mina vänner.

Puss   

Kunde inte låta bli men detta är nog ganska mycket jag...

VÄLDIGT mycket jag...

Yepp, positiva klubben, det gäller att starta dagen på ett bra sätt <3

Puss   

Lycka är att gå in på bloggen och se att man har tre nya kommentarer.

Större lycka är när man inser att det är från en och samma person som man verkligen gillar.

Största lyckan är när alla tre kommentarerna innehåller pepping, coaching och positivitet i massor.

TACK fantastiska Amazing M för ditt tålamod och för att du förgyller tillvaron för mig, ser fram mot att någn dag få träffa dig IRL ;)

Puss   

Idag ska vi diskutera det otroligt intressanta ämnet -Att ta tag i sitt liv-, visst låter det spännande...

Nej, så alvarligt menat är det kanske inte men det är ändå viktigt tycker jag.

Det är viktigt att veta att du och endast du är chefen och bossen i ditt eget liv. Det innebär att du kan åtnjuta alla de fördelar detta innebär men även de skyldigheter som medföljer detta ansvar.

Själv har jag en punkt i mitt liv som jag jobbat oerhört mycket med bitvis och det är min vikt.

Jag har verkligen och då menar jag VERKLIGEN pendlat upp och ner i vikt i hela mitt liv och orsakerna har varit lika många som bantningskurerna, det har varit allt ifrån godis och graviditeter till svältkurer och popcorndieten.

Jag vill poängtera att jag anser mig själv vara en relativt intelligent kvinna och innerst inne VET jag att det är universaldieten som gäller för en hälsosam livsstil, alltså du äter nyttigare, mindre och motionerar mer.

VARFÖR ska det då vara så svårt att hålla sig till detta?

De senaste 4 åren har jag varit överviktig och jag har kämpat mycket för att inte öka allt för mycket men ändå har jag gått upp över 20 kilo och kom till den perioden i mitt liv i somras, när jag tröttnade på mig själv.

Jag fyller jämnt nästa år och jag vill verkligen inte ha en 20-kilos övervikt på mitt kalas.

Sagt och gjort, för tredje gången har jag nu skrivit in mig på viktväktarna då jag anser att det är de som kommer närmast universaldieten. Den stora skillnaden, från de andra gångerna jag gått med där, är att jag denna gången bestämt mig för att lyckas. Det handlar egentligen bara att ta tag i sitt liv, i sin motivation och göra som NIKE säger i sin reklam - Just do it-

Så nu sitter jag här och har kommit en fjärdedel på vägen och är mycket stolt över mig själv. Denna gången har jag också bestämt mig för att ändra mitt sätt att tänka. Jag ska inte tänka som jag gjort innan, att när bantningen är över kan jag äta igen, utan jag ska tänka långsiktig hållbarhet. Jag ska denna gången följa programmet fullt ut med jämnviktskurs och allt och jag ska inte fuska.

Målet är att jag, på min födelsedag nästa år, ska kunna klämma mig in i en liten snygg cocktailklänning i storlek 38. Blir det tufft? JA. Är det en lång väg att gå? JA. Ska jag fixa det denna gången? JA, Är motivationen på topp? HELL YES!

Nu är det dags att ta tag i sitt liv och göra det till vad jag vill att det ska vara. Jag tar en sak i  taget och börjar med vikten... resten kommer efter det.

Vad har du som du skulle vilja eller behöva ta atg i?

Vad är det som hindrar dig?

Vilka käppar sätter du i dina egna hjul?

Vad behöver du göra för att nå dit du vill?

Jag utmanar dig - Just do it -

Puss    

Jo, jag har alltid gillat detta med postorder.

Det är så otroligt smidigt att kolla kläder på nätet eller i katalog och sedan få dem hemskickade för att testa det man ville ha, väntade och hoppades på.

Tyvärr har jag fått erfara allt för många gånger på sistone att det blir fler och fler gånger man får skicka tillbaka hela klabbet igen... för det passade inte, var fel material eller något annat tråkigt. Det hade ju inte behövt vara hela världen men när det hänt ett par gånger och man fått betala returfrakten både en och två gånger utan att man fått napp på några kläder så har i alla fall jag tröttnat.

Jag vet inte om jag är så sugen längre, på att handla på postorder...

Jag är till exempel en stor älskare av mterialet viscose, mjukt följsamt och otroligt skönt. Men när jag beställde två långklänningar till sommaren i ovan nämnda material var det inte alls vad jag föreställde mig. Stelt, prassligt och inte alls så snyggt och följsamt som jag brukar uppleva det. BESVIKEN är ett milt ord och naturligtvis returfrakt att betala. Likadant var det när jag klickade hem två par finbyxor. Paketet kom och byxorna skulle provas men det ena paret kliade som om det hade varit av ull och det andra paret satt helkostigt, löst och hängande i midjan men allt för tight över låren. Retur såklart men även här en frakt som skulle betalas.

Nu när jag är ordentlig med mat och träning och vågen stadigt pekar neråt vill man ju gärna inhandla lite nytt men jag vet ärligt inte om jag känner för det... Klicka hem nya varor som kanske kostar betydligt mer än det smakar är nog inte min grej längre, trist men sant.

Nej det får nog bli lite hederlig shopping i en riktigt butik med riktig personal och kanske en liten vän som kan hjälpa till att tala om vad som passar sig och inte. Goda råd är ju alltid välkommet.

Hur gör ni när ni shoppar?

Är postorder något ni gillar eller illar?

Jo, jag vet att det inte heter så, men älskar och hatar låter så dramatiskt att jag vill göra det lite enklare och vad är motsatsen till gillar liksom?! Alltså får det i min värld bli att man gillar något eller så gillar man det inte och då är det illa alltså illar... comprende?! Det är min blogg och jag gör som jag tycker...  

Så, gillar eller illar ni postorder?!

Handlar ni alltid i butik och i sådana fall varför?

Nej, jag får kämpa med några kilon till men sedan får det bli lite shopping... IRL, om man så säger.

Puss   

Nu är sommaren definitivt över.

Slut.

Borta.

Puts väck.

Lite som jag känner mig liksom.

Just nu tryter orken, humöret, viljan och det inre solskenet.

Anledningarna är många och egentligen inga speciella.

Jag har ofta sådana här perioder när jag liksom bara tappar sugen.

Minsta motgång blir ett stort megaproblem och minsta mothugg blir en kniv i ryggen...

Det känns i alla fall så.

Jag kan inte riktigt förklara eftersom jag inte själv vet varför jag hamnar i dessa svackor till och från.

Jag vet inte om det har med bristen på solljus och värme att göra eller om det beror på att det knakar i vissa familje- eller vänskapband. Jag vet inte om det bara beror på mig eller om det är brist på etik och moral i mitt arbetsliv som sätter dessa små jobbiga käppar i hjulen på min inställning till saker och ting.

Jo, jag har ju familjen, släkten och vännerna som lyfter mig men ibland är det tufft när det inte riktigt fungerar som man tänkt sig på den fronten och då, när jag befinner mig där jag gör just nu, blir en liten fjäder plötsligt en stor höna.

Jag får nog skärpa till mig lite, fixa lite ljusterapi så kanske piggheten och viljan kommer tillbaka.

Eller så gräver jag bara ner mig en stund och låtsas att allt är bra, tar två alvedon och ringer någon i morgon?!

Nej, det funkar nog inte...

Vad ska man göra då, när allt liksom bara flyter på utan att man riktigt orkar ta tag i det där berömda livet som ska vara så fantastiskt... Finns det något man kan göra?! Eller ska man bara flyta med?!

Nej, det är kanske inte riktigt min stil.

"Det är endst de döda fiskarna som flyter med" var det någon klok människa som sa en gång och det ligger nog mycket sanning i det.

Så det är kanske dags för mig att ta tag i livets stora krage nu och se till att simma motströms för allt vad jag orkar...

Jag ska i alla fall försöka.

Puss