Dagens samtalsämne... minnesluckor...

Vi har dem alla men frågan borde kanske vara hur du hanterar dem snarare än vad du glömt?!

Jag har ofta minnesluckor och jag är lycklig över dem.

Jo, de flesta jag känner blir desperata, kallsvettas, mår illa när man nämner minnesluckor men jag tror att allt är en tolkningsfråga och jag tror att de helt enkelt bara tolkar tanken fel...

Jag tror att en minneslucka är ett frånvarande minne som vill att du fyller i den liksom...

Förstår ni?!

Jag menar alltså att det finns minnesluckor och det finns MINNESluckor.

Det är klart att man får ångest och kallsvettningar av en viss låt man kanske hörde på krogen när man spydde över vakten/fyllesnubblade i trappan, spillde öl över bardisken, tappade bort sig själv/sin vän/sin jacka eller vad det nu än var som man tappade bort....

Och om man har ett minne man förtrycker så kan man oftast återuppliva det minnet med musik... om man vill kanske...

Faktum är att musik är en minnesform som till och med är accepterad av vetenskapen...

Jag väljer gärna att hjälpa mitt minne med musiken.

Jag kan sitta uppe i timmar och lyssna på olika låtar, söka på nätet efter gamla godingar, minnas och påminna om minnen i min minnesbank som jag trodde var förlorade...

Detta är en stor lycka hos mig.

Min make, mor, barn och vänner har kanske inte samma förståelse alltid.... Men det är ok med mig, så länge jag ibland får sitta med mitt lilla glas vin, lyssna och minnas i timmar så är jag nöjd.

Jag skapar också gärna nya minnen, till nya låtar men jag ger också lika gärna nya minnen gamla låtar för att göra dem bättre... aldrig bättre än min egen verklighet.

HALLÅ, är det någon som fattar vad jag menar?!

Är det bara jag som gillar att göra detta???

Ett exempel kommer här...

En låt som ett ex skickat till mig, i ett förhållande som blev så rätt efter att det gått så fel...

Och det finns fler exempel, men dem tänker jag inte ta upp här....

Puss   

Hamnade på en blogg igår, som tog upp ett mycket intressant ämne, nämligen människans ego.

Ja inlägget kanske inte direkt behandlar människans egoism men andemeningen handlar egentligen om hur egoistiska och känslokalla vi människor kan vara. Vi är pigga på att fråga "hur är det" varje gång vi träffar en bekant men vi är egentligen inte intresserade av svaret...

Läs gärna Stoffes inlägg HÄR.

Jag skrev ett inlägg om medmäsklighet för snart två år sedan, det kan ni läsa HÄR och jag skrev det i samband med att en av mina bästa vänner förlorade sin lille son.

Det som sammanlänkar dessa inlägg är egentligen människans egoism.

Visst tycker jag att en viss del egoism kan vara bra då jag tycker att vi måste börja tänka mer på oss själva som individer och människor snarare än i termer av arbetare, mamma, pappa, make, hustru och så vidare. Jag anser att vi allt för lätt hamnar i olika fack där vi anpassar oss efter det som förväntas av oss istället för att tänka själva och utgå från vad vi egentligen vill, behöver och kan.

Mitt nyårslöfte till mig själv är att bli lite mer ego. Jag ska börja utgå mer från mig själv och vad jag verkligen vill istället för att bara tacka, bocka och göra det jag tror förväntas av mig. Samtidigt är medmänsklighet något som är otroligt viktigt för mig. Att fråga någon hur de mår och sedan skita i svaret är något som jag aldrig skulle göra. Om jag frågar vill jag veta, annars frågar jag inte. Enkelt eller hur?!

Jag uppmanar alla att bli lite mer ego detta året samtidigt inte bli så ego att man tillslut bara bryr sig om sig själv och skiter i alla andra. egoism för mig är både ett fult och ett fint ord.

Det är ett fult ord när en person bara tänker på sig själv och strävar efter att få så mycket som möjligt för egen vinnings skull utan att ta hänsyn till andra som kanske såras på vägen.

Samtidigt tycker jag att egoism är ett vackert ord om det utgår från att man själv tänker efter vad som faktiskt är bra för en själv samtidigt som man ändå är MEDVETEN om att det finns en omgivning som man mår bra av att samarbeta med.

Förstår ni hur jag menar eller lallar jag ut för mycket ;)

Jag avslutar som jag brukar, med en klassiker inom detta område...

Michael Jackson.

Håll till godo.

Puss   

Hur många av er minns Ally McBeal?

Den gamla goda advokaten på den excentriska advokatbyråd där det fiddelibompades och gicks på gemensamma toaletter och där sångerskan av ledmotivet, under en kort period, blev nästan lika stor som serien i sig?!

Hur många minns den lille grumpige advokaten som försökte lära sig le och som använde sig av Barry Manilowe som "theme song" för att skaffa sig kraft och styrka?!

Jag älskade serien och under många  år har jag levt lite med detta i åtanke, att man borde ha en egen "theme song", en låt som man hämtar styrka och kraft ifrån.

I alla år har jag haft en låt att luta mig tillbaka mot i med- och motgång, för styrka och kraft...

Vilken låt det är?!

Inte viktigt idag.

Idag har jag en ny "theme song" och den är här för att stanna.

Den är inte här för att ersätta min gamla, den är här för att komplettera.

Vilken det är?!

Vilken är din egen "theme song"?

I vilken eller vilka låtar hämtar du din kraft och styrka?

Vilken eller vilka låtar lyssnar du helst på när du behöver den där extra energin för att orka?

Har du olika låtar för olika saker eller olika människor?

Nyfiken i en strut   

Puss   

Jag fick ett långt mail för någon dag sedan, från min syster...

Jo nu var det ju det där med familjebanden som är lite krångligt så jag kör bara kortversionen...

Jag har en biologisk syster, henne känner vissa av er redan annars hittar ni henne HÄR. Sedan har jag en lillasyster till som var fosterbarn hos oss en gång i tiden och som vi fortfarande har kontakt med. Hon är kanske inte bilologiskt relaterad till oss men vi älskar henne som en lillasyster fortfarande då hon var en del av vår familj under en lång period.

Sedan har jag ju en person till som jag kallar syster, nämligen jätteunderbara J. Vi blev faktiskt vänner via FB och sedan har vår vänskap bara rullat på och jag älskar henne idag som en syster, söstra mi. Hänger ni med?!

Det var från henne mailet kom. Vi har inte träffats sedan i somras eftersom vi bor på olika kuster och tid och vardag räcker inte alltid till som man vill. Nu fick jag i alla fall ett långt mail från henne och det gjorde mig så lycklig. Samtidigt gjorde det mig lite beklämd då hon inte mår så bra nu och hade behövt mitt stöd och min hjälp. Jag får nöja mig med att vi kommer tillbringa nyår tillsammans många långa dagar...

Men när jag får ett sådant mail vet jag inte alltid vad jag ska säga eller göra, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne så jag gör som jag alltid brukar jag skickar henne ett mail tillbaka och bifogar "vår" låt.

Tänk att musik kan göra så mycket, säga så mycket, ge så mycket, förklara så mycket och uttrycka så mycket känslor. Jag beundrar de som skriver sångtexter som verkligen uttrycker en känsla och förmedlar vad man vill säga.

Vilken låt jag skickade?

Vad jag vill säga henne?

Var så goda, lyssna och njut...

Jag älskar dig söstra mi.

Du är generös, smart, kärleksfull, en fantastisk syster och vän och en underbar person och mamma.

Jag är glad att du finns i mitt liv även om vi bor på olika kuster.

Puss   

Denna veckan har jag har gjort det.

Denna veckan har jag tagit telefonen, slagit de rätta siffrorna och kommit fram.

Jag har kommit fram till biljettcentrum och beställt.

Jag har beställt tre biljetter till en av mina favoritartister.

Jag har beställt tre biljetter till favoritartisten Jill Johnson i Halmstad den 30 mars.

OCH jag beställde biljetter LÄNGST FRAM.

Så är ni nyfikna på vem jag är, om ni nu inte vet det, så vet ni vart ni kan hitta mig då.

Och om ni undrar varför jag gjorde det så kan jag bara säga:

Because I´m worth it :D

Puss   

Säga vad man vill om detta men jag tycker att det är coolt att kombinera musik med lek. Att det dessutom är en polares begåvade dotter som sjunger och leker gör det ju inte sämre.

Have fun:

Tack för mig.

Puss   

Och så får vi ju spela en lite trudelutt en helt vanlig lördag.

Är det någon som över huvudtaget undrar vilken kategori av musik som är min favorit så kan jag ju helt avslöja att.... det är country   .

Varså goda.

Scotty McCreery - I love you this big.

Ha en riktigt mysig lördag. Själv ska jag och familjen på kräftskiva hos goda vänner. Yummy :D

Puss   

... när man hittar ett guldkorn så måste man ju bara dela med sig.

Denna tillängnar jag alla singelmammor därute. I stället för att oroa er och fundera så mycket så ta tillfället i akt när det uppenbarar sig. Man vet aldrig förrän man försökt.

Jag bara älskar denna underbara countryartist, Terri Clark och denna underbara låt...

Vi borde alla tänka efter lite tror jag och passa på att verkligen njuta av nuet...

Puss