God morgon alla underbara och välkommen till ännu en ny och idag strålande dag.

Idag kommer jag fokusera på dagens stora grattis. Ett jättegrattis till Ia och ett jättegrattis till C. som fått varsin liten tös.

Jag tycker alltid att det är speciellt när en liten ny varelse föds och jag hänger gärna på vissa landstings sidor och kollar webbisar och gläds med de nyblivna föräldrarna (speciellt mammaorna). Ännu roligare blir det ju dessutom när man känner de blivande föräldrarna och jag gör ju det i detta fallet.

Dessutom är det inte många veckor sedan som min självvalda söstra mi fick en liten tös också så dagens grattis får även inkludera henne   .

Vad som slår mig när det gäller dessa tre kvinnorna är främst två saker. För det första fick alla tre flickor och för det andra är alla tre 35+.

Jag vet ju att medelåldern för att skaffa det första barnet ständigt ökar och jag undrar hur det kommer sig? Är det så att vi kvinnor börjar inse att vi inte måste skaffa oss identiteten mamma eller fru för att vara någon eller är det bara så att vi insett att livet är fullt av möjligheter och att det är dags att vi också får uppleva dessa möjligheter och inte bara männen och av den anledningen väljer vi att vänta med att skaffa barn?

Vad tror ni?

Själv var jag 27 när jag fick mitt första barn och jag vet inte om jag egentligen var mogen för det men jag växte snabbt in i mammarollen som sig bör... det går väl lite på automatik det där... nedärvt sedan årtusenden... Och för min del var det liksom ett naturligt steg i livet. Jag var nygift, hade ett bra boende och fast lön... det var liksom dags... även om det gick lite snabbare än planerat. Det är konstigt hur livet ter sig ibland. Man planerar och funderar, drömmer och filozopherar hur man vill ha det, hur man vill leva sitt liv och hur det livet ska se ut men väldigt ofta blir det inte som man tänkt sig ändå så varför planerar vi så mycket. Varför kan vi inte bara njuta av stunden och se vad framtiden bär med sig. Glädjas åt överraskningen?

I gårdagens inlägg ojade jag mig över min semesterångest... men jag tror jag ska sluta med det och bara låta de tankarna vara. Som en vännina uttryckte det "har du bara pass, biljett och pengar så löser sig allt" och det är ju så sant. varför ska jag oroa mig över saker som faktiskt går att lösa i 99 % av fallen?

Nej, jag skickar ett stort GRATTIS till mina fina vänner och deras små töser och önskar er all lycka i livet... må ert liv vara förädligt och oförutsägbart, lyckligt och spännande... och om tåget börjar köra i sina inrutade mönster allt för länge så hoppa av och ta ett nytt tåg. Spänning ger utmaningar och det kommer ni få mycket av som nyblivna föräldrar   .

Allt gott   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...