filoZophie

Alla inlägg under januari 2013

Av Zophie - 15 januari 2013 21:22

Hejsan alla vänner.

Ville bara titta in och tala om att jag kommer ta en liten bloggpaus ett tag framöver.

Jobbet är en anledning. Vi håller på med omorganisationer just nu vilket är ganska jobbigt då vi inte vet hur organisationen kommer se ut i framtiden.

Orken är en annan anledning.

Dessutom har jag skrivit ett par inlägg men när jag ska publicera dem så lägger sidan av vilket gör att hela det skrivna inlägget försvinner och jag får börja om på nytt vilket jag inte riktigt orkar.

Dessutom har jag så fullt upp just nu att jag inte har något riktigt viktigt att säga... Det har inte hindrat mig förrut men just nu känner jag att inspirationen tryter.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig vår.

Jag kommer titta in titt som tätt och vem vet... när ni minst av allt anar kanske jag är tillbaka ;)

Kram till er alla goa människor.


Puss   

ANNONS
Av Zophie - 11 januari 2013 23:07

Hello alla.

Ledsen att jag tappat lite tid här men veckan har varit minst sagt kaotisk men det brukar väl första jobbeveckan efter semester vara ;)

Passade nu på att surfa runt lite och hamnade hos sköna Dilba och fastnade för ett av hennes inlägg som kastade mig själv tillbaka i tiden lite. HÄR hittar ni inlägget jag syftar på...

Hon skriver om saknaden efter en förlorad vän som inte längre finns i livet och det grep verkligen tag i mig.

För ett par år sedan gick min mormor och morfar bort och det stressiga vardagslivet gör att minnen snabbt bleknar.

Vi har ett nytt år framför oss, vi har precis avslutat det gamla och det vi avslutar verkar ibland lätt falla i glömska... även minnen...

Idag hade jag förmånen att få en kort inblick i hur släktforskning går till. En handledare visade hur man söker och tar fram gamla dokument och jag fick ge exempel. Jag ringde min mamma och frågade efter mina morföräldrars bröllopsdag, fick ett svar och sedan letade handledaren upp det gamla kyrkodokumentet som nu mer finns bevarat i databaser. Det kändes helt otroligt att se mina morföräldrars namn i snirklig skrivstil på gammalt papper på en helt modern data skärm och jag blev alderles tårögd av de minnen av mina morföräldrar som vällde upp i mig från min barndom och även från mitt vuxna liv...

Kanske är det för att jag själv fyller 40 år i år, kanske är det för att jag börjar bli sentimental men jag har bestämt mig för att detta året skall fyllas med minnen, både gamla och nya.

Jag vill inte sluta minnas men har också förstått att det kräver underhåll så nu tänker jag försöka skriva ner så mycket jag bara kan av roliga, spännande, verkliga och tråkiga saker som händer i mitt liv.

Det kanske blir en hel bok av det, vem vet, men jag tänker ändå att om det finns nedskrivet så finns jag, även om jag är borta.

Kanske är det själviskt att inte vilja bli bortglömd, kanske ska man bara kalla det en önskan om att bli ihågkommen...

Men 2013 skall för mig bli ett riktigt minnesår bland gammalt och nytt.

Vad tänker du göra med ditt nya år?!


Puss   

ANNONS
Av Zophie - 7 januari 2013 10:00

... men bästa låten just nu



Puss   

Av Zophie - 6 januari 2013 12:00

Dagens samtalsämne... minnesluckor...

Vi har dem alla men frågan borde kanske vara hur du hanterar dem snarare än vad du glömt?!

Jag har ofta minnesluckor och jag är lycklig över dem.

Jo, de flesta jag känner blir desperata, kallsvettas, mår illa när man nämner minnesluckor men jag tror att allt är en tolkningsfråga och jag tror att de helt enkelt bara tolkar tanken fel...

Jag tror att en minneslucka är ett frånvarande minne som vill att du fyller i den liksom...

Förstår ni?!

Jag menar alltså att det finns minnesluckor och det finns MINNESluckor.

Det är klart att man får ångest och kallsvettningar av en viss låt man kanske hörde på krogen när man spydde över vakten/fyllesnubblade i trappan, spillde öl över bardisken, tappade bort sig själv/sin vän/sin jacka eller vad det nu än var som man tappade bort....

Och om man har ett minne man förtrycker så kan man oftast återuppliva det minnet med musik... om man vill kanske...

Faktum är att musik är en minnesform som till och med är accepterad av vetenskapen...

Jag väljer gärna att hjälpa mitt minne med musiken.

Jag kan sitta uppe i timmar och lyssna på olika låtar, söka på nätet efter gamla godingar, minnas och påminna om minnen i min minnesbank som jag trodde var förlorade...

Detta är en stor lycka hos mig.

Min make, mor, barn och vänner har kanske inte samma förståelse alltid.... Men det är ok med mig, så länge jag ibland får sitta med mitt lilla glas vin, lyssna och minnas i timmar så är jag nöjd.

Jag skapar också gärna nya minnen, till nya låtar men jag ger också lika gärna nya minnen gamla låtar för att göra dem bättre... aldrig bättre än min egen verklighet.

HALLÅ, är det någon som fattar vad jag menar?!

Är det bara jag som gillar att göra detta???

Ett exempel kommer här...


En låt som ett ex skickat till mig, i ett förhållande som blev så rätt efter att det gått så fel...

Och det finns fler exempel, men dem tänker jag inte ta upp här....

Puss   


Av Zophie - 5 januari 2013 12:45

Igår körde jag ett inlägg om medmänsklighet och om att vara egoistisk.

Jag tänkte att jag idag skulle fortsätta på det temat.

Det finns många personer som hävdar att de är medmänskliga, är egnegerade, att de vill förändra världen och göra den bättre. Väldigt ofta när jag hamnar i diskussioner med sådana personer frågar jag dem vad de gör för att förändra och väldigt ofta får jag samma svar:

Jag donerar pengar till..., jag är fadder för..., jag bidrar med..., jag köper... och så vidare.

Man listar här gärna organisationer man stödjer med bidrag eller att man är fadder till barn eller djur eller att man skänker pengar när man tittar på olika galor på tv, lägger pengar i olika insamlingsbössor och så vidare.


Det är nog bra, det hjälper säkert till. Hellre lite pengar i en bössa då och då än att inte bry sig alls. Men det finns faktiskt studier som visar att det inte är de där bidragen, det där fadderstödet eller den där bössan som gör störst skillnad för orättvisor i världen.

Det som gör skillnad är medmänskligheten.

Visst är det bra att ge pengar, att vara fadder eller köpa vykort till förmån för cancerföreningen men den stora frågan är: Gör du det för att döva ditt dåliga samvete eller för att du bryr dig?

Om du kan erkänna att du gör det för ditt dåliga samvetes skull så är väl det fine, du har ändå kommit långt i din tanke, men om du hävdar att du bryr dig men inte kan ge den hemlöse på gatan ett leende eller köpa hans/hennes tidning då är du helt fel ute och då kan du ge i resten av ditt liv utan att fatta grejen med att verkligen förhindra orättvisor.


Det folk i svåra situationer vill ha och behöver är självklart en peng men likväl kan en hamburgare, ett leende, en kopp varmt kaffe eller vanligt hederligt hyfs och omtanke värma länge. Att ge av sig själv, sin tid är bland det finaste du kan ge din medmänniska. Att fråga hur de mår och verkligen fatta intresse för svaret. Att ta dig tid att byta ett par ord med den utsatte personen som du egentligen tycker luktar illa, ser skum ut, verkar påverkad av något... Det är medmänsklighet.

Han eller hon har dessutom oftast en mycket intressant historia att berätta.

Så innan du slår dig för bröstet och listar alla fina organisationer du stöttar eller donerar pengar till skulle jag vilja att du frågar dig hur mycket du bryr dig... EGENTLIGEN.

Och sedan kan du gå tillbaka till mitt förra inlägg och lyssna på Michael Jacksons låt Man in the mirror IGEN.


Om du efter det kan se dig i spegeln och säga att du är engagerad, bryr dig och vill förändra världen... ja, då ska jag tro dig.

Puss   


Av Zophie - 4 januari 2013 12:16

Hamnade på en blogg igår, som tog upp ett mycket intressant ämne, nämligen människans ego.

Ja inlägget kanske inte direkt behandlar människans egoism men andemeningen handlar egentligen om hur egoistiska och känslokalla vi människor kan vara. Vi är pigga på att fråga "hur är det" varje gång vi träffar en bekant men vi är egentligen inte intresserade av svaret...

Läs gärna Stoffes inlägg HÄR.

Jag skrev ett inlägg om medmäsklighet för snart två år sedan, det kan ni läsa HÄR och jag skrev det i samband med att en av mina bästa vänner förlorade sin lille son.

Det som sammanlänkar dessa inlägg är egentligen människans egoism.

Visst tycker jag att en viss del egoism kan vara bra då jag tycker att vi måste börja tänka mer på oss själva som individer och människor snarare än i termer av arbetare, mamma, pappa, make, hustru och så vidare. Jag anser att vi allt för lätt hamnar i olika fack där vi anpassar oss efter det som förväntas av oss istället för att tänka själva och utgå från vad vi egentligen vill, behöver och kan.

Mitt nyårslöfte till mig själv är att bli lite mer ego. Jag ska börja utgå mer från mig själv och vad jag verkligen vill istället för att bara tacka, bocka och göra det jag tror förväntas av mig. Samtidigt är medmänsklighet något som är otroligt viktigt för mig. Att fråga någon hur de mår och sedan skita i svaret är något som jag aldrig skulle göra. Om jag frågar vill jag veta, annars frågar jag inte. Enkelt eller hur?!


Jag uppmanar alla att bli lite mer ego detta året samtidigt inte bli så ego att man tillslut bara bryr sig om sig själv och skiter i alla andra. egoism för mig är både ett fult och ett fint ord.

Det är ett fult ord när en person bara tänker på sig själv och strävar efter att få så mycket som möjligt för egen vinnings skull utan att ta hänsyn till andra som kanske såras på vägen.

Samtidigt tycker jag att egoism är ett vackert ord om det utgår från att man själv tänker efter vad som faktiskt är bra för en själv samtidigt som man ändå är MEDVETEN om att det finns en omgivning som man mår bra av att samarbeta med.

Förstår ni hur jag menar eller lallar jag ut för mycket ;)

Jag avslutar som jag brukar, med en klassiker inom detta område...

Michael Jackson.

Håll till godo.



Puss   

Av Zophie - 3 januari 2013 16:18

japp, då är det bara en lite dryg vecka kvar innan julen brutalt kastas ut ur huset.

Jag försöker hålla kvar den så länge det går men tjugondagknut åker julen ut.

Av min mor har jag dock fått traditionen att behålla det röda i huset tills efter alla hjärtans dag. Detta innebär attd et bara är tomtesaker och pynt som åker ut tjugondagknut. Det känns lite bättre och lite juligare så :)

Jag funderar även på att i år införa traditionen att låta granen stå kvar lite längre med bara juleljusen i?!

Vad tycker ni om det?!

Hur gör ni egentligen till julen?

Vad pyntar ni med?

När åker sakerna ut?

Jag har en bekant som pyntar upp huset dagen innan julafton med siverse olika saker, ljusstakar, tomtar, tomtegummor, kulor, glitter, gran, julstrumpor och allt annat man bara kan komma på ska tillhöra julen. Hemmet är överdådigt av pynt... fram till nyårsafton. Då åker ALLT ner i kartongerna igen.

Vad har ni för traditioner och tankar kring pynt och när pyntet ska ner?

Själv vill jag behålla känslan av jul så länge jag kan och i och med att jag anammat min mammas tradition med ljusen och färgerna så blir det jul lite längre känner jag.

Dessutom gillar jag att köpa massor av roligt pynt och ljusstakar och annat under rean så finns det massor av fina nya saker att ta fram till nästa jul.

Har ni någon speciell sak som bara måste upp till julen?

Själv har jag inget speciellt måste förutom min ängel i toppen av granen, den är ett måste för mig... och så alla ljusstakar då... Jul för mig är mycket ljus.

Men snart är det som sagt slut och med tanke på det trista blaskiga vädret vi har här nere i sydvästra Sverige... tja då är väl det nästan lika bra.

Jag njuter lite till men får ärligt säga att jag nu ser fram mot våren...

Vad tycker ni?!


Puss   

Av Zophie - 2 januari 2013 21:31

Så var det nya året här.

Än så länge ganska likt det gamla om jag får säga min mening.

Mitt nyårslöfte detta året blir inte att träna mer, för den vanan och det löftet har jag redan gjort och kommit igång mer och det funkar bra. Inte heller tänker jag lova mig själv att bli smal för det löftet har jag gett otaliga gånger och både lyckats och misslyckats. Jag tänker inte heller lova att engagera mig mer i välgörande ändamål för det gör jag faktisk också i lagom utsträckning tycker jag...

Nej, jag vet inte riktigt vilket löfte jag skulle kunna ge mig själv mer än att detta året försöka ägna mig lite mer åt mig själv. Och då menar jag inte att bara unna mig en massa saker eller så utan att ägna mig själv mer tid och tanke.

Jag lovar att jag detta året ska försöka lyssna mer på vad jag egentligen vill själv och faktiskt sträva efter att respektera den rösten snarare än skuffa den åt sidan till förmån för andra personer, saker eller åtaganden. Jag lovar dessutom att inte gå åstad och planera upp varje helg med diverse aktiviteter för att man ska göra det och sedan känner man sig superstressad för att det kommer annat emellan och man inte vill ändra de ursprungliga planerna av rädsla för att göra någon annan besviken.

Nej, detta ska bli det år jag sätter mig själv, mitt fysiska och psykiska mående i första rummet för att ta hand om mig själv.

Jo, det kan nog låta egoistiskt men jag tror att min omgivning kommer tycka lite bättre om mig om jag tycker bättre om mig själv. Så ett hälsosammare och mer rofyllt liv till mig själv detta året får bli mitt nyårslöfte.

Ganska bra om jag får säga det själv.

Vad har du för löfte?

Vilket är ditt löfte till dig själv?

Om du inte vet eller har något får du gärna låna mitt ;)


Puss   

Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ filoZophie  med Blogkeen
Följ filoZophie  med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se