filoZophie

Alla inlägg under juni 2010

Av Zophie - 24 juni 2010 13:43

Jag visste det, jag anade detta men det blev ändå en liten chock...


VÄLKOMMEN Herr Träningsvärk...

Oturligt nog fick Fröken blåmärke förhinder men ersattes istället av både Farbror Plåga och Tant Smärta...


De två ersättarna kommer nog inte kunna stanna misstänker jag men då kommer nog Unge Herr Huvudvärk och Faster Stelhet till undsättning... lagom till imorgon kanske... så blir liksom halva familjen samlad om man så säger... jaja, vad göra???


Och kom nu inte och säg att jag ska strecha mer efter nästa pass för streching har inte något att göra med träningsvärk över huvud taget. BLÄ!!! Nej det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen och det bästa i denna situationen är att bara köra på det igen. Tyvärr stänger Friskis över midsommarhelgen men jag lovar att jag kommer stå och banka utanför på söndag. SLÄPP IN MIG!!!!!!


Ja, ärligt talat är det det enda jag kan tänka mig hjälper mot träningsvärk... att bara köra igen så det får bli så. Vi syns på gymmet på söndag, någon som hänger på?


Måste också säga att jag blev förvånad över Friskis gym. Jag trodde att det skulle vara lite maskiner lite vilker och ett par stationer men jisses vad det var mer än det. Där fanns allt för alla och jag hittade både en, två och tre favoriter. Roddmaskinen är en stor favorit och kommer använda den som uppvärmning konstant. Sedan hade de kettleballs eller bells eller vad de nu hater men bra var de i alla fall och något som definitivt hamnade i mitt program. Sedan hade vi 7 olika maskiner med varierade uppgifter som vi la till i mitt pass som ska hjälpa mig bygga en bra fysik samtidigt som jag bygger muskler och bättrar på mitt immunförsvar. Jaja, det blir nog bra i längden. Det gäller bara att göra det bästa av situationen och just nu innebär det att bjuda hela släkten på en god kopp te i horisontalläge på sofflocket.


Jag önskar er en trevlig dag och återkommer när i alla fall halva släkten har åkt hem   .


Puss  

Av Zophie - 23 juni 2010 15:20

Hejsan hoppsan alla och ett riktigt stort förlåt för att jag varit borta ett tag. Nej, jag har inte glömt bort er och jag ska inte sluta blogga, det har bara inte blivit av helt enkelt.


Men nu är jag här igen och det är dags för... UPPDATERING


Först och främst måste jag berätta om min lilla vistelse i mina gamla kvarter, Kalmar.


Det var så roligt att återse min gamla stad. Självklart tog jag med mina killar på en liten sightseeing. Vi började med Kalmar slott - helt fantastisk vackert, kyrkogården och parken är ju också helt underbara och vi hamnade dessutom mitt i en skolavslutning med en massa vitklädda och spralliga barn. Jätteroligt.

Efter detta åkte vi in till stan en sväng och jisses vad den har vuxit. Jag var rädd för att alla mina smultronställen skulle te sig små och futtiga eftersom det ändå var så länge sedan jag var där men det mesta var precis som jag mindes det. Köpcentrat, Baronen, låg kvar men istället för de vanliga tio butikerna hade det utökats med ytterligare tjugo butiker. Mitt första riktiga jobb hade jag på Hamncafét och det stod kvar och hade inte förändrats det minsta. Krögers - världens mysigaste pub - stod kvar, dock med tillägget av en enorm uteservering och maten var god och vinet smakade som det skulle. Självklart passade vi också på att ta en liten korv vid strykjärnet, jag skippade dock korven och njöt i stället av kroppkakor... mmmmmmmm....

En enkel men kulinarisk måltid perfekt balanserad med potatissmeten, fläsket innuti och med en lagom touch av kryddpeppar. Till detta serveras lingon, smält smör och en skvätt grädde... Jag njöt av varje tugga och varje bit jag stoppade i munnen framkallade minnen jag inte visste att jag hade... Marvellous...


Fredag eftermiddag tillbringades med gamla vänner. Via FB har jag och en gammal vän, C., fått kontakt igen och självklart stod ett besök hos henne och hennes familj på agendan. Det var tänkt att bli en liten fika men istället stannade vi halva kvällen. Ungarna kom överrens och vi tjattrade på som vanligt. När min make avslutat sina affärer kom han också och han undrade hur länge sedan det var jag och C. hade träffats och vi konstaterade att det var 13 år sedan. "Som ni snackar märks inte det" var hans enda kommentar. Och vi kan konstatera att vi snart kommer ses igen. Gammal kärlek rostar aldrig och det kan vi bara konstatera att gammal vänskap inte heller gör. Stort tack C. med familj för en riktigt trevlig helg  .


Resten av helgen bestod av sightseeing och shopping och det var en trött familj som styrde kosan hem på söndagen. Ett litet stopp på vägen hem blev det också, för att träffa bästa M. med familj för lite uppdatering, snack och planering av sommaren.


Med andra ord har jag haft den bästa helgen sedan vi kom hem från Turkiet och det känns helt fantastiskt att jag har sådana underbara vänner. Stort tack till er båda för att ni finns och för att ni är de otroliga människor ni är.


Idag har jag genomlevt mitt första pass på gymmet   vilket innebär att jag imorgon kommer få besök av både Herr Träningsvärk   och Fröken Blåmärke   men det känns skönt och nyttigt och huvudsaken är ju att jag i förlängningen kommer förbättra min hälsa (och kanske gå ner i vikt på köpet).


Må väl alla, tills vi hörs igen.

Kram  

Av Zophie - 17 juni 2010 12:15

Hoppas allt är väl med mina goa blogisar idag:)


Själv tänkte jag ge mig ut på en liten tripp down the memorylane och detta menar jag verkligen bokstavligt. Idag åker jag och min familj till mina gamla kvarter för en liten minisemester. Jo min make har lite jobb på "fel" sida Sverige och då passar vi på att åka hela familjen och göra en rolig grej av det.


Det ska bli riktigt roligt att få spana in de gamla kvarteren, kolla om allt står kvar, besöka gamla vänner och hänga på en del gamla hak som man mer eller mindre hade klippkort på förr i tiden. Det är över 5 år sedan som jag var däröver och vi vet ju alla hur mycket som kan hända och förändras på 5 år... utom jag då förståss  .


Det roliga i kråksången är också att jag gick ut och meddelade detta på min FaceBook sida, det sa bara rassel i min mailbox så hade jag olika inbjudningar, fikaförfrågningar och anndra förslag från gamla vänner som ville träffas....

Så nu har vi 2 playdates på fredag, en utekväll på gamla stammisstället och en träff lite senare under helgen med olika gamla vänner. Det ska bli riktigt roligt och jag ser verkligen fram mot detta.


Som ni dock säkert förstår kommer detta innebära begränsade möjligheter framför datorn. Har jag tid och möjlighet kommer jag försöka sticka in med en rapport men i annat fall får ni ge er till tåls till på söndasg eller måndag.


Så tills vi hörs nästa gång bjuder jag er farväl.

Puss och kram   

Av Zophie - 16 juni 2010 10:00

Hejsan alla vänner.


Idag blir en bra dag, det har jag redan bestämt. Och anledningen till detta kommer här...


Dagens grattis: Till mig själv som fyller år idag   , hurra hurra.


Jo, jag vet att jag redan blivit firad, men det ju ändå dagen D idag, så jag grattar mig själv lite extra men det får jag för det är min blogg...


Dagens mysiga: Blir en lunch med min älskade make på stan idag. Sedan skall vi handla en efterlängtad present till mig, en halskedja till mitt underbara mamma barn halsband, så att jag börja använda det igen. En liten blomma blir det nog också...


Dagens jobb: Min allra bästa Johanna B. kommer hem till mig ikväll tillsammans med sin goa A. Det blir lite vin och trevlig samvaro samt lite terapiarbete tror jag nog   


Dagens tanke: Lev varje dag som om det vore din sista, då kommer du vakna nöjd och belåten varje morgon, no regrets, vet du...


Dagens känsla: Förvåning. Var på bodybalance i går och trodde att jag skulle vakna upp med världens träningsvärk och en ännu ondare tå... men inte då... eller inte än kanske jag ska säga...


Dagens foto:


  


En turkisk liten blomma bara till mig.


Puss på er alla och ha en riktigt trevlig dag, det tänker jag ha  

Av Zophie - 14 juni 2010 20:59

Jag vet inte hur det är/har varit i övriga Sverige men här i Halland har det debbaterats flitigt över skolavslutningens vara eller inte vara i kyrkan. Jag har följt debatten lite halvt om halvt, har inte orkat engagera mig fullt ut. Självfallet har jag mina egna åsikter i frågan och står för dem, kanske har det varit därför jag inte orkat engagera mig, för jag har kännt att mina åsikter inte betyder så mycket i en ganska het debatt.


Men nu kan jag inte hålla mun längre, nu vill jag säga mitt.

I Sverige har vi religionsfrihet, detta innebär att du har rätt att utöva och bekänna tro till i princip vad du vill så länge det inte skadar eller verkar stötande för någon annan. Jag respekterar detta och tycker att alla får tro på det som de finner nöje och trygghet i. Däremot har vi Sverige, sedan flera årtionden, århundranden för att inte säga årtusenden... ja nästan i alla fall... haft olika traditioner och ritualer som egentligen inte har så mycket med religion att göra utan snarare just tradition... att fira midsommar är en sådan urgammal "hednisk" tradition, att ha skolavslutning i kyrkan är också en sådan tradition...

Nu säger vissa "att jo men visst är det en gammal tradition, men vi har religionsfrihet och ska inte pracka på barnen olika religiösa inslag med bön och välsignelse och annat trams"...

Då säger jag BULLSHIT!!!!!


Min son slutade skolan i onsdags och hade den stora förmånen att få ha sin avslutning i kyrkan. Jag var en engagerad mamma den dagen och observerade noga vad som sades och vad man gjorde. Det som vissa personer skulle kalla för bön hörde jag mer som ett litet personligt tal från prästen till barnen, det som är välsignelsen, vilket även prästen var mycket tydlig med och där jag helt överrensstämmer, är en lyckönskan om framtida välgång för de församlade. Det hade lika gärna kunnat vara en Imam, en Rabbih eller en Buddist som önskade de församlade välgång i framtiden och livet. Välsignelsen handlar inte om att pådyvla dig de kristna värderingarna utan om att önska dig lycka och välgång... vem kan ha något emot det? Nu sticker jag ut nacken här, men kanske de som inte önskar sina medmänniskor detsamma, eller?! 


Jag är helt för att barnen skall få ha sina avslutningar i kyrkan, liksom jag tycker att man ska få sjunga nationalsången på nationaldagen och har någon problem med det bör man kanske fråga sig vilka värderingar man själv har och hur man uttrycker dessa...

Nej, jag är inte rasist, jag har många vänner med olika utländska och religösa bakgrunder. Men jag är svensk och stolt över mitt land och mina traditioner och de utländska vänner jag har känner faktiskt samma sak.


Jag välsignar er alla i mitt eget namn... för säkerhets skull..


Puss   

Av Zophie - 13 juni 2010 21:05

Idag är jag lycklig som bara den.


Vi firade min och min yngste sons födelsedagar igår, med både barnkalas och sedan hela tjocka släkten på middag med vin och glasstårta och allt och det var sååååååå underbart. Barnen var på sitt allra soligaste humör, maten var god och presenterna var fantastiska. Jag fick bland annat pengar, ett efterlängtat halsband och en spa-upplevelse.... det kunde inte bli bättre   .

I vår familj brukar vi inte ge pengar men denna gången hade jag önskat mig det mest av allt eftersom det kommer behövas om vi ska tillbaka till Turkiet nästa vår. Som jag berättat tidigare så älskade vi Turkiet och vi trivdes så otroligt bra. Tidigare har jag haft svårt att förstå dessa människor som hela tiden åker tillbaka till samma destination varje gång det är dags för semester men efter den resan vi gjorde nu så börjar jag äntligen förstå.

Jag förstår tryggheten i att känna till omgivningarna, nyfikenheten i att hela tiden hitta nya utflykter, den familjära känslan av tillhörighet och så vidare. Vi kände oss verkligen hemma på vårt lilla hotell i Side, vi var omhändertagna och servade på alla sätt och vis, det kunde inte ha varit bättre. När det var dags att åka hem, efter våra två underbara veckor, var det med en tår i ögat både hos oss och personalen som vi sa hej då och denna gången också på återseende.


Den vackra "lilla" moskén i Side.


Jag ska vara riktigt flitig under de kommande månaderna nu. Jag ska sälja en massa saker som vi inte använder och behöver och jag ska undvika att spendera en massa pengar som jag faktiskt inte behöver spendera utan lägga undan de i mitt lilla skrin. Har man drömmar får man ju göra det som står i ens makt för att förverkliga dem eller hur?!

Vad har ni för drömmar?

Vad önskar ni mest av allt?

Jag önskar er all lycka i att hitta det ni brinner för och möjligheten att förverkliga de drömmar ni har.

Jag jobbar på det   


Mina varmaste kramar   


  

Av Zophie - 11 juni 2010 12:44

Ok, jag vet att en del kommer irritera ihjäl sig på mig nu men jag måste faktiskt påminna om att detta är MIN blogg och MINA åsikter. Delar du inte dem är det ditt problem, capiche!


Jag har kanske för mycket fritid, jag kanske ska ses som en språkpolis, det finns säkert en massa andra och viktigare saker att störa sig på men just nu är jag irriterad.

Jag är vansinnigt irriterad på alla dessa kommentarer i rampljuset på bloggplatsen "kollar du in min blogg kollar jag in din", "asså ja lovar att du komme gilla min blogg, kommentera så gör jag det me", "en väldit spännande blogg om min vardag, mode och fest"...

Och så håller det ofta på. Taskiga utpressningsförsök för att dra till sig fler läsare. Tyvärr är dessa bloggar ofta ointressanta, oinspirerade, fulla av skit och med så mycket stavfel att man undrar om dyslexiföreningen har tipsat alla medlemmar att starta blogg här. Jag är fullständigt ointresserad av vad Fia 17 år gör i sin vardag, jag bryr mig inte det minsta om Lollo 22 och hennes senaste outfit, hur Prinsessan 12 sliter med sitt skolarbete. Jag har mina bloggar som jag följer och jag är nöjd med det.

Visst är det roligt att ibland gå in på olika bloggar och se vad som finns där men när stavfel oftast är en regel snarare än ett undantag blir jag så oerhört trött och då backar jag bara och går vidare. Till och från hittar jag en blogg som jag finner intressant, med ett bra språk och givande för mig, och då följer jag kanske den men jag orkar verkligen inte med (förlåt) alla fjortisbrudar som bara skriver för att de vill vara coola och uppdatera sina polare i de senaste könssjukdomarna och hur dum Conny var på senaste discot.


Det är inte det att de inte får skriva eller ha en blogg, självklart får de göra som de vill, men lägg för Guds skull inte upp denna i Rampljuset. Vi som har lite innanför pannbenet, vi som har en korrekt svenska, vi som kan stava och finner en glädje i det skrivna ordet, bryr oss inte ett skit om sådana bloggar... Har jag fel eller har jag så rätt?!


Jag förstår att yngre personer kan ha ett stort behov av att uttrycka sig och en blogg är ett mycket bra forum för tankar och funderingar men vill du verka lite seriös och om du verkligen vill att folk ska bry sig och finna intresse i det du skriver får du faktiskt respektera det svenska språk vi alla lärt oss i skolan och använda dig av korrekt svenska i dina inlägg. För jag förutsätter faktiskt att du fått lära dig korrekt svenska!


Det heter inte asså, det heter alltså.

Det heter inte me, det heter och stavas men alternativt med.

Chansen stavas just så och inte med sk (skansen).

Det heter och stavas även kommentera och inte kometera.

Man kanske säger "Me Guuu va han e puckad" men det heter och skrivs "Men Gud vad han är puckad" om det nu är det du menar.

Ja, jag vet att jag leker med elden här och är något av språkpolis men jag värnar om det skrivna ordet, som den akademiker jag är, och jag föredrar själv att läsa texter där jag begriper vad som står och vad som menas. Stavfel kan alltid smyga sig in här och var men när varannat ord är felstavat orkar jag bara inte längre.


Återigen vill jag påminna om att detta är min personliga blogg, detta är mina åsikter och jag har rätt till dem och också att ventilera dem här. Basta!

Nu tänker jag sätta mig ner och läsa en bok, för till skillnad från bloggar så är boken med stor sannolikhet korrekt stavad och skriven på utmärkt svenska vilket kommer ge mig en garanterad underbart korrekt läsupplevelse.


Fridens vänner   

Av Zophie - 10 juni 2010 15:59

Hejsan alla mina bloggisar.


Idag är en sorgens dag... igen... eller en glädjens dag... beroende på hur man ser det...

Idag slutade min äldsta son skolan. Det var en underbar skolavslutning och det var så vackert och stämningsfullt och jag blev rörd till tårar... av olika anledningar.

Självklart blev jag rörd över den vackra avslutningen, sången, barnen och alla förväntningar och förhoppningar som andades innanför kyrkoväggarna men samtidigt rördes jag till tårar för att jag satt i samma kyrka där min älskade morfar och mormor en gång gifte sig. Jag satt i kyrkbänken och blickade upp mot det lilla kapellet där min morfar och mormor en gång svor varandra evig trohet, samma dag som min lilla mormor gått bort.


Ni som hänger med i svängarna vet ju att min älskade morfar gick bort valborgsmässoafton och i morse var det alltså mormors tur. Hon somnade in lugnt och stilla efter flera års kämpande. Hon var gravt dement, kunde absolut inte göra något själv, var endast ett litet paket som förvarades på hem de sista åren och därför är det nu med blandade känslor jag sitter här och sorg/gläds åt att hon äntligen fått komma till ro, somna in, kilat runt hörnet, kastat in handduken, gått hädan och allt vad man brukar kalla det.


Jag gläds åt att hon äntligen slipper kämpa, att hon äntligen slipper ifrån sin värsta mardröm men jag sörjer att hon inte finns med oss längre, att jag inte får möta henne igen, krama hennes lilla kropp och säga att jag älskar henne.


Jag sa farväl till min mormor för länge sedan och jag har inte träffat eller besökt henne på flera år. Jag har medvetet gjort detta för att jag inte velat byta ut mina minnen av min mormor som en stark, bestämd och till döden rättvis kvinna mot en bild av en liten och borttynande varelse, helt oförmögen att hålla sin hygien, utan tal och tillslut krypande på alla fyra. Jag är glad att jag har kvar alla mina glada minnen av min mormor som hon en gång var och jag är tacksam för att jag fick lära känna henne som den fantastiska kvinna hon alltid varit.


DSC_0169 Liljekonvalj.jpg

Mormors favoritblomma...


Det var någon klok människa som en gång skrev "Sörj inte att jag har gått bort utan gläds åt att jag har levat". Aldrig har väl detta varit så klart för mig som nu. Jag kan inte riktigt sörja min mormor, jag sörjde den person hon en gång var för länge sedan, utan nu glädjer jag migåt alla minnen jag har av henne och som jag kan delge mina barn i min tur. Jag kan berätta hur vansinnigt arg hon kunde bli även om hon såg ut att vara mildheten själv. Jag kan nu skratta åt hennes totala rättvisetänkande trots att det retade livet ur mig vid alla de tillfällen som detta tog sig uttryck. Jag kan minnas hennes klokheter när jag hör dem komma ur min egen eller min älskade mammas mun och jag kan gråta av skratt när jag tänker på hur pryd hon faktiskt var och hur enkelt det var att genera henne lite... som ett litet bus då och då...


Jag ser mycket av henne i min egen mamma och jag minns med glädje alla stunder jag haft (med dem båda) och hur stolt mormor var över mig när jag presenterade mitt första barn för henne och hur otroligt vacker hon tyckte att han var... trots en lite sned näsa som så småningom rättade till sig.


Jag är stolt över att ha fått lära känna henne och jag är glad att hon nu äntligen fått ro och stillhet och jag kan bara önska och hoppas att hon uppfyller sitt sista löfte, ett löfte hon gav mig för över 25 år sedan.. men vad det är kan vi diskutera senare.


Jag är stolt över min bästa vän, min älskade mamma, som tar det hela på ett otroligt bra och stabilt sätt. Vem som helst som förlorat sina båda föräldrar inom loppet av 6 veckor hade nog brytit ihop och gått i däck ett tag men hon kämpar på. Bryt ihop och bit ihop är nog hennes devis. Jag älskar henne så mycket och är så oerhört stolt över henne och hennes sätt att hantera sin sorg, även om det självklart även för henne är befriande att mormor nu slipper lida mer utan har fått ro.


Sov gott lilla mormor. Jag älskar dig nu och för alltid och jag lovar att minnas precis som jag lovade morfar. Hälsa honom så gott och glöm inte ditt löfte.


Fridens alla   

Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards