Hejsan hoppsan.

Idag har jag varit med mi yngste son på dagis och hjälpt honom berätta om vår semester. Som jag nämnde i förrgår har vi haft ett par underbara veckor med mycker sol, värme och bad. Barnen har älskat varje sekund och jag är innerligt tacksam över att vi valde det hotellet vi valde. Hade vi valt ett av dessa megakomplex med 2000 gäster, 200 vattenparker och fritt överallt så hade vi nog inte kunna slappna av någon av oss, ungarna hade blivit sjövilda och semestern hade nog slutat i pannkaka, tyvärr. Gud ske lov valde vi ett mindre hotell med mindre aktiviteter och desto mer personlighet. Vi valde ett litet och intimt hotell, Cinar Garden, med kanske 200-300 gäster, liten lekpark, 3 pooler och bara 2 vattenruchekanor.. eller hur det nu stavas...

Det är ett gemytligt litet hotell som ligger lite i utkanten av Side och vi åkte med Nazar se mer info på www.nazar.se .

Vi kände oss som hemma och både personal och gäster kändes som familjemedlemmar tillslut och det var både telefonnummer, adresser och tårar som utbyttes när det var dags att säga farväl efter våra två veckor. Jag rekommenderar alla som funderat på att åka till Turkiet att verkligen göra slag i saken, det är värt varenda krona... promise...   

Att man sedan bryter tån på sin semester är ju ingen höjdare men jag överlever och hoppas att det läker till nästa stora händelse i sommar, nämligen min systers bröllop... För jag lyckades som sagt bryta tån en av de sista dagarna vi var där. Jag hade bråttom ner för en trappa och svängde snabbt höger i slutet på trappan... det var bara det att trappan inte var slut där, det var ett steg kvar och jag körde höger fot rätt in i marmorfundamentet    och lyckades bryta ringtån... Jaja, något ska man väl minnas speciellt från semestern... Jag är i alla fall superlycklig över att vi med stor sannolikhet kommer till Cinar Garden nästa år igen. Då kommer vi nog ta en tur upp i bergen och titta på lite speciella grottor och sedan kommer vi nog åka på en sådan där bergsbyutflykt osv. Vi var där i 2 veckor men det känns som om vi inte hann någonting.

Men våra utflykter får jag berätta om vid senare tillfälle, nu är det snart dags att hämta barnen.

Puss   

Hejsan igen alla mina älskade vänner och ovänner   

Nu är jag tillbaka, jag är hemma, zu hause, at home sweet home... did you miss me *skrattar*.

Efter 2 sköna och fantastiska veckor i Turkiet är jag nu tillbaka på hemmaplan och mer än redo att ta vid där jag slutade. Jag har massor att berätta och delge er mina vänner men jag får nog ta lite i taget annars är risken stor att jag fyller hela jäklans bloggplatsen med mitt inlägg.

Det första jag skall göra är att konstatera att jag ska tillbaka. Vi kommer åka nästa år igen, det är hela familjen överrens om för vi har haft det så underbart på vårt lila Cinar Garden i Side så det när inte klokt. Vi har blivit ompysslade, servade, bjudna på utflykt och annat spännande. Min älskade mamma som jobbat över 25 år i hotell och restaurangbranschen har aldrig sett maken på servicekänsla och effektivitet och jag håller med henne.

Det var desto jobbigare att komma hem och få veta att även min mormor ligger för döden, morfar gick ju bort valborgsmässoafton. Dessutom har två av min mammas kusiner gått bort, samma dag faktiskt. Det känns som om det är lite mycket oroligheter runt vår familj just nu, men vi tar oss igenom även detta. Den jag tänker mest på är självklart min mamma men hon har försäkrat mig om att hon kommer helskinnad ur detta. Hon menar att våra två veckor i Turkiet gjort henne stark och full av lycka och att detta hjälper henne att hantera sorgen på ett bra sätt.

Dessutom har hela familjen förberett sig på mormors bortgång under en lång tid nu. I flera år har hon varit dement och vi har alla önskat att hon skulle få somna in på ett värdigt och stillsamt sätt. Tyvärr har hon haft ett stark hjärta och varit seglivad och hon har också bara blivit sämre. Men nu verkar det som om min älskade mormor också ska få somna in, även hon är nu färdigälskad och redo att lämna oss. Jag är lycklig för hennes skull och önskar henne en fantastisk resa, det är ju faktiskt så att det är värst för dem som blir kvar eller hur?!

Nej, nu vill jag inte skriva mer om deppigheter, sorgsenheter och död. Jag vill istället fira livet, sommaren, vänskap och kärleken. Jag tänker gå ut i solskenet, sätt amig ner i en solstol och bara njuta av livet och meningen med det.

Jag lovar återkomma snarast och då ska jag delge er en hel del minnen från Turkiet och berätta historien om min brutna tå   .

Puss och kram alla