För att kunna uttrycka mig som jag vill uttrycka mig idetta inlägg släpper jag fram mitt alterego The Bitch.

Varsågod, inlägget är ditt!

Och då ska vi diskutera pissråttor som blåser små killar på pengar!

Det är ju så att familjens stora trollunge har mobil, man ska ju visst ha det när man är snart 12 år. Det är väl helt ok med det sålänge man lär barnen ansvar... eller att man har ett smart abbonnemang som inte kan övertrasseras.

Härhemma har stora trollungen precis blivit blåst på hela sin samtalspott, närmare 800 pix. Kul, roligt, skitbra... eller INTE!!!

I god tro, det vill säga att stora trollungen trodde att han fick lite speltillbehör gratis lämnade han ut sitt mobilnummer till en kille, för att denne kille skulle kunna skicka tillbehören... döm om föräldrars förvåning och trollungens förtvivlan när meddelande från mobilopperatören dyker upp som meddelar att kortet behöver fyllas på. Ooooouuuupppsssss.

Nej, då har någon, rent ut sagt jävla idiot, blåst trollungen på hela samtalspotten.

På måndag blir det polisanmälan om bedrägeri. Punkt och slut.

Det finns faktiskt lagar i detta landet. Lagar som ALLA, även mobiloperatörer, speltillverkare och annat löst folk faktiskt måste följa och finna sig i.

Det tråkiga i det hela är bara trollungens totala förtvivlan och skuldkänsla. Inga julklappar vill han ha, han cill inte spela mer och hans tro på mänsklighet och godhet har fått sig en rejäl törn.... och ska jag vara ärlig skiter jag väl i pengarna, det är bara 800 spänn men det är trollungens förtvivlan, den sargade självkänslan och hans insikt i en del av världens ondska som gör mig askalasförbannad. Detta jävla svin har tagit en bit av min trollunges hopp och tro på godhet och kärlek i världen, en bit av tron på människans godhet och det ska han jävlar hudflängas för. PISSRÅTTA!

Så om ni nu ursäktar ska jag gå och göra allt jag kan för att återställa förtroendet för världens rättvisa ordning hos min trollunge igen...

Puss... till er som förtjänar det    

Ja, då lämnar jag över ordet till mitt alterego igen, The Bitch och det som skall avhandlas idag är företagande och ekonomisk vinning. Låter inte det spännande så säg...

Vi kan ju börja med att kallt konstatera att man startar ett företag för att man har en idé, en tanke som man vill omsätta i praktiken och förhoppningsvis kunna tjäna pengar på den.

Så långt är väl alla med hoppas jag.

Sedan kan det kanske vara en fördel om idén eller tanken man har, dessutom är rolig eller något man har intresse av, kan jag ha rätt i den tanken också?!

OM det sedan skull avara så att ens idé eller tanke skulle kunna hjälpa andra människor i deras vardag, ja då är väl halva slaget vunnet, skulle inte det vara toppen om det vore så???

Av den anledningen undrar jag då varför i hel-te det finns så många skitföretag som bara jobbar på att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt på andras bekostnad och hur kan dessa företag tillåtas fortsätta med sitt förb-ade rövarspel?! DEN frågan vill jag gärna ha svar på.

Anledningen till att jag undrar är till att börja med för att jag är bosatt i Hallands län, ett län där assistansbolag efter assistansbolag har kommits på med att fuffla, fiffla och båga tills de blir blå i ansiktet för att kunna lyfta pengar till sina ägare... pengar som borde varit självskrivna för brukare och personal, de som verkligen behöver pengarna. I Halland har det uppdagats det ena fusket efter det andra med assistanspengar och lik förbaskat får denna verksamhet fortgå utan större insyn eller kontroll från myndigheternas sida.

Samma sak med alla dessa kompletterande aktörerna till Arbetsförmedlingen. Det ska bufflas och bågas så att ägarna av dessa företag kan dra sig tillbaka vid 45 års ålder och bara njuta av räntepengarna på den intjänade kapitalvinsten...

Jag säger inte att det är fel att tjäna pengar, självklart inte, men jag säger att det är FEL FEL FEL att tjäna storkovan på andras bekostnad... det är DET jag säger.

Som exempel kan jag nämna företag som betalar sina anställda minimilön (inte ens ingångslön) och skyller på att företaget går dåligt när det egentligen är lögn och nyckeltalen visar på vinst. Men visst, det var ju det där att FÖRVÄNTA sig en vinst på 100 miljoner och sedan bara få en vinst på 75 miljoner... då har man ju i realiteten BACKAT med 25 miljoner... Jag får inte ihop den ekvationen, får ni???

Och kom nu inte och säg att eftersom man BERÄKNAT med 100 miljoner så blir det faktiskt en vins för det funkar inte så i verkliga livet så varför skulle det göras undantag i affärslivet. Jag kan väl inte BERÄKNA med pengar jag faktiskt inte vet om jag får in eller inte?!

Men det är ju bara MIN åsikt.

En PUSS     bjuder jag på...

Jag har faktiskt budgeterat med den ni ;)

Jo, jag vill börja med att slå ett slag för en fantastisk möjlighet.

Om du gillar vad jag skriver och om du är nyfiken då kollar du NU:

Bloggträff den 26 maj och jag säger som jag brukar. Be there eller var en fyrkant! Läs mer HÄR hos Missvivis :)

Vill du veta vem jag är eller vad som döljer sig bakom en hel massa intressanta bloggnamn då ska du bara med. Sedan säger jag inte mer om det. Missar du det är det ditt bekymmer och om två dagar är det för sent...

Och nu till vårt ordinarie program... som ska handla om språkbruk. Ett otroligt intressant ämne. Jag begriper inte, när jag läser vissa bloggar, hur man kan falera så enormt när det gäller det svenska språket. Jag har ju min idol, Fredrik Lindström, som är en otroligt skicklig retoriker och en mästare på det svenskaste av svenska språk. Han är intressant, har bra bakgrundskällor och är dessutom otroligt underhållande i ett annars så otroligt tråkigt ämne som språk... det svenska språket. Jag är dock vän av ordning i allmänhet och vän av språkbruk i synnerhet och finner Herr Fredrik synnerligen intressant som person och visst måste han ändå få en plats vid mitt hedersbord...vad som menas med detta kan diskuteras vid senare tillfälle...

Jo, visst falerar jag också och visst missar jag och "tryckfelsnisse" kommer på besök till mig också... men på det stora hela försöker jag verkligen tänka på vad och hur jag säger och skriver saker. Språket är viktigt för mig och jag anser verkligen att människor som använder ett fult och ofta felaktigt språk än människor som tyvärr inte är allt för smarta. Jepp, DÄR stack jag ut hakan och sa vad många verkligen tänker.   

Jag har full förståelse om man anpassar sitt språk efter tillfället eller personer man umgås med men en person som hela tiden enbart använder sig av ett fult och dåligt språk, den personen måste vara mindre begåvad. Kalla fakta i min bok!

Felstavningar, tryckfelsnissar, saker som sägs i affekt och annat prat kan jag förstå och acceptera men en individ, liten eller stor, som använder k-k eller fi--a i varje mening eller varje tilltal, även av vänner, är för mig en person med mindre intellekt... LYSSNA NU!!!!!

Jag menar inte att en sådan person är mindre värd eller egentligen är dummare än andra men jag menar att en sådan person har ett mindre språk än andra har och därför mindre förmåga att framstå som smart. Förstår ni hur jag tänker?! Jag menar att OM du fostras med ett bra språk så har du hälften vunnet. Du blir respekterad och lyssnad på utan att bli ifrågasatt och det är enklare att komma undan med saker om du vet hur du ska förvilla bort dem med ett korrekt språk...

Samhället förändras och vi med det men kan ni verkligen se, om tjugofem år, en jurist som brukar orden "asså", "liksom", "fett", "typ", "tjacka", "gus" och andra ickekorrekta strofer i ett anförande?!

Kan ni se företagsledaren referera till sammanträdet som "fett najs" eller chefen använda sig av allmäna svordomar eller okvädesord i mötet med kunder eller anställda, bara för att "alla andra gör det"?!

Nej, jag trodde inte det heller.

Men samtidigt som ni svarar nej på någon av tidigare frågor sätter ni själva en värdering i användandet av vårt språk... Om ni tyckte att det luktade "Bitch" om detta inlägget så har ni rätt men ni har rätt för att ni vet att jag har rätt... Hänger ni med   

Allt handlar om vilket språk, tillsammans med bemötandet så klart, för att visa vilken person vi själva är och vilken person vi tror att du är.

Så vem, i vårt avlånga samhälle, är du?!

Jag vet i alla fall vem jag är.

I´m the bitch, and proud of it!

Puss   

Ibland blir jag så där riktigt nyfiken faktiskt.

Ni vet när man kollar i Rampljuset och man ser bloggare som stoltserar med att "Idag kan du vinna länkning och nå ut till mina 1400 läsare varje dag". Eller den som klart och tydligt kungör att "jag har över 300 läsare om dagen, gör som dem och läs min blogg du med". Varför inte "har precis startat bloggen och har redan flera hundra läsare om dagen".

Ja, det är vid sådana tillfällen jag blir lite nyfiken.

Självfallet går även jag in och kollar, man vet ju inte, det KAN ju vara något läsvärt men för det mesta är det bara skit och dravvel som skrivs på dessa bloggar. Det är samma dagens outfit och killproblem och sminktips och bantningstips och modetips och en hel del annat som inte är värt att lägga ens en minut på, som det är på så många andra bloggar.

Tråkigt men kalla fakta.

Vad är det då som gör mig nyfiken?!

Jo det faktum att dessa bloggare stoltserar och skryter med hur många läsare de har varje dag, hur många följare de har, hur många kommentarer de har, hur viktiga de är...

Men det som är gemensamt för alla dessa bloggar är att de tagit bort statistikmätaren på sin blogg.

Är inte det ganska patetiskt?!

Här skryter och skrävlar man, i Rampljuset till och med, om hur omtyckt, populär och viktig man är men man är inte villig att backa upp det med någon som helst fakta.

Och de flesta har inte ens några kommentarer på sin blogg...

Om man nu har såååååå många läsare varje dag och om man är såååååå populär som bloggare borde man inte få lite respons på det man skriver då?!

Borde man inte få en liten kommentar eller fråga eller i alla fall ett litet inlägg i gästboken?!

Det är detta som gör mig nyfiken.

Hur tänker en sådan person när man agerar på detta bedrägliga sätt?

Tror man att alla andra är så dumma så att de inte genomskådar en fet lögn?

Eller hoppas man i sin enfald att denna lilla blänkare ska ge dessa stora antal läsare över en natt?!

Tja, jag genomskådar dem och tycker som sagt bara att det är patetiskt.

Jag har inte särskilt många läsare, jag har tur om jag kommer upp i tre hundra unika läsare per månad. Men dessa läsare är mina läsare. Det är personer som återkommer för det mesta och som kommenterar flitigt och följer min blogg. Jag är tacksam och glad över mina 300 läsare på en månad. Det är inte mycket, men det är MINA läsare och de läser min blogg för att de tycker att jag har något vettigt att komma med när jag skriver. Och kalla fakta är att det är ju VAD man skriver som betyder något inte bara ATT man skriver.

Eller?!

Puss   

Ja, då var jag där igen... och irriterar mig på saker jag inte borde   .

Återigen ska jag faktiskt gnälla på en hel del människor därute i allmänhet.

Jag har på senare tid fått en del nya bloggisar och jag tycker att det är jätteroligt. Men det är alltid kul att hitta nya läsvärda bloggar också och då får jag ju  ibland infallet att kolla i Rampljuset. Och här och nu ger jag er alla ett högtidligt löfte: JAG SKA ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG MER kolla in bloggar i Rampljuset.

Jag skulle klicka på en blogg som dök upp och såg liiiite intressant ut och tydligen bytte de precis när jag klickade så jag hamnade, ärligt talat, på världens sämsta skitblogg. Jag kollade lite lite men klickade sedan mig därifrån snabbare än kvickt. Då skulle jag klicka in mig på den där bloggen som var avsikten från första början och när den så dyker upp så klickar jag på den... och den byter precis igen... hur snabbt som helst... och tror ni inte att jag hamnar på SAMMA

J-LA SKITBLOGG IGEN!!! Tydligen har personen som skriver skitbloggen lagt in fler Rampljus-inlägg. *GAAAAAAAAAA*

Jag förstår att man har en blogg för att skriva av sig, för att få ur sig vissa saker som man kanske inte vill eller känner att man kan prata med andra människor om. Jag begriper att man kanske kan ha svårt att ibland förmedla vad det är man vill ha sagt. Jag inser att inte alla kan vara lika perfekta som jag   , nej skämt åsido,  men jag förstår att det ibland kan bli både fel och tokigt, det blir det ju för mig med, men jag lovar och svär att bloggen jag hamnade på var en ren och skär skitblogg.

Jag trodde i min enfald att man skrev blogg för att man ville SÄGA vissa saker, hade något att undra över eller tänka på? Jag trodde att tanken med en blogg var att fylla den med tankar och funderingar som man har?

HUR kan man då ägna två, tre, fem och fler inlägg åt att konstatera att "Hanna Melin är en 7kt cool tjej, jag känner inte dej ock det få vi ändra på"... Jag skojar inte.... Det var mer än FEM sådana inlägg... om OLIKA personer... som var "7kt coola"...

Jag undrar i mitt upproriska sinne om personen i fråga någonsin hört talas om ordspråket "Har du inget vettigt att säga så säg inget alls". Och jag kan bara konstatera att personen som skrivit dessa "7kt coola" inläggen borde hålla sin käft för att aldrig mer öppna den.

Jepp, den åsikten bjuder jag på, so shoot me!

xo xo/The Bitch

Nu bara MÅSTE jag få bitcha lite för nu är jag regelrätt och heligt förbannad.

Den eller, rättare sagt, DE som skall få smaka piskan idag är inga mindre än media.

I denna historien är det faktiskt inte jag själv som är drabbad men väl en bekant till mig och nu även hans familj. Jag vill dock poängtera att alla åsikter, funderingar och reflektioner i detta inlägget är högst personliga och är inte något som andra har sagt, gjort eller tänkt. 

Min vän har många strängar på sin lyra och som jag känner honom är han en rättskaffens man. I min bok är han (ibland brutalt) ärlig, har starka åsikter, är engagerad i både barn och vuxna samt även fritidspolitiker och han har också en otroligt underfundig humor. Jag respekterar honom och hans åsikter och finner diskussioner med honom mycket underhållande och intressanta.

För ett tag sedan hände det sig i staden där jag bor, att en ung man fattade ett riktigt dåligt beslut. Pådriven av så kallade vänner hade han helt enkelt den dåliga smaken och det otroligt dåliga omdömet att misshandla en katt bara för att verka lite häftig. Detta filmades dessutom och lades sedan ut på nätet.

Min vän blev ytterst bestört över detta OCH MÄRK VÄL, han var inte ensam om dessa upprörda känslor. På sin facebook-sida skrev min vän ett riktigt klyschigt inlägg i stil med att den ungen mannen borde ha ett kok stryk och lära sig veta hut. Vi var många som delade min väns irritation och frustration när det gällde denna totala brist på respekt för liv som den unge mannen hade visat och vi visste alla mycket väl vad min vän menade med sin tanke och det var INTE att han skulle ge sig ut och leta reda på ynglingen och verkligen GE honom ett kok stryk utan mer... ja, något man faktiskt bara brukar säga i frustration... En klyscha helt enkelt.

NU har dock MEDIA blåst liv i detta och menar att min vän mer eller mindre hotat ynglingen och att denne yngling nu blivit hotad ytterligare av en mängd okända människor och att han är rädd för att bland annat gå till skolan med mera. MEDIA rider också lite på vågen av att min vän är politiker och verkar mena att det är av ytterst allvarlig art att han gör sådana utspel. (Som om det är skillnad på människor och politiker?!) Självklart har även kvällstidningarna fått nys om detta och dessa söker nu med ljus och lykta efter morgondagens headline typ:

*Politiker hotade barn!!!*

Förstår ni min irritation... SNACKA om att ta saker och ting ur sitt perspektiv alltså. Nu är inte historien slut här, nej då, vi snackar ju om media här... djup journalistik på hög nivå och då måste det grävas ordentligt vilket har fått till följd att tidningarna även ringt min väns tonårsbarn i jakt på sin story... och det är HÄR mitt tålamod med media brister.

Visst, fine, okej då, min vän visade ett litet dåligt omdöme att lägga ut en sådan status på facebook det kan jag köpa om man nu verkligen ska plocka saker ur sitt sammanhang och döma honom hårdare bara för att han råkar vara politiskt aktiv MEN att ett mediadrev ger sig ut på jakt efter hans BARN för att de ska ha sin story, där går jävlaremig gränsen!!!

HUR FAN KAN NI?

HUR FAN SOVER NI OM NÄTTERNA?

HAR NI INGEN SKAM I KROPPEN?

HUR LÅGT FÅR MAN SJUNKA?

Jag ska ärligt säga att jag tycker att den lilla grodan som min vän lyckades haspla ur sig på facebook är INGENTING mot den jävla PADDKASKAD som media sysslar med. Hur FAN kan man ge sig på öviga familjemedlemmar i sin jakt på "det STOOOOORA scoopet" ?

Jag hade kunnat förstå jakten på "familjevittnen" om det hade varit en fråga om liv eller död.

Jag hade köpt det om en regeringsmedlem hade våldtagit eller mördat någon.

Om det hade varit en stor tragedi för samhället som sådant, då kan jag förstå nyfikenheten och nyhetsvärdet men här snackar vi för fan en lokal fritidspolitiker som råkade säga vad vi alla tyckte.

SKÄRP ER JOURNALISTER!!!

Att ni ens får kalla er journalister är förresten för mig en gåta.

Pissråttor tycker jag personligen är ett bättre ord på er och er verksamhet...

Nu ska jag inte dra alla över en kam, det FINNS kanske bra journalister där ute, journalister som verkligen tar sitt jobb på allvar, som förstår vad som är nyheter och vad som inte är det. Det FINNS kanske journalister som bryr sig om det där lilla oväsentliga som kallas etik och moral och som INTE ringer upp tonårsdöttrar mitt i natten för att få det senaste "skvallret"... OM ni finns därute så ber jag att NI inte tar åt er... Men till er andra har jag bara en endaste liten sak att säga. Ett litet ord som jag tycker att ni verkligen borde ta till er och fundera över och det är : SKÄMS!

xxx´s and ooo´s   

Sitter här och funderar lite.

Är lite konfunderad.

Är mycket förbannad.

Vi snackar återvinning.

Häng med...

Jag är, min person till trots, en ganska god samhällsmedborgare som förvisso retar upp mig på en hel del saker men som ändå är villig att ta mitt ansvar som medborgare och förälder när det gäller vår miljö. Jag köper konceptet att vi liksom bara har en jord och att vi måste vara lite rädda om den och ta hand om den på bästa sätt. Jag köper devisen att vi inte ärver jorden av våra föräldrar utan vi lånar den av våra barn.

Ja, jag vet, det låter så himla stabilt, pretentiöst och jag verkar vara världens mest självgoda människa när jag langar upp dessa klyschorna en efter en. Nu ÄR jag ju otroligt fantastisk, inget snack om saken   , men sanningen är att jag ÄR mån om att mina barn, mina barnbarn och de kommande generationerna efter dem skall ha en frisk och god värld att leva i, jag är verkligen det.

Jag källsorterar. Ja inte matrester, kvistar, löv och sådant då jag inte fått upp någon kompost ännu men jag är mån om att sortera glas, papper, kartonger, batterier och annat för sig. Vi åker till tippen varannan månad i snitt och slänger farligt avfall, målarrester, elektriska prylar, trasiga lampor med mera, vi GÖR faktiskt det. Jag TROR att det är bättre för vår jord ju mer vi kan sortera bort och återvinna på olika sätt och det gläder mig att återvinningen framskrider i sin utveckling och går framåt varje år.

Av denna anledningen blir jag också tvärförbannad när jag ska gå och kasta soporna och hittar en cykelram i sopkärlet. Två dagar senare ligger en lampa med tillhörande trasig skärm i tidigare nämnda kärl plus en hel kasse med glasflaskor. Då kan jag inte låta bli att undra -Hur F-N tänker man?-

Hur fungerar man som människa när man slänger lampor, cyklar och glas i soporna?!

Fungerar man över huvud taget?

Tänker man som sådan människa på NÅGON annan än sig själv?

Reflekterar man över huvud taget över framtiden?

Jag blir vansinnig på sådant och kan ärligt säga att hade jag SETT vederbörande göra detta så hade jag talat om vart han kunde köra upp sin jä-la cykel, följt av glasflaskorna och lampskärmen. Hade jag VETAT vem det var som gjort det hade jag utan skrupler samlat en månads reklam och sedan puttat in genom hans brevlådeinkast, varför inte tillsammans med lite bensin och en tänd tändsticka?!

Nej, så grym hade jag nog inte varit men jag hade banne mig knackat på dörren och talat om för honom/henne vad jag tycker om sådana egoistiska personer. Institution DÄR hör de banne mig hemma.

Nej, jag är inte perfekt, bara näst intill. Ibland glömmer jag att ta bort det lilla fönstret på kuvertet innan jag lägger resten i pappersåtervinningen men jag försöker i alla fall, varje gång försöker jag. Missar kan alla göra, hoppsan nu åkte den tomma kaviartuben ner i hushållssoporna istället för metall... Det händer faktiskt...

Men LAMPOR?! GLASFLASKOR och en hel jä-la CYKELRAM?!

Skärpning för f-n.

Har du inte vett att tänka på dig själv så tänk på de som kommer efter dig, gör i alla fall det.

Dagens ros till alla som faktiskt försöker där ute i världen, till alla som kämpar och gör det lilla man kan, ni är guld värda och förtjänar en liten eloge...

Till er andra som skiter i vilket och glatt slänger cyklar i soporna, jag tycker synd om er alla, det kan inte vara lätt att gå genom livet och vara så dumma i huvudet som ni måste vara!

xxx´s & OOO´s   

Jag nu är jag ju där igen... och irriterar mig över folket som lägger ut sina bloggar i rampljuset. Min förundran denna gången gäller alla dessa människor som fiskar efter kommentarer. Jag begriper inte riktigt hur man tänker där om jag ska vara ärlig. "Besök mig och lämna ett avtryck", "Lämna gärna en kommentar eller ställ en fråga". Alltså vad menar man här???

Jag bara undrar???

Vad är det man vill att jag ska titta in och säga?

Vilka frågor är det man vill att jag ska ställa?

Jag tänker mig något i stil med "Tjenare, tittade in på din blogg och tycker i ärlighetens namn att du borde gå om din klass ett år... eller varför inte börja om helt med tanke på hur du behandlar vårt svenska språk"

Eller vi kan köra en klassiker " Ärligt du, lägg ner"

Vilka frågor man ska ställa menar de?

"Jo jag undrar om du föredrar analt eller vaginalt samlag" eller kanske "Vad anser du att vi i sverige står när det gäller den ekonomiska krisen i europa"

Jag vill gärna tro att vi vuxna människor, som har normala liv med jobb, familj och blogg, någonstans inte är ute efter billiga trix för att få fler läsare. Jag vill gärna tro att de som fiskar efter läsare på detta sättet är "blondinbellawannabe´s" som endast ser bloggen som vägen till ett framgångsrikt kändisliv.

Jag vägrar tro att vi andra normala människor, som lever i den verkliga världen "utanför Sundbyberg där jag bor", bryr oss om hur många som läser våra bloggar. Jag vill verkligen tro att vi skriver för vår egen skull, för att ventilera våra egna åsikter och för att kanske få lite respons på det vi skriver av andra VUXNA människor som även de lever i en verklig verklighet.

Jag vill gärna tro allt detta... men jag vet ju ärligt talat inte...

Vad säger ni?

xxx´s and ooo´s