filoZophie

Alla inlägg under april 2010

Av Zophie - 30 april 2010 09:45

God morgon mina vänner.


Under natten till valborgmässoafton gick min älskade morfar bort. Han somnade in stilla och värdigt efter att ha legat på sjukhus en kort period. Han var en komplex man, en man med speciella åsikter, av den gamla stammen. Han var envis och konservativ och han kunde bita ifrån och hävda sin rätt även om han ibland hade fel... men han var älskad av många och hade ett stort hjärta. Han lämnar ett stort tomrum efter sig men också mycket lycka och glada minnen.



Som liten kände jag honom inte så bra och bitvis var jag rädd för honom och hans strikta attityd och bestämda åsikter. Jag tillbringade inte så mycket tid med honom och mormor när jag var yngre utan tillbringade många somrar med min farmor och farfar i stället där jag hade en given plats, fann en stor trygghet med massor av kärlek...


När jag blev äldre däremot, lärde jag känna både min mormor och min morfar bättre och för detta är jag oerhört tacksam. Jag fick den stora förmånen att lära känna dem båda men speciellt morfar, inte som just en mormor eller morfar, utan som de fantastiska personer de båda var. Jag lärde känna dem som människor, individer och de lärde känna mig på samma sätt vilket jag är oerhört glad över idag.

Minnet av min farmor och farfar och somrarna jag tillbringade med dem ligger i min minnesbank som ett fantastiskt barndomsminne medan minnet av min mormor och morfar är något som jag vårdar som ett vuxenminne.


Att få ha haft förmånen att lära känna en människa på detta sättet som vuxen är få förunnat tror jag. Att inte ha den vanliga traditionella samhörigheten som äldre kontra yngre släkting utan att verkligen respektera och se varandra som människor är nog inte allt för vanligt i dagens samhälle.


Åtskilliga är gångerna jag delat en flaska vin och diskuterat livets mysterium med min morfar och visst har vi rykt ihop och haft hetsiga diskussioner och varit otroligt irriterade på varandra då vi båda ansett oss ha rätten på vår sida. Men vi har alltid respekterat varandras åsikter och vi har alltid, alltid blivit sams. Vi har gråtit och kramats och skrattat åt vår gemensamma dumhet... Vi har haft mycket gemensamt och vi har berättat om våra olika liv och erfarenheter för varandra.


En speciell, och för mig, stor man drog sitt sista andetag inatt. Med honom går en generation i graven och jag sörjer något enormt som sig bör. Men jag gläds också för att han har levt, levt ett långt och innehållsrikt liv. Jag är glad att  han haft släkt, vänner, bekanta och kärlek i sitt liv. Jag gläds åt att han lämnat sitt avtryck i vår värld och att jag fått den stora förmånen och glädjen att få ta del av hans liv, tankar, minnen och funderingar. Han har gått bort, somnat in, tagit sitt sista andetag men lever likväl sålänge vi vårdar och minns.


Och jag tänker minnas väldigt länge... något jag tror att han räknade med.


Fridens vänner och kram  

Av Zophie - 29 april 2010 15:47

Klicka på bilden för att se hela:)


Rose Is Rose - April 27, 2010


Idag handlar om att försköna världen.


I några veckor har en nära anhörig till mig varit extremt dålig och nu verkar det som om det är dags att säga farväl. Detta inlägg är en hyllning till min anhörige samt en uppmaning till er alla att ta hand om varandra och göra världen lite bättre och lite vackrare.


Jag upprepar vad jag sagt tidigare. Vi lever idag i en värld som till stor del handlar om individualism och kommersialism. Människan har gått från kringströvande normad till egoistisk och samlande individualist. Jag tycker personligen inte att detta är av godo, tvärt om, men jag är självklart i viss mån likadan som alla andra (ett drag jag verkligen måste jobba med hos mig själv). Jag älskar prylar, vill verkligen ha en ny dator, "behöver" verkligen de där byxorna och så vidare. Men när man stannar till och verkligen funderar så är det inte prylar, saker, pengar eller status som är viktigt. Det är familjen och vännerna man har runt sig som är den verkliga skatten i ens liv.


Ibland är det lätt att glömma bort att livet inte kretsar kring en själv och hur mycket man kan samla på sig och äga innan men går bort, det handlar om att försköna världen och göra den till en bättre plats att leva på för alla. Det är inte kvantitet utan kvalitet som ger dig ett rikare liv och en bättre plats för dina barn att växa upp på.


Idag kommer jag njuta av livet, av närheten till mina barn, av skönheten som denna dag omger sig med. Jag kommer tänka både en och två gånger innan jag dömmer någon, säger något elakt eller tänker en egoistisk tanke och för att försköna världen kommer jag plantera ett träd.


Varför gör inte du samma sak? Varför går du inte ut och planterar ett litet frö av vilket slag som helst för att på så sätt hedra dem som funnits innan dig och bli ihågkommen av de som kommer efter dig? Varför donerar du inte en liten gåva till någon som behöver den bättre än du för att inge hopp och glädje till dem som förtjänar det?


Livet är en fantastisk gåva som tyvärr inte alla får möjlighet att leva fullt ut, sänd dem en tanke och gå ut i världen och gör vad du kan för att försköna den.


Kärlek till alla  

Av Zophie - 28 april 2010 11:42

God morgon alla glada.


  Följande reflektioner och funderingar är helt mina egna. I denna blogg speglar jag endast mina personliga tankar, filosofier och åsikter. Om dessa inte stämmer överrens med vad andra tycker så får det stå för dem, jag står för vad jag själv skriver och tycker.


Igår och idag har jag funderat lite kring detta med oförutsägbara handlingar. Finns det egentligen handlingar som är oförutsägbara eller är det bara så att omgivningen inte varit uppmärksam på de tecken som ändå föregått handlingen?

Jag har tänkt och funderat mycket över detta på sistone av både nyfikehet och personliga skäl och det hade varit intressant att veta hur folk resonerar i den frågan.

Är en människas oförutsägbara handlingar oförutsägbara, eller finns det kanske tecken eller bakomliggande orsaker till att en individ handlar som hon gör?? Och bryr man sig om de bakomliggande orsakerna eller spelar det ingen större roll vad som föranlett handlingen, skall den fördömmas i vilket fall som helst?

Det kanske beror lite på vad som hänt, eller?!


Vi tar ett mord till exempel.  Är ett mord, begått i stridens hetta, en oförutsägbar handling? En kvinna som dödar som make med en kökskniv kanske gör det i stridens hetta, utan egentlig mening. Är den handlingen oförutsägbar? Kanske, men kanske inte om kvinnan under flera år blivit misshandlad, nedvärderad, våldtagen och sparkad på. Kanske har alla dessa handlingar gentemot henne tillsammans föranlett den slutgiltliga handlingen då hon sticker ner sin plågoande med kökskniven i ren och skär desperation.

En oförutsägbar handling eller ett agerande i självförsvar?


Om en individ lagt en händelse eller en del av sitt liv bakom sig för att gå vidare men sedan plötsligt och från ingenstans skriver eller säger saker i ren och skär ilska om densamma delen av sitt liv, är det en oförutsägbar handling? Eller kan det vara så att det hänt något eller sagts något som gör att individen ifråga plötsligt blir tvärförbannad och känner sig sårad och kränkt och därför tar till pennan/tangentbordet för att uttrycka sin ilska och frustration. Är det en oförutsägbar handling eller kan man också kalla även det för ett sorts agerande i själförsvar?


Och en annan aspekt väl värd att betänka är ju denna, Varför har man inte brytt sig om att ta reda på vad som egentligen föranlett handlingarna, vilken av dem man än väljer. Visst är det rimligt att fråga kvinnan som mördat sin make, VARFÖR hon gjorde det, INNAN man dömmer ut henne som psykgalning   . Varför inte fråga personen som helt plötsligt gör ett utspel gällande en handling VARFÖR denna personen säger eller gör det hon gör INNAN man dömmer henne?


Är det kanske så att man är rädd för svaret? Är det kanske så att det är lättare att dömma ut en annan individ för att stärka sin egen tillhörighet i en grupp?

-Den individen är konstig och onormal, den handlar irrationellt och oförutsägbart... VI i gruppen är normala.-  Är det kanske så man tänker och är det i sådana fall det som är sanningen? Eller är det kanske så att eftersom den oförutsägbara handlingen som individen gjort sig skyldig till ändå föranletts av en tidigare handling så är det kanske så att det "onormala" är gruppens utdömmande av individen då gruppen inte ens brytt sig om att ta reda på vad som föranlett individens handling?

Det hade varit oerhört spännande att få veta vad ni som individer tycker och tänker i denna frågan... om det finns någon som vågar vill säga   .


Stor kram till alla som orkat läsa inlägget och en ännu större kram till er som skulle våga kommentera. Love yá   

Av Zophie - 27 april 2010 23:05

Nu är jag såååååå glad.


I flera år har jag drömt om att skriva en bok... jo, visserligen en riktig bok  också så småningom, men jag har även drömt om att skriva en lite speciell barnbok för ett speciellt syfte. Mitt problem är dock att jag aldrig hittat rätt illustratör... förrän nu...


Ni som känner mig vet att jag faktiskt frågat runt lite bland både kända och okända illustratörer, kollat lite och nosat runt bland vänner och annat löst folk *skrattar* men jag har inte riktigt fastnat för någon eller så har inte intresset funnits från deras sida. Självklart har detta gjort att boken blivit lidande och alla planer har legat på is ett par år, men nu äntligen tror jag att jag hittat rätt   och jag bugar och bockar för allra härligaste E. som lovat att fundera på saken. Jag misstänker att personen i fråga läser min blogg så jag vill passa på att lugna och försäkra om att det får ta den tid det tar och det kommer inte ligga någon press från min sida men jag vill ändå passa på att, på detta forum, uttrycka min stora glädje över att en av mina drömmar i alla fall ser ut att bli verklighet så småningom istället för att ratas och kasseras.


Dagens citat får alltså bli från trissreklamen: Plötsligt händer det


Så idag är jag glad glad glad och det hoppas jag att alla andra får vara också.


Puss alla   

Av Zophie - 27 april 2010 09:25

Hittade ett par utmaningar och blandade, blundade och satte ihop en egen. Här kommer lite saker ni kanske visste och inte visste om mig. Antar du utmaningen???


1. Hur lång är du? 172

2. Vad vill du bli när du bli stor? Klokare

3. Vad pluggar du/jobbar du med? Livets hårda skola

4. Har du långt hår? Allting är relativt, men ja

5. Vilken hårfärg har du? Blont och ja vi har faktiskt roligare *skrattar*

6. Vilken färg är din favorit?  Grönt

7. Hur många syskon har du? 1 hel, 1 halv och 1 självvald. Sug på den

8. Hur många ställen har du bott på ? Över 15

9. Hur många vänner har du? Kolla min FaceBook   

10. Hur många bästa vänner har du? 3 

11. Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med? Jepp

12. Vem har du varit kompis med längst? Min finaste Mia

13. Vem känner dig bäst? Min LaMor - hon har känt mig längst 

14. När var du på semester senast? Maj 2008 men nu är det dags igen, maj 2010 blir det Turkiet

15. Vilken hemlig dröm har du? Om jag berättade skulle den ju inte längre vara hemlig

16. Har du någonsin stulit något? Jepp, en liten nallebjörn för att komma med i en klubb... och självklart ett hjärta eller två   

17. Vilken fiktiv person skulle du vilja vara? Modesty Blaise

18. Vem skulle du vilja bjuda på middag? Svårt... Jesus eller Sokrates

19. Vem beundrar du? Den var enklare - min mamma såklart

20. Vilken förmåga/egenskap skulle du vilja ha som du saknar idag?

Jag skulle vilja ha förmågan att läsa tankar - men jag jobbar på det


Skicka vidare denna utmaning till den/de du skulle vilja veta dessa saker om...


Jag skulle allmänt vilja utmana alla som känner sig utmanade, glöm dock inte kommentera här så jag kan kolla era svar.

Mer speciellt skulle jag dock vilja utmana MissVivis samt Ewa. Era svar på dessa frågor skulle jag tycka var extra intressanta då jag följer era bloggar och finner dem sympatiska.


Kram alla   

Av Zophie - 26 april 2010 21:00

Följande är hämtat från www.tjuvlyssnat.se

 

Biskopsgårdens Orientlivs, Göteborg

Två män ~75 står och samtalar vid hyllan med konserver.
Man 1 (missnöjt): Det finns så himla mycket konstigt i den här affären.
Man 2 (glatt): Ja, fast å andra sidan så är man ju ganska konstig själv!


Snacka om att man nummer 2 fattat galoppen, snacka om självinsikt   . Jag hoppas verkligen att alla någon gång uppnår denna självinsikt. Jag känner att jag är en bit på väg i alla fall, även om jag nog har långt kvar... Visst, jag har också insett att jag kanske är lite konstig men frågan är ju också i förhållande till vad?

Till exempel om det finns 250 blå individer och en röd så ses nog den röda individen som konstig i sammanhanget men röd är väl lika fin som blå eller?!


Nu uppfattas jag nog av många som lite konstig. I flera år har jag bara följt strömmen, simmat runt i samma damm som alla andra, inte stuckit ut eller opponerat mig allt för mycket... problemet är bara att jag egentligen inte är sådan. Jag är en no-sayer, jag opponerar mig och älskar att vara "Emma tvärtemot". Ser jag orättvisor säger jag ifrån, blir jag eller mina vänner orättvist behandlade så biter jag till... Vad som förbryllar mig lite är hur jag kunde gå från att vara en stolt bitch till att vara en liten mus i ett hörn???


Svaret är ju enkelt för er som följt min blogg: Jobbet. Det är en sak att vara en stark individ i olika grupper av människor men det är en helt annan sak att vara en stark individ i en enskild grupp av andra starka individer. Att komma in i en sådan grupp gör dig ändå alltid svagare än vad de andra är då du inte kan spelets regler eller har funnit din plats i hierarkin.


Men jag har tur, jag insåg att jag höll på att tappa bort mig själv, så jag sa upp mig och är nu på väg tillbaka till mig själv, mitt liv och min styrka. Underbart.

Jag önskar att alla ni, precis som jag, hittar er själva mitt i all stress, all tvätt, all handling, all disk och all annan vardag. Jag hoppas att ni hittar styrkan och energin som ger er en härlig och positiv framtid.

För det är ju vi positivister som bygger en roligare och kanske lite bättre värld eller hur   .


Puss   

Av Zophie - 26 april 2010 09:12

Nu har jag varit och lämnat min lillkille på dagis och jag har fem hela timmar för mig själv. Dagen kommer nog fyllas med jobbsök, trädgårdsvård, en tripp till plantskolan för diverse inköp till trädgårdsvården men först tänker jag ta en riktigt lång och skön promenad.


Solen tittar fram och termometern visar nästan 10 grader. Så fantastiskt att få ta del av alla små förändringar som naturen bjuder på just nu genom en riktigt lång och härlig vårpromenad. Vilken lycka att se de små knopparna på träden skata börja spricka ut i olika gröna nyanser. Att få se hur gräset växer sig lite högre och lite grönare för varje dag som glider förbi och att höra fler och fler fåglar sjunga allt klarare och starkare i takt med att solens strålar blir fler och fler....

Ren och skär lycka.


För varje dag som går känner jag mig starkare och lyckligare, det är precis som om min kropp och själ växer i takt med knopparna på träden och gräset på marken. Jag blir gladare och lugnare för varje stråle sol som lyser på mig och fortsätter det såhär är jag rädd att solen kommer få konkurrans av mitt soliga humör   


Vad underbart det är att få känna så här igen, att få känna hur blodet flyter i ådrorna och få möjligheten att känna och studera livets och naturens fantastiska förändringar varje dag.

Jag önskar att ni alla får möjlighet till detta, denna underbara tid. Jag önskar att ni alla får känna att livet är en underbar och fantastisk gåva som man måste vårda och sköta för att få ett bra resultat.


Jag är också så tacksam att jag har sådana fantastiska vänner, vänner jag visste jag kunde lita på men också vänner som jag inte visste var vänner. Jag önskar er allt gott i livet och att ni alla får en riktigt underbar dag.

När ni går till jobbet idag, när ni hämtar barnen, när ni stressar iväg till affären för att handla middagsmaten, när ni känner att allt blir lite för mycket... Passa på att stanna till, se dig omkring, blunda och ta ett djupt andetag och var tacksam för att denna dagen är idag. Lukta på blommorna, lyssna på barnens skratt och var tacksam för att just du får upptäcka den här dagen med alla dina sinnen... Vem vet hur länge vi får ha den kvar...


Kärlek till alla   

Av Zophie - 25 april 2010 08:40

Hejsan igen alla vänner... ovänner läser inte min blogg... eller gör dom   .


Jag har suttit på FB och kollat in alla kommentarer jag fått efter att ha "outat" att mina tidigare jobb"vänner" raderat mig som vän på FB, hängde ni med *skrattar*

Det är roligt att se att jag ändå har stöd hos en del vänner och ännu roligare att läsa alla kommentarer jag fått. Vissa, som jag absolut inte trodde, ger mig ändå pepping, sitt stöd och goa kommentarer och andra visste jag ju skulle stå på min sida. Ingen har dissat mig eller skällt ut mig.


Jag vill också förtydliga lite från mitt tidigare inlägg... alltså jag gillar hönor, jag gör faktiskt det. Det är trevliga djur som förser en med ägg, kött och gödsel... *fnissar* nu fick jag en helt annan tanke än den jag först tänkte skriva men det gör jag inte för då trillar väl hatbrev in här rätt som det är...


Men höns för mig är också flockdjur och i alla flockar finns det alfa, beta och andra lägre stående individer. Ska jag förtydliga mig ytterligare så kan jag säga att jag alltid har varit/känt mig som en av de lägst stående individerna i "flocken" på jobbet. Ingen viktig, ingen man frågar efter eller tar speciellt mycket notis om. Bara någon man snackar lite om, gnäller på vid frånvaro m.m Försöker denna lågt stående individ ta sig ton och förändra sin ranking i flocken slås hon ner direkt... ingen förändring i ledet tack!

Jag bara undrar vem som orkar med detta i längden, det gjorde inte jag.


Tyvärr är det också så att flocken tänker kollektivt. Vad jag menar med detta är att det finns (funnits nu då) individer i "min" flock som jag ändå tyckt väldigt bra om, kommit överrens med och respekterat. Tyvärr har även de raderat mig och det är dessa jag sörjer lite.

Varför de valt att göra så kan jag bara spekulera i. Antingen har de blivit sårade och tagit illa vid sig i tron att jag faktiskt menat dem också (inte så troligt) eller så har de fallit för grupptrycket (mer troligt). Jag misstänker att de resonerar så att eftersom de är kvar i "flocken" vågar de inte gå in i konflikter vilket inte skulle ses med blida ögon av den resterande flocken. Man kan ju inte stå på hackkycklingens sida liksom, då kan man ju kanske bli utsatt själv... Fegt, men kanske en överlevnadsinstinkt...


Vad som också förvånar mig lite är att man bara raderat mig som vän utan att ens fråga mig vad jag menar med det jag skriver. Ja, i vissa fall är jag inte förvånad men i andra fall är jag faktiskt det. Dessutom har vissa bara raderat mig utan att ens veta varför de har gjort det. Dessa individer har bara lyssnat på "flocken" och snällt gjort vad "flocken" har sagt, vilket ytterligare stödjer min teori (vilket de kanske inte tänkt på).


Nej, nu ödslar jag inte mer tid på detta, det suger bara energi av mig och det känner jag absolut inte för. Jag kan bara kallt konstatera att de individer som fortfarande står på min vänlista när det gäller "flocken" är de omedvetet? starkaste individerna. De individer som faktiskt vågar stå upp och säga nej när alla andra säger ja och det, mina vänner, är en egenskap jag är full av beundran inför.

Heder till er   och jag är stolt och glad över att ni fortfarande vill och vågar kalla er mina vänner. Stort tack för det och en varm kram och förhoppning om en riktigt trevlig vår till er alla.


Love yá   

Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< April 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards