filoZophie

Alla inlägg under maj 2010

Av Zophie - 19 maj 2010 01:26

... och hej då alla bloggisar. Nu drar jag mot varmare vidder ett tag men återkommer full styrka om ca. 2 veckor.   


Love yá   

ANNONS
Av Zophie - 18 maj 2010 21:44

Jo, det är sant.

Idag är dagens känsla: Fy skäms... på mig...


I det sista inlägget jag skrev ondgjorde jag mig över en bilhandlare från J-köping som bara krånglat till det med vår nya (begagnade, men ny för mig) bil...

Idag måste jag be om ursäkt och dessutom måste jag ge dem en riktigt stor eloge för deras servicekänsla och kundfokus. Efter att ha gnällt och tjatat och haft åtskilliga turer när det gäller vår bil, kunde den nya säljaren (den gamla åkte ju på semester minns ni;)) konstatera att de självklart körde ner bilen till oss då de inte haft den klar vid den tid vi först avtalat.

DET kallar jag kundfokus!!!!! Det blev dessutom lite krångel då vi skulle betala bilen då vår bank hade tekniska problem över nätet men herrarna som kört ner bilen var tålmodiga och väntade tills problemet löst sig och vi kunde överföra pengarna tryggt och säkert.

Jag är mycket glad, mycket imponerad och hur bilen sköter sig får vi ta reda på mer när vi kommer hem från vår underbara semester, den känns dock som en Nemi, ni vet den där tecknade bruden som är nästan lika cynisk som jag   . Får dock avvakta med att verkligen döpa henne, men det är en hon, tills vi blivit lite mer bekanta med varandra.


Nu blir det nog inte så mycket mer bloggat på ett tag då vi sticker imorgon men jag önskar er ett riktigt soligt maj och jag lovar att om jag kommer åt en dator skall jag uppdatera hur semestern går.


KRAMEN     

ANNONS
Av Zophie - 17 maj 2010 13:26

Ja, av rubriken kan ni kanske förstå vad som hänt.

Nu krånglar de med bilen IGEN!!!!!  

Säljaren som skulle sälja bilen till oss har åkt på semester, inga problem i sig om det inte varit för att blir bilen inte kommer bli klar idag. Tydligen kunde den inte besiktigas för imorgon vilket leder till att vi måste hyra bil en dag för att jag ska kunna lämna och hämta barnen imorgon samt åka och handla det sista. Vi har dessutom planer för imorgon och kan inte hämta bilen då, vilket gör att vi får hämta den efter vi kommit hem från semestern. Detta kan vi inte göra förrän på lördagen och det innebär att vi måste hyra bil från torsdag till fredagkväll... STOR SUCK!  


Jag blir tokig och läste tyvärr lusen av min make som bara förmedlade de tråkiga nyheterna... får väl be honom så extra mycket om ursäkt ikväll, på det där snälla sättet ni vet   .


Tja, vad ska man göra?! Det blir i alla fall ingen mer bil från det stället kan jag ju lova! Tillmötesgående visst men samtidigt en massa onödigt krångel. Blev dessutom väldigt förvirrad då bilfirman enligt både blocket och sin egen hemsida fortfarande har tre bilar till salu. När vi var där för tre veckor sedan var den första såld och nu är ju även den vi ska ta såld, men fortfarande fins det då tre bilar ute på nätet???? Ja, det är i alla fall inte mitt problem. Vi får väl se om det finns lite extra prutmån med tanke på alla hyrbilar vi får betala för undertiden de krånglar färdigt med vår bil... eller om de kanske löser det på annat sätt??!!!


Jag håller er uppdaterade, jag lovar.


Kramen  

Av Zophie - 16 maj 2010 14:13

Hejsan alla glada:)

Ja idag får de sura bläddra vidare till andra bloggar, här tillåts bara snälla och glada individer idag.


Igår blev det inget inlägg men idag kommer ett litet ett... Det kommer dock bli lite mindre bloggande de kommande veckorna då jag tar min lilla familj samt min älskade LaMor och min svärmor och kvistar iväg en vända till Turkland. Två veckor med allinclusive i sköna Side blir det och jag ska njuta, sola, bada, äta gott och förhoppningsvis hitta lite nya uppslag till bloggen   .


Har jag tur kan jag även träna lite på hotellet, kanske lite vattenjympa eller lite badminton och tappa något kilo på vägen... Tyvärr har ju Turkiet ett av de världsledande köken vilket snarare kommer visa på ett par kilo plus när jag kommer hem men det ser jag som en världslig sak. Huvudsaken är att jag får njuta i två veckor med familjen och äter gott och dricker gott.


På hotellet finns dock ett internetcafé där jag kommer gå in lite då och då och kolla min FB samt uppdatera mig här på bloggen. Har ni tips och ideer på vad man kan hitta på i Side är ni mer än välkomna att kommentera så får vi se vad som händer och sker. Hade varit roligt att hitta på lite när man ändå ska vara där två veckor. Det enda som är planerat är att jag och min LaMor ska ta en dagstripp till Istanbul och kolla sevärdigheterna där. Jag har visseligen redan varit där tidigare i samband med min ögonoperation, men det är en underbar stad och jag visar gärna min mamms det vackra Istanbul som verkligen är som hämtat ur tusen och en natt  .


Jaja, det är dags för mig att stressa vidare. Det ska packas, tvättas, sorteras m.m och vi ska dessutom hinna med en tripp till J-köping för att hämta bilen. YES, ni läste rätt, nu är den klar och skall bara besiktigas på måndag där efter kan vi hämta den. Så håll alla tummar och tår för att besiktningen går igenom så det inte blir några mer problem.


Vill också passa på att skicka mina varmaste tack och kramar till min bästa J. Vi hade en riktigt trevlig kväll i fredags med lite för mycket vin och löste många världsproblem. Alltid så trevligt att få umgås med henne.


Puss alla  

Av Zophie - 14 maj 2010 10:43

Klicka på bilden för att se hela:)


Dagens strip:


Rose Is Rose - May 12, 2010


Dagens besvikelse:

Det bidde ingen bil idag heller. Den är inte klar ännu och detta innebär att vi måste vänta med bilen till efter semestern.


Dagens yessss:

Efter mycket om och men skall vi äntligen få till vår vinkväll jag och min allra bästa J. Mycket efterlängtad och välbehövlig, världsproblemen behöver oss.


Dagens måste:

Inhandla vin till vinkvällen så klart. En BiB med rött blir det   .


Dagens inköp:

Ett litet växthus inhandlat. Nu skall här planteras smulgubbar och potatis.


Puss   

Av Zophie - 13 maj 2010 13:07

Hej igen mina vänner detta blir tyvärr ett långt inlägg   


Som de flesta vet var det en tung dag för mig igår. Min älskade morfar begravdes och det är aldrig en rolig historia men det blev ändå ett vackert, fint och känslosamt avslut.


Jag är inte uber religiös men jag har ändå min egen tro. Jag tror på något större än oss själva, jag tror på en helhet för mänskligheten snarare än individualism. Jag vet inte om jag tror på andar, Gud, spöken, änglar, Buddah eller demoner men jag tror att det finns något därute som vi inte riktigt kan begripa och denna tanke skänker mig tröst. Jag tycker att många religioner har mycket bra att komma med samtidigt som jag absolut inte kan relatera till allt som sägs. Min personliga reflektion är nog att jag tycker att de som kommer närmast en helhet är indianerna även om jag kanske själv inte lever efter deras deviser... tyvärr...


Igår blev jag ändå övertygad om att jag i viss mån har rätt i mina teorier, det finns något mer, något större. Två gånger under begravningen, vid de tillfällen då jag kände störst sorg, kände jag hur jag blev aldeles varm om ryggen. Det var precis som om min morfar stod bakom mig och gav mig en hel massa kärlek och jag verkligen kände hur lugnet spred sig i min kropp. Visst kan det säkert förklaras på vetenskaplig väg typ, värmepumpen gick igång (fanns dock ingen värmepump vad jag kunde se). Det var min makes arm jag kände (fast han var fokuserad på att hålla om vår son vid just dessa tillfällen). Solens strålar landade på min rygg (fastän solen inte sken just då). Ja, jag vet inte vad en vetenskapsman hade gjort med detta men jag kände verkligen att min morfar fanns med oss och att han fanns för mig när jag behövde honom bäst.

När min damm av tårar släppte till tonerna av Eva Cassidys - Over the rainbow kände jag mig så älskad, varm och trygg att jag inte riktigt kan förklara det på något annat sätt än att min morfar fanns hos mig. (Just kärleken till Eva Cassidys musik var något vi båda delade).


En begravning är aldrig något enkelt att ta sig igenom men vetskapen om att personen som dött har levt ett fantastiskt rikt och innehållsrikt liv och varit otroligt älskad gör det hela lite lättare. Jag vet inte om jag fullt ut förstått innebörden av min morfars bortgång ännu, det kommer nog ta ett tag att inse och acceptera att han är borta men minnen och känslor kommer över mig lite då och då och det gör det nog lite lättare att till slut förstå att jag aldrig mer kommer kunna ge honom en kram, jag kommer aldrig mer få dricka vin med honom och lösa världsproblemen. Aldrig mer ska vi skratta tillsammans eller gråta tillsammans och jag kommer aldrig mer få titta in i hans vackra och kloka ögon och se den man han en gång var och säga att jag älskar och respekterar honom. Men även om det finns mycket jag aldrig mer kommer få uppleva tillsammans med honom, så har jag ändå mycket jag HAR upplevt med honom och det är i dessa minnen han kommer leva kvar.


Min äldsta son, som var med på begravningen, sa till mig igår innan han somnade, att nu finns inte stormorfar mer. Jag svarade att det gör han visst. Så länge vi minns och kan skratta och gråta till minnen vi har haft med honom så kommer han alltid att leva vidare inom oss.


Ett av de roligaste minnen jag har av min morfar var vid ett tillfälle när han var på besök och vi ätit middag med mamma och pappa. Om det var jag eller min make som ropade, på min pappa som kallas för Calle, Calle-papps kan du... och med frågan på vårt önskemål vilket säkert var att sätta på kaffe...

Min morfar reflekterade över smeknamnet Calle-papps... Calle-papps... Vänder man på det blir det ju Papps-calle... sedan skrattade han så mycket att han höll på att kissa på sig och efter den dagen blev det lite titt som tätt som tungan slant när man ropade på Calle-papps - Pappskalle   .

Jag skriver dessa rader, minns och skrattar och gråter om vart annat. Jag saknar honom så oerhört mycket men jag lovar och svär att jag ska minnas, vilket jag lovade min morfar att göra, många gånger. Och så länge jag minns, så länge finns han hos mig.


I oerhört tacksamt minne bevarad   



Av Zophie - 11 maj 2010 20:44

Följande står att läsa i Nordstedts ordlista:

Avatar - uppenbarelse[form], [utvecklings]fas

 

Ja, som ni säkert förstår så tittade jag och maken på film igår kväll. Avatar blev det och jag ska ärligt säga att jag inte hade några större förväntningar. Visst har jag hört en massa om den men det har varit väldigt blandad kompott...

"Skithäftiga specialeffekter", "Underbara naturscener", "Så läckert data-animerat", "Fantastiska filmsekvenser" och så vidare, är vad jag har fått höra. Jag såg filmen och såg allt det som alla talat om för mig men det som verkligen förvånade mig var att INGEN pratat om det budskap som filmen faktiskt ger. Självklart blir jag nyfiken och undrar varför.

 

Varför har ingen pratat om att filmen handlar om allt annat än specialeffekter, dataanimation och filmsekvenser? Varför har ingen berättat att filmen handlar om något djupare och mer meningsfullt, något givande och vacker med en allt för stor innebörd för att man kanske förstår det vid första anblicken? Jag är onekligen förbryllad...

 

Avatar för mig, är en fantastisk skildring av vår egen framtid och det är ganska snart dags att välja om vi vill vara som människorna i filmen eller som Avatarerna. Vill vi låta oss styras så av girighet, pengar, makt och status att vi glömmer att vi faktiskt endast är en liten, liten del av något mycket större?! Är det värt att förstöra vår egen jord för makt och välstånd?! Är det rimligt att vi skall kunna fortsäta våldta och skövla vår egen natur utan att det i slutändan kommer få konsekvenser?! Är vi så upptagna av oss själva att vi inte bryr oss om att det är våra barn och barnbarn som kommer få betala för de misstag vi gör idag?!

 

Imorgon kommer bli en tung dag för mig, min älskade morfar begravs och jag kommer sörja, gråta, skratta, minnas och vara full av känslor. Men den känsla och den tanke jag ska ta med mig imorgon är att livet är ett enda stort kretslopp. Vi föds och vi dör som en del av något större och inget och ingen är mer värd än någon annan, alla behövs för att sluta leden. Det är först när vi inser att det endast är tillsammans som vi kan förändra världen som vi kan bygga en bättre och tryggare framtid för nästa generation.

 

Sov gott mina vänner och sänd mig en tanke imorgon.

Sov gott lilla morfar, jag älskar dig.

 

  

Av Zophie - 10 maj 2010 09:18

Klicka på stripen för att se hela:)



Rose Is Rose - May 10, 2010


Tänk vad härligt det vore att ha superkrafter...

Idag har jag en sådan där dag när jag egentligen har hur mycket som helst att göra, så tänk vad underbart det vore att ha superkrafter just idag. De krafter jag skulle behöva idag vore att antingen kunna klona sig och bli flera eller så skulle jag vilja kunna röra mig supersnabbt så att allt jag behöver göra skulle gå på nolltid. Jisses så praktiskt det hade varit.


På onsdag begravs min älskade morfar och då hade det verkligen behövts superstyrka. Det kommer bli en dag med otroligt mycket gråt, sorg, glädje och minnen och då hade det varit underbart att få vara superstark både i styrka och själ för att lättare kunna klara av en sådan dag.


Den 19 maj åker jag och familjen + min mamma och svärmor, till Turkiet i två veckor och då hade det varit ett kanontillfälle att vara både stark och kunna flyga. Då hade jag kunna lyfta alla plus deras bagage och sedan kunde jag supersnabbt flugit ner till Turkiet och lite snyggt landat direkt utanför hotellet. Inga köer, förseningar, problem med askmoln eller tansferstrul... Praktiskt helt enkelt.


Jag har även fått höra att det fortfarande pratas om mig på jobbet, inte det där trevliga och intressanta snacket utan av den lite mer taskiga varianten. Dessutom berör det inte bara mig utan även mina barn och det varit så roligt att både ha superhörsel samt kunna läsa tankar så jag hade kunnat bilda mig en egen uppfattning om det som sägs om mig och huruvida det är sant eller inte. Nu tror jag absolut inte att de personer jag fortfarande har kontakt med på jobbet inte säger sanningen, som de ser och hör den, men det hade varit roligt att själv få höra vad som sägs om mig och i vilka sammanhang. Efter det hade jag kanske velat ha förmågan att spruta eld eller något i den stilen, vad vet jag   


Och tänk vad coolt det hade varit att kunna läsa folks tankar OCH kunna påverka dessa tankar. Snacka om att man hade kunnat leva hur länge som helst med tanke på hur mycket man hade skrattat efter att ha mixtrat lite med tankegångarna hos vissa människor... Poff - Du känner ett behov av att suga på tummen... Poff - Du måste gå och kissa... hela tiden *fniss*... Poff - Du känner att du behöver säga sanningen i alla lägen... Vänta här, DEN hade ju varit intressant att applicera på de flesta... Jisses vilket getingbo man hade startat...


Men tyvärr har jag inga superkrafter... Jag kan varken flyga, läsa tankar eller lyfta 700 kilo med en arm...

Jag får nöja mig med de små krafter jag har... att vara supermamma (enligt mina små troll), att kunna fixa en bag in box på under 10 sekunder, att ALLTID hitta varifrån den där mystiska stanken kommer samt att på något konstigt vänster alltid hitta den där saken som någon behöver vid just rätt tillfälle.

Och jag tycker att det räcker gott för mig... för tillfället   


Puss   

Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6
7
8
9
10 11
12
13 14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ filoZophie  med Blogkeen
Följ filoZophie  med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se