Idag har jag och maken varit på stora blågula varuhuset.

Det som känns skönt denna gången är att vi fick tag på det mesta som stod på listan så nu kan vi förja färdigställa vissa saker som lite levt på "Hold" sedan vi flyttade in.

I tvättstugan ska vi äntligen sätta upp en bänkskiva som ska dölja tvättkorgarna och som jag kan ha mangeln på. I trollungarnas rum ska vi slänga ut barnbokhyllorna och sätta upp lite mer "storkille" hyllor som spel, leksaker och böcker kan stå på. Jag ska äntligen efter många års längtande få upp ytterligare två bokhyllor så att alla mina härliga kompisar, böckerna, kan få ta sin rättmätiga plats i mitt hem och dessutom har jag köpt en gungfåtölj som jag kan sitta och läsa i.

Det blev lite kluvet då jag hittade en riktigt fin fåtölj, lite öronlapps stuk, men även hittade en av Ikeas klassiker fast nu med gungmedar som även den var super skön. Det blev den sistnämnda kan jag meddela eftersom jag ÄLSKAR att gunga, har alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra.

Vi passade även på att handla lite småsaker som alltid går åt och som är bra att ha.

I övrigt håller jag på att gå igenom mina säljeslådor och under resten av veckan har jag ett gäng köpare som kommer och hämtar saker, alla pengar går naturligtvis till semesterkassan då Turkiet är ett efterlängtat mål även till nästa vår.

I övrigt händer inte så mycket.

Jag återhämtar mig sakta från ryggskottet och morgondagen bjuder på en välbehövlig massage, den är jag värd.

Så nu tänker jag ta mig en kopp thé och sedan ska jag snickra ihop min fåtölj och kanske gunga mig till sömns ikväll :D

Puss   

Hola semesterfirare och alla andra.

Om ni undrar över frånvaron på bloggen får jag denna gången försvara mig med att det är allt för jobbigt för att sitta här när man fått dubbelsidigt ryggskott...

Jag vill dock låta er veta att jag lever, även om det inte alltid känns så...

Kiropraktorn hjälper mig i morgon igen och då hoppas jag det mesta löser sig :)

Tills jag är tillbaka med full kraft bjuder jag på en gammal favorit i ny fantastisk tappning...

Enjoy!

Puss   

Tja, då har man avverkat första veckan på 5:2-dieten och jag måste säga att det går över förväntan. Jag blir fortfarande lite tjurig och får huvudvärk de dagarna jag "svälter", detta trots att jag dricker mycket men jag tror att det är en övergångsperiod och att det kommer bli bättre.

Veckan som gått hade vi måndag och torsdag som "svältardagar" och det går faktiskt att klara sig på endast 500 Kcal per dag, speciellt när jag har världens godaste grönsakssoppa som endast innerhåller minimalt med Kcal, jag kan äta soppa till både frukost, lunch och middag samt mellis om jag vill....

Nu vill jag ju inte det för då hade jag tröttnat men jag HADE kunnat.

De övriga dagarna äter jag 2000 Kcal och första veckan resulterade i 1 kg minus på vågen, detta trots att jag käkat ute två gånger denna veckan OCH druckit vin... så något är det uppenbarligen som funkar.

Nu går vi in i vecka två och har idag haft vår "svältardag" men jag känner ändå att det är under kontroll, både maten och humöret. Vi har sagt att vi ska försöka hålla ut över sommaren och se vad effekterna av detta blir, vi gör ju som jag nämnde tidigare, INTE detta för att gå ner i vikt (det kan bli en bonus) utan för att se om vi märker skillnad i kropp, själ och sinne.

Spännande, spännande och jag kommer hålla bloggen uppdaterad kring vad som händer och hur vi mår.

Men nu tänker jag gå och lägga mig, för även om det är helt ok att ha "svältardagarna" så är det ganska tråkigt.

Puss   

Nu har jag suttit och fnissat i någon timme över artiklar, vänner och tv-program som tar upp den nu så omtalade 5:2-dieten. Anledningen till att jag fnissar lite är att det helt plötsligt verkar vara banbrytande och fantastiskt att gå ner i vikt med denna diet.

Men innan jag går vidare vill jag först och främst reda ut begerppet diet.

Diet är inget som ska förväxlas med bantning.

Bantning handlar om att gå ner i vikt medan en diet egentligen handlar om kostvanor.

Min son till exempel, han är 12 år och perfekt i kroppen, han behöver inte banta, men han följer en glutenfri diet. Detta gör han för att han är glutenintolerant och han behöver alltså hålla en glutenfri matvana - diet.

Nog om det.

Jag har de senaste dagarna sett otaliga artiklar, hört vänner diskutera om denna nya 5:2-dieten som om den vore en viktnedgångs-historia.

Sanningen kunde inte vara längre ifrån.

I våras såg jag en kort del av en dokumentär på SVT som handlade om att svälta sig friskare.

Michael Mosely, är en journalist som tittat närmare på detta med att få ett hälsosammare liv, att leva längre och han gjorde en dokumentär som handlade om hälsofördelarna med att fasta.

Här kan ni se vad jag menar.

Det jag finner lite kul är att jag och min man nu såg reprisen, som för övrigt säkert kan ses på SvtPlay, så bestämde vi oss för att köra igång detta. Av olika anledningar var juni inte en bra månad för oss att haka på detta utan vi bestämde oss för att börja 1 juli. Och NU exploderar tidningar, tv och sociala media över denna "dieten".

Vad det går ut på är att äta normalt 5 dagar i veckan för att sedan under två dagar samma vecka begränsa sitt kaloriintag till 500 Kcal för kvinnor och 600 Kcal för män.

Forskning visar att vid tillfälliga perioder av svält så fokuserar kroppen på att reparera sina celler snarare än att skapa nya. Det kan tyckas låta konstigt att det skulle vara bättre att reparera gamla celler istället för att skapa nya men ser man dokumentären förstår man sambandet mellan att bränna ut kroppen i förtid genom att konstant bilda nya celler mot att istället reparera de gamla och därmed "spara" kroppen.

Jag och maken har således gått på denna dieten sedan i måndags och det har gått ganska bra. Det är svårt att leva på endast 500 Kcal på en dag men det går.

Vi har dessutom hittat en SUPER-bra app som håller koll på kalorierna åt oss, den finns även till pc och den hittar du HÄR. Finns säkert även till I-Phone för dem som föredrar det....

Vi har valt att inte "fasta" 2 dagar i sträck utan vi väljer de dagar i veckan som passar oss och våra aktiviteter bäst. Än så länge känner jag inga större förändringar när det gäller vårt nya kostval men om endast hälften av det som sägs i dokumentären är sant tycker jag att det är väl värt att prova. Jag ska försöka hålla er uppdaterade och vill ni veta mer så rekommenderar jag er att se dokumentären, alternativt fråga mig för jag har bandat den och kommer kolla på den ofta för att lära allt   .

Så stay tuned, there is more to come.

Puss   

Idag har jag varit på något så ovanligt som After work. Tja det kanske kan tyckas att det inte är något speciellt ovanligt med det, men det tycker nog jag att det är eftersom jag numer inte har något jobb.

Vad det egentligen handlade om var att jag och mina tidigare kollegor trivs så bra ihop att vi bestämde oss för att fortsätta hålla kontakten trots att en efter en droppar av.

Det kanske skulle passa sig med en liten förklaring?!

Ok, vi gör en lång historia, kanske inte kort, men överblickbar ;)

I maj 2012 landade jag, var jag trodde var, drömjobbet.

Jag är utbildad beteéndevetare med socialpsykologi som tillvalsämne och jag fick jobb som resursvägledare på ett av de, numer, bespottade företagen som granskats hårt i media på sistone.

Mitt jobb var att ta hand om de deltagare som AF skickade till oss, utbrända, utförsäkrade, långtidssjukskrivna med flera och se vad deras behov bestod i. För att få komma till oss var det dock klart uttalat att det fanns ett rehabiliteringsbehov av individen, som oftast (inte alltid dock) stått utanför arbetsmarknaden under lång tid. Mitt jobb var att väcka motivation och inspirera dem att vilja... Vilja vara en del av samhället, vilja jobba, vilja vara viktig, vilja hitta sin roll i världen... ja, kort sagt, att hjälpa dem hitta sin inre vilja. Detta skedde genom föreläsningar, diskussioner, kbt-terapi och arbetsträning med mera för dem som kom dit.

Detta var mitt drömjobb och jag har älskat varje minut tillsammans med mina deltagare, helt ärligt. Jag har tillhört den lilla gruppen som vaknar varje måndag och säger YES äntligen en ny jobbedag   

Jag hade underbara kollegor, fantastiska deltagare och en mycket öppen och god kontakt med handläggare både på AF samt FK och hade bara varit för det så hade jag kunnat jobba där hur länge som helst.

MEN och det finns ju tyvärr i alla goda sagor ett stort MEN. I denna sagan heter det FÖRETAGSLEDNINGEN! Det finns en anledning till att denna branschen, med kompletterande aktörer, har granskats hårt och jag måste säga att jag redan tidigt hoppades att någon skulle ta en närmare titt på vår verksamhet.

Personalen får utstå omänsklig behandling bitvis. Vi har aldrig haft annat än korttidskontrakt, så kallad visstidsanställning. Vi får 1 månad, kanske tre om vi har tur och får alltid veta sista dagen om vi får vara kvar eller inte. Vi får Unionens ingångslön visserligen, men granskar man Unionens egen sida när det gäller löner för motsvarande yrken fann vi snabbt att ingångslönen på vår typ av tjänst ligger 4000:- högre än vad vi fick. Vi fick hela tiden höra att vi skulle vara tacksamma över att ha ett jobb och vi fick också veta, av närmsta chefen, att våra kontrakt inte låg i prioritet för företaget. När vi bytte till större lokaler och fick ett extra badrum, och därför efterfrågade en extra tvål, fick vi till svar att vi skulle sätta en lapp på den ena toaletten att den var ur funktion och flytten till de nya lokalerna fick vi självklart sköta själva och så vidare.

Cheferna byttes ut, liksom personalen och under min tid på detta företaget hade vårt kontor en personalomsättning på över 100% inom loppet av inte ens ett år.

I april/maj bestämde jag mig för att inte vara kvar. Jag kände att de vi jobbade med endast sågs som pengar på ben, ja vi var egentligen alla bara pengar på ben, utbytbara, inget värda, lätta att ersätta...

En stor granskning av branschen gick igång, mitt kontrakt gick ut 15 juni, jag erbjöd mig att fortsätta 2 veckor till i väntan på vad granskningen gav men fick besked på fredagen att jag inte hade ett jobb på måndagen. Samma dag anställdes en ny tjej på min position.

Detta är en av anledningarna till att jag lade ner bloggandet och tog en liten paus  det var för mycket för mig just där och då. 

Men nu, efter två veckor som arbetslös och med helt ny energi och helt nya planer så är jag här igen.

Och jag har idag träffat mina föredetta, härliga kollegor och tagit en bit mat och ett glas vin och pratat tro, hopp, glädje och framtid. Efter att jag slutat har även en av de andra tjejerna slutat så nu är det bara två kvar... och deltagare får vi inte längre, den tjänsten är fryst så det är bara de gamla deltagarna kvar och de skrivs ut en efter en...

Jag beundrar mina två kollegor som är kvar, som orkar... fast de har ju inte vart där lika länge som jag såklart...

Och nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv. En helt vit och ren sida som jag snart ska påbörja att fylla med allsköns härligheter.

Men först ett lååååååååångt och härligt sommarlov, utan en massa måsten, krav och tidspress...

Bara lite allmänt bloggande då och då, en och annan god bok förstås och kanske, om jag har riktig tur, en gnutta sol och bad också.

Puss