Idag är den här.

Dagen som är avsedd för oss kvinnor.

Idag är internationella kvinnodagen.

Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta.

Vi lever idag i år 2012, vi kämpar för fred och rättvisa. Feminismen debatteras flitigt och debatten gällande rosa och blå band går hög i media varje år. Vi lever i en värld med rättvisor och orättvisor och vi lever i en värld där många tycker men få agerar. Jag sträcker verkligen ut hakan här och kan inte låta bli att fråga mig själv om det i dagens samhälle är nödvändigt att fira internationella kvinnodagen. Är det ens rättvist? Är det ens ok och tillåtet att fira idag?

Om det finns en kvinnodag borde det i rättvisans namn finnas en mansdag. Tilläggas bör att det faktiskt finns en mansdag. Internationella mansdagen firas i många länder den 19 november men hur många vet detta? Hur mycket hypar och uppmärksammar vi detta? Visste DU ens om att den fanns?!

Om vi ska stå på barrikaderna och kämpa för lika rättigheter ska väl ändå detta gälla både kvinnor och män?!

Idag pratas mycket om kvinnligt förtryck, kvinnomisshandel och mycket annat ur ett kvinnoperspektiv. Jag säger inte att det är fel att lyfta debatten i dessa frågor, och jag vill absolut inte ta ifrån människan rätten att ha åsikter i frågan, men jag säger att vi kanske borde nyansera dessa frågor lite.

Visst är kvinnoförtryck och kvinnomisshandel saker man ska prata om, lyfta upp till ytan och debattera och ha åsikter om, det tycker jag absolut... vad jag säger och menar är att man inte ska glömma att dessa frågor inte enbart är ensidiga. Idag misshandlas även män i sina förhållanden, även män förtrycks i olika situationer och även mannen i allmänhet får klä skott när diskriminering mot kvinnor kommer på tal.

Jag undrar varför vi alla diskuterar och debatterar ur ett kvinnligt eller manligt perspektiv?

Varför kan vi inte istället gå samman och debattera ur ett mänskligt perspektiv?

Varför kan vi inte enas om att ALL misshandel är fel?

Varför kan vi inte enas om att ALL diskriminering är fel?

Varför kan vi inte tillsammans bestämma att ALLA människor har samma värde oberoende av kön?

Det är klart att det är lättare att föra diskussionen utifrån sitt eget kön men samtidigt i diskussionen får vi inte glömma bort att vi alla också är människor. Det är klart att det ofta tippar över åt ett eller annat håll men varför hänger vi då upp oss på könet? Vi är alla födda av kvinnor och vi ska alla dö en gång, det är det enda som vi verkligen vet och kan garantera. Varför ska vi då fylla resten med våra liv med att dela upp oss i grupper och jämt och ständigt debattera och diskutera från varsin ringhörna? Varför hela tiden åberopa rättvisa eller orättvisa i könets namn?

Nej, för mina barn önskar jag en värld där alla människor är lika och har samma rättigheter, samma möjligheter och inser att vi också har samma skyldigheter. Jag önskar för mina barn, en värld där ärlighet, hög etik och moral får styra och där det anses som en självklarhet att män och kvinnor är lika i värde. Jag önskar självklart en värld i fred och frihet där människor lever i samförstånd snarare än missförstånd och mest av allt önskar jag för mina barn en värld där ALLA dagar om året är mänsklighetens dag.

Puss   

Hola amigos!

I´m baaaaack.

Efter en välbehövlig bloggpaus är jag nu tillbaka med nya ideer, nya inlägg fast samma gamla filoZophie.

Jag är uppriktigt ledsen attjag övergav er ett litet tag men ibland blir jag så vansinnigt trött på mig själv och deppar ihop lite... att jag denna gången dessutom haft en huvudvärk i flera dagar som inte velat ge med sig gör ju inte saken bättre men jag kommer ALLTID tillbaka, lite piggare, lite fräschare och mycket klokare och jag tänkte faktiskt ta upp ett jobbigt ämne idag.

Just att deppa ihop!

Jag är gift småbarnsmamma, har alltså hem, make och barn att ta hand om. Utöver detta är jag arbetssökande som ska starta eget och aktiv inom Röda Korset. Jag har föräldrar och syskon att finnas till för och jag har ett par få goda vänner och en hel drös med polare. Jag gympar två gånger i veckan och medverkar i radio varannan vecka. Utöver detta förväntas jag skriva ett blogginlägg varje dag.. nja det är kanske mest jag själv som förväntar mig det, men ändå!

Jag har med andra ord en hel del åtaganden som jag förväntas och måste sköta annars ställer jag till det för andra.

Min fråga till er är då följande: När man har allt detta, när man på ytan har det så "perfekt" har man ändå rätten att klappa ihop???

Ofta hör jag kommentarer om att den och den har det så väl förspänt och den och den har det alltid så lätt med allt och han/hon verkar inte ha ett enda bekymmer i världen. Min personliga favorit är den där när folk undrar om han/hon har några bekymmer över huvud taget han/hon har ju allt!

Jag kan bli lite trött på den tankegången hos folk eftersom jag inte tycker man kan yttra sig innan man har alla fakta på bordet. Av erfarenhet vet jag att den fina ytan ofta gömmer en hel del otrevlig skit, rent ut sagt. Det som kan se så fint och bra ut utåt sett är ofta i realiteten något helt annat.

Ett av mina favoritordspråk är det indianska "Döm aldrig en människa innan du vandrat tusen mil i hennes moccasiner". Det är något som alla människor borde leva efter, då skulle inte världen se ut som den gör idag.

Som exempel skrev jag en kommentar på min FB under melodifestivalen att krokodiltårarna trillade och katastrofen var total efter att Sean Banan åkte ut. Själfallet syftade jag på mina små troll vilket tydligt framgick under tidigare inlägg. Jag hade dock en vän som var snabb på tangenterna och tyckte att jag mer eller mindre skulle skämmas som resonerade så när det fanns så mycket annan orättvisa i världen.

Denna reaktion förvånade mig mycket.

Bara för att det finns krig, svält och orättvisor i världen gör väl inte det att mina personliga katastrofer blir mindre för mig för det?! Jag har en vännina som förlorade sin yngste son i en tragisk olycka för ett drygt år sedan, är hennes sorg mindre värd bara för att halva världen svälter... skulle inte tro det...

Om mina barn blir förtvivlade för att Sean Banan åker ut i en tävling ska jag strunta i att torka deras tårar för att det finns barn som uttnyttjas ut i krig som barnsoldater... skulle inte tro det heller...

Kan ni tänka er hur världen skulle se ut om alla resonerade på det viset?

Hur skulle världen se ut om man helt dissade andras personliga tragedier eller andras sorg och vemödor bara för att det alltid finns någon annan/så många andra som har det värre.

Nej du min kära vän, som kommenterade så otroligt klumpigt och utan att tänka sig för, tänk dig för nästa gång annars åker du ut från min vän-lista!

Nej, fundera lite över vilka bekymmer och funderingar andra människor dras med innan du dömmer eller spekulerar kring dem, då blir vi nog alla lite gladare.

Och vill du göra MIG riktigt glad jag då anmäler du dig till bloggträffen i maj.

Se mer info HÄR, kom igen, make my day ;)

Tack för att ni finns.

Puss   

Jo, så är det ju just nu.

Jag känner mig oinspirerad.

Känner inte för att blogga.

Vet inte vad jag ska blogga om.

Blllääääää, är liksom det bästa jag kommer på...

och det är illa.

Men i brist på annat så kan vi ju köra lite Tjuvlyssnat :)

Tja, det var allt jag orkade med idag... Jag hoppas snart vara på banan igen.

Puss   

Funny on a fridaynight ;P 

Puss  

 

I morgon kommer många av er sitta där vid era telefoner.

Ni kommer att ringa, ni vet det och jag vet det.

Ni kommer att mötas av upptagettoner vid ett flertal tillfällen.

Ni kommer komma fram men bli bortkopplade.

Ni kommer sitta framför era datorer, ni vet det och jag vet det.

Ni kommer logga in.

Ni kommer bli utslängda.

Ni kommer vara så irriterade och frustrerade.

En del av er kommer lyckas och få belöningen för ert slit.

En del av er kommer slita ert hår i förtvivlan över tillfället som kom och gick om intet.

Vissa av er kommer säkert skita i vilket, tough shit liksom.

Somliga kommer jubla och dansa och vilja krama hela världen.

Andra kommer bara vilja dra täcket över huvudet och dö.

Många av er kommer hata mig.

De flesta av er kommer nog hata mig.

För när ni sitter där imorgon och kämpar, sliter, ringer, messar, engagerar vänner och familj...

ja, då sitter jag och rullar tummarna, tar en vända på stan, pular lite i köket och fundera över om den enda sanna glädjen är skadeglädjen.

För jag fixade mina Madonnabiljetter för flera dagar sedan.

Jag gick ut på datorn knappade lite och vips så vart fyra av de åtråvärda biljetterna i Golden Circle, till Madonnas konsert på Ullevi den 4 juli, MINA och BARA MINA *moooaaaahahahahhahahahaha*

Så kämpa hårt i morgon och det är ok att hata mig lite...

För den 4 juli kommer jag vara där, längst fram i Golden Circle-området.

Den 4 juli kommer jag njuta lika mycket som jag gjorde sist The Queen of Pop var här.

Jag kommer vara där...

Kommer du ?!

PUSS   

Fridens liljor mina vänner...

eller inte...

Idag har jag haft huset fullt av trollungar och det har varit hur kul som helst. Både det stora trollet och det lilla trollet hade kompisar med hem idag, kompisar som var mycket nyfikna på vår lilla Essi Prinsessi. Och självklart visade hon sig från sin bästa sida. Hon var precis lagom kelig, lagom busig och lagom charmig för att ungarna skulle smälta helt och hållet så vem vet... kanske har jag redan sålt mina första kattungar... som beräknas komma... i juni...2013....

Jag sitter också och letar kattföreningar anslutna till SVERAK att gå med i eftersom jag vill ställa ut min lilla PrinsEssi så måste jag ju även hitta en riktigt bra förening också. Har ni några tips därute så är ni välkomna med förslag.. Helst ska föreningen dock ligga i anslutning till mitt län som är Halland...

Jag TROR att jag hittat en bra förening men tips och ideer är alltid välkommet.

Idag fick jag även registreringen på mitt företag och det känns otroligt konstigt att se sitt fullständiga namn följt av Verkställande Direktör...

Jag känner mig inte riktigt som en VD-pamp (eller VD-pimp som vissa faktiskt beter sig som;)). Jag står även upptagen som verksamhetsansvarig på hemsidan och jag tror att det är den titeln jag kommer använda mig av utåt sett... Det är mer jag på något sätt... jag är ingen VD...

Jag ska jobba lite på hemsidan i helgen och på måndag är målet att den ska ligga uppe.

Håll tummarna för mig.

Puss   

Idag är en riktigt härlig dag och idag är jag mycket glad.

Självklart är det alla   -ans dag och även om jag inte faller för det komersiella snacket och köper kort, prylar och blommor till höger och vänster så är det ändå en dag då jag tänker på alla personer som behöver kärlek i sitt liv.

Jag önskar således alla mina vänner och ovänner en riktigt härlig alla   -ans dag i dag. Mina vänner för att de förtjänar det och mina ovänner för att de behöver det ;) (Sno den gärna men inte utan att tala om vart den kom ifrån ;)) Själv tänker jag fira med lite god mat och kanske ett varmt bad under kvällen.

För mig är det dessutom en extra rolig dag idag.

Idag är den dagen då jag börjar planera inför den 4 juli...

Hur många av er har koll på vad som händer den 4 juli?

Förutom att det är USA´s nationaldag  så är det ju självklart årets konsert jag pratar om, Madonna på Ullevi.

Och jag har nu 4 Golden Circle-biljetter i tryggt förvar här hemma.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att maken har AmEx-kort, vilken härlig känsla att veta att man fått biljetter utan att för den sakens skull sitta och stressa och hetsa i telefon tillsammans med alla andra fans, bara för att få gå tomhänt därifrån och sedan köpa dyrt på svarta marknaden...

Nej denna gången lutar jag mig lugnt tillbaka när biljetterna släpps den 17 februari, i trygg förvissning om att mina biljetter är klara och färdiga och i säkert förvar.

Jag känner på mig att detta kommer bli en mycket härlig alla   -ans dag.

Puss på er alla   

Ja, jag känner att även jag måste...

Jag brukar vara bakåtsträvare och när "alla andra brukar" ja, då brukar INTE jag.

Men denna gången få bli undantaget som bekräftar regeln för nu kommer ÄVEN jag...

Jag pratar naturligtvis om nyheten om Whitney Houstons död.

Jag trodde först att det var ett dåligt skämt och igentligen bryr jag mig ju inte som många andra men visst känns världen lite extra tom just nu. En av de vackraste rösterna som funnits har för alltid tystnat och det känns otroligt tragiskt och sorgligt. Att slå igenom som hon gjorde och med alla de krav som följde var nog aldrig lätt men jag tror nog att hon gjorde sitt bästa och min personliga reflektion är att om hon inte hade gift sig med fel person så hade denna sagan inte slutat som den gjorde.

Jag var med när hon slog igenom med I wanna dance och dansade det gjorde jag... Jag älskade till Run to you, jag kände kraften i I´m every woman, jag bad killar/män fara och flyga till My name is not Susan och självklart grät jag till I will always love you. Jag gladde mig när hon gjorde Step by step och If I told you that... ett steg i rätt riktning i mitt tycke och när filmen och musiken till Waiting to exhale kom var jag själaglad...

De senaste åren var väl dock ingen höjdare och den "efterlängtade" comebacken kom liksom bara av sig och inget annat...

En stor röst har tystnat, en ikon har gått vidare till sin skapare och när, var och hur hon levde spelar väl idag mindre roll. Det som betyder något är, för mig, VAD hon gjorde under sin livstid och kalla fakta är att hon gjorde fantastisk musik.  Jag kommer sakna hennes röst, även om den tappade sin magiska klang de sista åren och jag kommer för alltid minnas hennes musik till mina minnen.

Vila i frid Whitney.

Jag avslutar med en av mina personliga favoriter:

Puss