filoZophie

Alla inlägg under maj 2011

Av Zophie - 29 maj 2011 09:35

Hejsan vänner.


För tillfället är bloggen semesterstängd   .

Jag befinner ju mig i soliga och underbara Turkiet och har det så slappt och gott och även om jag har datorn med mig och även om intentionen var att jag skulle hinna med att blogga också så tog latmasken i mig överhanden och jag har knappt ens varit ute på FaceBook och spanat. Tillvaron här är underbar, solig, badig och semestrig som sig bör.


Vi tar det lugnt och bara njuter av att vara hemifrån vardagen och redan härnere börjar vi nu planera nästa års resa.


Så vet att jag inte har glömt er, jag har bara tagit lite semester och bloggen är därför semesterstängd. Om 5 dagar vänder vi hemmåt igen och då lovar jag ta upp bloggandet lite flitigare igen.


Love   

Av Zophie - 22 maj 2011 16:50

Hejsan alla vänner.

Ja, jo jag vet att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna och så kommer det fortsätta i ca 10 dagar till. Anledningen till detta är självklart att jag just nu sitter i Side, Turkiet och njuter av semester vilket självklart innefattar god mat, underbart väder, pool, sol, goda drinkar och ett fantastiskt sällskap.


Vi befinner oss här, 9 personer, min närmasta familj och bara njuter av tillvaron som en riktig semester innebär.


Det är underbart att i två veckor få släppa på alla måsten och göranden. Det är fantastisk att bli serverad och servad och att ha förmånen att slippa den grå vardagen som så lätt smyger sig på oss i den vardagliga lunken. Jag är tacksam att jag får möjlighet att göra detta med de människor jag älskar mest och mitt största bekymmer just nu är hur jag ska spara ihop pengarna till nästa resa nästa år   .


Men nu lockar poolen och baren så tills nästa gång...


Puss och farväl   

Av Zophie - 18 maj 2011 13:42

Snart är det dags.

Alla förväntansfulla barn, alla blommor, flaggor, sånger och annat som hör till... Pirret i magen den där sista dagen inför lovet, de sista förberedelsena, den sista kollen att kläderna är rena och strukna.

Det är snart dags för skolavslutning.


Det är något speciellt med de där sista dagarna som sniglar sig fram för att sedan bara vara där och det är dags att säga hejdå till lärare, fritidspersonal, klasskompisar och vänner. Visst kommer man träffas lite då och då under sommaren, speciellt sina bästa vänner men det finns många människor som man faktiskt bara träffar i skolan eller på dagis.


Snart är det alltså dags att byta ut skolböcker, läxor, högläsning och välskrivning mor semester, sol, bad ,lek och allt annat man sysselsätter sig med under sommarlovet. Som förälder är det med både skräck och lycka som detta lov närmar sig. En del föräldrar planerar upp hela sommaren med barnen och ser till att hela familjen är sysselsatt precis hela tiden men andra fasar inför skolslutet eftersom det innebär mer press på dem som föräldrar att aktivera sina barn och umgås med dem. Vilken föräldratyp man än är kommer man inte från det faktum att det snart är sommarlov och ledigheten smyger sig på vare sig man vill eller inte.

Strippen nedan (klicka för att se hela) tycker jag talar sitt tydliga språk. Det är helt ok att som förälder vilja ha lite egen tid ibland... Det måste man nog ha för att bli en bra förälder tycker jag. Tar man hand om sig själv och mår bra har man oftast lyckliga barn också.

Rose Is Rose - May 16, 2011


Så puss mina vänner. Vi hörs snart igen   

Av Zophie - 18 maj 2011 07:55

God morgon alla underbara och välkommen till ännu en ny och idag strålande dag.


Idag kommer jag fokusera på dagens stora grattis. Ett jättegrattis till Ia och ett jättegrattis till C. som fått varsin liten tös.

Jag tycker alltid att det är speciellt när en liten ny varelse föds och jag hänger gärna på vissa landstings sidor och kollar webbisar och gläds med de nyblivna föräldrarna (speciellt mammaorna). Ännu roligare blir det ju dessutom när man känner de blivande föräldrarna och jag gör ju det i detta fallet.

Dessutom är det inte många veckor sedan som min självvalda söstra mi fick en liten tös också så dagens grattis får även inkludera henne   .


Vad som slår mig när det gäller dessa tre kvinnorna är främst två saker. För det första fick alla tre flickor och för det andra är alla tre 35+.


Jag vet ju att medelåldern för att skaffa det första barnet ständigt ökar och jag undrar hur det kommer sig? Är det så att vi kvinnor börjar inse att vi inte måste skaffa oss identiteten mamma eller fru för att vara någon eller är det bara så att vi insett att livet är fullt av möjligheter och att det är dags att vi också får uppleva dessa möjligheter och inte bara männen och av den anledningen väljer vi att vänta med att skaffa barn?


Vad tror ni?


Själv var jag 27 när jag fick mitt första barn och jag vet inte om jag egentligen var mogen för det men jag växte snabbt in i mammarollen som sig bör... det går väl lite på automatik det där... nedärvt sedan årtusenden... Och för min del var det liksom ett naturligt steg i livet. Jag var nygift, hade ett bra boende och fast lön... det var liksom dags... även om det gick lite snabbare än planerat. Det är konstigt hur livet ter sig ibland. Man planerar och funderar, drömmer och filozopherar hur man vill ha det, hur man vill leva sitt liv och hur det livet ska se ut men väldigt ofta blir det inte som man tänkt sig ändå så varför planerar vi så mycket. Varför kan vi inte bara njuta av stunden och se vad framtiden bär med sig. Glädjas åt överraskningen?


I gårdagens inlägg ojade jag mig över min semesterångest... men jag tror jag ska sluta med det och bara låta de tankarna vara. Som en vännina uttryckte det "har du bara pass, biljett och pengar så löser sig allt" och det är ju så sant. varför ska jag oroa mig över saker som faktiskt går att lösa i 99 % av fallen?


Nej, jag skickar ett stort GRATTIS till mina fina vänner och deras små töser och önskar er all lycka i livet... må ert liv vara förädligt och oförutsägbart, lyckligt och spännande... och om tåget börjar köra i sina inrutade mönster allt för länge så hoppa av och ta ett nytt tåg. Spänning ger utmaningar och det kommer ni få mycket av som nyblivna föräldrar   .


Allt gott   

Av Zophie - 17 maj 2011 09:41

Ja, jag vet... visst är det jobbigt att få ångest över något sådant trivialt som... semester...


Alltså nu är det ju inte själva semestern jag har ångest över utan snarare allt som skall göras innan vi åker. Det ska tvättas, handlas, växlas pengar - check på den förresten, skrivas lite blogginlägg i förväg så att jag inte saknas allt för mycket, det ska hinnas träffa kursgänget, lagas mat, handlas ännu mer, ringas flyget, lämna bilen, skriva listor, skickas iväg inbjudningar etcetera etcetera...


Och då får jag ångest. Visserligen har jag ju tiden att göra detta men det är ju så tråkigt och jag hade mycket hellre hängt här... eller framför FB... eller framför... jag ni förstår säkert andemeningen i det hela. Någonstans mitt i allt detta ska jag dessutom hinna gå till kiroprakktorn och dessutom hinna packa till 3/4 av familjen. *SUCK* Men det är bara att bita ihop och göra vad man ska så är det ju ur världen sedan... Mitt problem dock är att jag jobbar bäst under press så jag lär väl vara ute i sista minuten med det mesta *suck igen*.


Jag vill gärna ge sken av att jag planerar bra, är organisatorisk och har en fantastisk struktur i det jag gör men tyvärr måste jag nog erkänna att ssom läget är nu är den där berömda strukturen som bortblåst och planeringen drog täcket över huvudet och vill inte vara med längre... Undrar om jag kan locka fram dem båda med lite piska och lite morot...


Ja, jag får väl försöka för nu börjar pressen komma smygande och ångesten följer den i hälarna.


Nepp, nu har jag inte tid att sitta här och häcka längre jag ska... bara uppdatera statusen på min FB sedan ska jag... kanske sätta fart   .


Puss   

Av Zophie - 16 maj 2011 20:57

... och jag är verkligen ledsen att det inte blev något inlägg igår och jag är ledsen för det... men samtidigt inte.

Gårdagen och dagen har tillbringats med mycket goda vänner som jag inte sett på evigheter känns det som och därför har bloggandet hamnat på undantag en dag.

Min goa vän förlorade sin yngste son i en tragisk olycka för 3 månader sedan och jag har inte haft möjlighet att hälsa på sedan dess eftersom vi bor på olika sidor kusten. Men nu hade min snälla make fixat affärer i hennes trakter och då följde ju hela familjen med så vi kunde hälsa på och träffas.


Det blev ett kärt återseende, med en och annan tår (osynlig dock), mycket skratt, en hel del snack och självfallet en hel massa kannor med thé då både min goaste C. och jag inte dricker kaffe utan föredrar den mer kultiverade bladdrycken   .


Vi har haft det så mysigt och det är alltid så skönt att komma hem till min käraste vän och hennes familj för allt blir så avslappnat där. Det finns inga krav eller måsten och man känner sig alltid välkommen och hemma när man kommer hem till dem. Det gör ju heller inte ont att det alltid serveras en massa god mat heller   .


Jag facineras av hennes styrka och beundrar hennes enormt stora hjärta. Trots allt som hon och hennes familj fått gå igenom dessa sista månader så är hon ändå så öppen och hjärtlig, så omtänksam och givmild att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna tacka henne för att jag får var en del i hennes liv. Jag är full av kärlek till henne och henns familj och jag hoppas innerligt att hon vet och förstår hur mycket jag värderar henne som person och hennes sällskap... och gör hon inte det får hon ju ändå veta det nu då jag vet att hon läser min blogg   

I två hela dagar har jag fått njuta av hennes sällskap och det har verkligen varit superhärligt. Min kära make har fixat ännu fler affärer i trakterna så det kommer inte dröja flera månader tills vi ses igen i alla fall.


Tänk så konstigt det kan vara med vänskap ibland. Man har en otroligt intensiv tid ihop med vissa människor och sedan dyker olika saker, jobb och andra människor upp och man glider isär... sedan flera år senare finner man varandra igen och då tar man liksom bara vid där man slutade sist trots att så många år har gått och att man lever helt olika liv på olika håll... Men det är väl det som kallas äkta vänskap?!

Jag är i alla fall tacksam att jag har en äkta vän i min goaste C. Puss på dig...


och puss till er andra också... vårda era vänner   

Av Zophie - 14 maj 2011 10:39

Fridens mina vänner.

Ni som läste mitt förra inlägg läste väl mellan raderna att jag inte är direkt fotbolls- eller sportintresserad. Jag har aldrig förstått vitsen med att engagera sig så i något som inte har den minsta mening... enligt mig då alltså...


Men så var det ju det här med att min äldsta son nu börjat spela fotboll och att det då var den första matchen igår. Långt åt helsefyr fick man åka och världens dummaste tid hade de valt att lägga matchen på men vad gör man inte för sitt barn... men kallt var det också och nog hängde regnet i luften... *suck*

Som ni säkert läser mellan raderna var detta inte något jag såg fram mot...


MEN... det är konstigt det där... hur människor förändras beroende på situationen de befinner sig i... Väl på plats kände jag hur hela jag genomgick någon form av metamorfos, de schitzofrena dragen i mig    slog till med full kraft och jag transformerades från ointresserad fotbollsmamma till en riktig fullblods SOCCERMUM.


Jag hejade, jag hurrade, jag ropade, jag skrek och gapade... Nej, jag var inte elak och det var inte psykfallsvarning på mig utan min reaktion var enbart av det positiva slaget. De övriga föräldrarna som medverkade hade nog svårt att förstå vilket lag jag hade min son i för jag hurrade och hejade även när det gick bra för det andra laget. "Bra passat", "kanonskott grabben", "snyggt räddat" var ett par strofer som slank ur min mun flera gånger under matchen. 


Det var jätteroligt, det var spännande, det var kul att se ungarna ha kul och kämpa även om vissa kämpade mer än andra. Det enda smolket i bägaren var det andra lagets tränare som jag tyckte var lite för på och som jag tyckte tog det hela lite för alvarligt. Vi hade en tränare och han agerade med pedagogisk insikt, positiv förstärkning och engagemang i våra barn... det andra laget hade tre tränare på plats och de... skrek mest på sina killar... Tråkigt inställning och taskig lagkänsla kallar jag det för men det är inte mitt ansvar.


Kanske därför jag hejade och hurrade och berömde även det andra laget... eftersom deras egna tränare inte gjorde det. Tråkigt när det blir så och jag förstår att vissa barn tappar sugen och får taskig självkänsla när det bara påpekas fel och negativiteter hela tiden.


Behöver jag säga att vårt lag vann... med 4-1... och då gjorde ändå det andra laget inga mål...


Puss från en stolt soccer mum   

Av Zophie - 13 maj 2011 08:44

Jaha då var det fredag igen   tiden flyger verkligen iväg.

Dagen bjuder på en massa mys med min yngste son och sedan ska vi iväg och inhandla nya benskydd till mitt stortroll och kanske ett par nya gympaskor till mig. Sedan är det dags för fotbollsmatch och efter det blir det middag på McD eller Max för tidspressens skull... och för att det är så gott...

Detta blir en riktig familjemysdag med andra ord.


Men hur myser man när man är själv?

När man för en gångs skull får den där tiden bara för sig själv... den som inträffar en gång om året eller så   ???

Vad brukar ni göra om ni får tid för bara er själva utan krav på tvättning, städning, matlagning, arbete och allt annat som är vanlig vardag?


Själv ser min drömdag ungefär ut så här:

Först en lång och härlig promenad, det finns inget som rensar tankarna så bra som frisk luft. Efter det blir det ett varmt bad med mycket skum och levande ljus längst badkarskanten som myser till det ännu mer. Att ta hand om sig själv och lägga lite ansiktsmask, inpackning i håret och använda en riktig bodyscrub hör också till badritualen.

En god lunch, fördel någon god matig sallad eller en bakpotatis med smaskig röra är att föredra. Mjuk, len, fräsch och nyäten får det sedan bli en liten tupplur på en timme. Personligen tycker jag att tupplurar är allderles för underskattade   .

När man sedan vaknar mätt, belåten, pigg och glad är det dags att göra lite nytta. Jo faktiskt! Även om jag har en mysdag helt för mig själv vill jag gärna göra någon nytta för det får mig att må bra och känna mig duktig. Slänga in en tvätt räcker eller kanske dra ett tag i badrummet... kan ju behöva fixas till efter badet om inte annat.

Sedan kommer höjdpunkten... en riktigt härlig må-bra film.

Kanske med något litet tilltugg och något gott  att dricka... tyvärr är jag en riktig sucker när det gäller läsk... Blir kanske lite popcorn och en fanta exotic och en riktig kanonfilm.

Vad har ni för må-bra filmer???

Vilka filmer triggar igång de där riktiga må-bra känsklorna hos er?

Själv har jag en film som alltid lyckas ge mig den där riktiga varma underbart sprittande och bubblande känslan i kroppen...



Underbara Diane Lane i Under Toscanas sol är min absoluta favoritfilm alla kategorier. När filmen är slut kan jag sitta länge, kanske med ett glas vin och bara drömma mig bort till det är dags att göra tidig kväll och gå och lägga sig mellan renbäddade lakan. Sedan sover jag så gott hela natten och drömmer fantastiska drömmar om min lilla vingård i Toscana.


God morgon god vänner och väklommen till en ny underbar dag... och även om jag nog får vänta ett tag på mig egen-tid så ser jag ändå fram mot denna dagen med riktigt familjemys och fotbollsmatch... även det har ju sin charm och må-bra feeling eller hur.


Puss   




Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards