Nu bara måste jag kommentera dokumentären jag såg i förrgår kväll.

Den handlade om en kvinna som var fångad i en mans kropp och den var otroligt stark, och jag kände direkt vilket helvete den här kvinnan gått igenom.

Att känna sig som och vara kvinna inuti men utåt är du en mans.

Fruktansvärt.

Det blev ännu mer fruktansvärt att höra att pressen fått nys om detta redan innan hon hunnit berätta för andra och att pressen sket i det och bara manglade upp historien utan att ta hänsyn till något annat än lösnummerupplaga. Hon blev avskedad från fallskärmsjägarna och hennes familj och vänner tog avstånd från henne, gud så hemskt.

Här står en människa som hela sitt liv genomlidit alla helvetes kval och när hon äntligen erkänner vem hon är så blir hon bortstött av allt och alla som någonsin betytt något för henne. Vilken styrka en sådan kvinna måste besitta som orkar gå vidare med sitt liv och fortsätta sin väg mot att verkligen bli kvinna. Hon utförde ansiktskirurgi och slutligen könskirurgi och blev verkligen kvinna och sa i slutet av dokumentären att hon äntligen var lycklig.

Jag kan förstå att fallskärmsjägarna är en sådan inskränkt institution att man inte kan hantera det men att familj och vänner tar avstånd, se det förstår jag inte. Om en person går igenom något sådant här måste man väl ändå, som familj och vän, verkligen stötta och hjälpa allt vad man kan?! Det är i alla fall min åsikt.

OM någon av mina söner skulle komma och berätta att han var kvinna i en mans kropp så gör väl inte det honom mindre son till mig än  vad han var innan? Jag kan väl inte älska mitt barn mindre eller inte alls bara för att han vill ha kjol istället för byxor, det är väl inte den yttre personen jag älskar som mitt barn?

Nej, jag blev fly förbannad på föräldrarna som under dessa två åren som dokumentären spelades in, inte tog kontakt en enda gång. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Jan, som hon nu heter, mår bra och lever ett bra liv och att hon hittat nya vänner och en ny familj som kan acceptera och älska henne för den hon är.

Finns bara en sak att säga egentligen:

You go girl! More power to yá!

Puss   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...